Förra veckans citat visade sig vara lite svårknäckt men så småningom klurade Marianne ut att det handlade om “A Small Death in Lisbon” av Robert Wilson. En riktigt bra bok som belönades med en “Gold Dagger” när den kom 1999. I boken löper två parallella handlingar, dels mordet på en ung flicka och händelser under det andra världskriget. Har ni inte läst den är den väl värd att letas rätt på.
Ska vi försöka med något lättare denna gång? Vad är det här?
Och så satte jag igång. Jag fällde en ceder, och jag tvivlar på att Salomo när han byggde Jerusalems tempel hade någon som gick upp emot den. Den var en och trekvarts meter i diameter vid roten och en och en halv på sju meters höjd, varefter den började att smalna av och sedan grenade sig. Först efter oändliga ansträngningar lyckades jag fälla trädet. I tjugu dagar höll jag på att hugga och hacka nere vid roten, och sedan tog det fjorton dagar till att kvista det och hugga av den stora kronan. Alltsammans måste jag med outsägligt besvär göra för hand med min yxa. Därefter kostade det mig en månad att hugga till det så att det började likna bottnen på en båt och skulle kunna flyta på rätt köl. Det tog mig ytterligare nära tre månader att holka ur insidan och göra en riktig båt av den. Detta gjorde jag utan hjälp av eld, endast med en klubba och mejsel, tills jag slutligen fått en riktigt fin pirog, stor nog att bära tjugosex man och följdaktligen också tillräckligt rymlig för mig och hela min last.
Tjugosex män i en cederkanot … Och det skulle vara lättare!
Om det inte vore för yxan och ensamarbetet skulle jag ha sagt Thor Heyerdahl på expedition i Palestina.
Vänta nu, de 26 männen ska inte med i båten. Det här är ett ensamprojekt. Bygg båt på jobbigt sätt, stick sedan iväg med en massa last. Tillgång till verktyg och koll på avstånd och tid. Inte fullständig ödemark, men var är eventuella andra människor?
Och var är Helena?
Sedär, där står inget om att de tjusex skulle med. Vad består lasten av, månne? Djur?
Jag har fastnat på Palestinatrakten. Det är väl cedern som gör det.
Försiggår det hela på en öde ö?
Ja, det är på en ö och Marianne har rätt, det är ett ensamprojekt.
Ett sådant projekt låter som om “jag” skulle vara en man. Historiskt sett har vi en som var ensam på en ö på sjuttonhundratalet och en som var ensam vid en sjö på artonhundratalet, men är det verkligen en av dom?
Jaaa – den första!
Förlåt min ohyggligt slarviga läsning – ön är ju redan ett etablerat faktum. Och han vid sjön var ju f ö en antimaterialist så vad last skulle han ha? (Moralism kanske är en last förstås) Men är det sjuttonhundratal? Eller en senare version på franska?
Det här går ju finfint ser jag!
Ja, var sjutton har jag varit?
Och kan det vara ur Walden, möjligen?
Ledsen, Ö-helena, det är faktiskt betydligt enklare än så.
Robinson Crusoe av Daniel Dafoe? Är det möjligt?
Tänk, det är möjligt! Visst är det Robinson Crusoe.
Grattis Marianne! Väldans vad du är på hugget nuförtiden!
“Nuförtiden”?
Watch it.
Haha, nu ska vi inte vara såna