Så här års brukar min trädgård vara som bäst. I min stora rabatt på framsidan, fyra-fem meter bred i tre etager, blommar det mesta. Riddarsporrar, aklejor, mjölkklockor, nävor, rutor, rudbeckior och så vidare. I år har det varit lite klent. En inspektionstur häromdagen avslöjande varför.
Flox à la Addams
[/wp_caption]
Alunrot à la Addams
I ljuset av detta känns det verkligen onödigt att vi räddade livet på ett rådjurskid häromkvällen när räven hade spårat upp det bakom huset. Den käre maken och jag satt i växthuset och pratade lite när det började yla några meter bort. Först trodde jag att det var fiskgjusen som flög över och skrek men det lät lite annorlunda. Så vi gick ut för att se vad det var. Bakom växthuset hoppade en bock och get runt och gjorde utfall mot något. Den käre maken sprang dit och nästan på räven där den höll kidet i gapet. Rådjuren sprang till skogs när vi kom och räven släppte sitt tag och sprang. Kidet staplade förvirrat fram till oss fram till oss och hoppade ned i dammen när det insåg att det var ur askan in i elden. Vi såg det simma över och ta sig upp ur dammen och försvinna iväg. Vi tror att det gick bra.
Nu önskar jag bara att jag hade “The Thing” som fixade i trädgården också …
En bekant morrar varje år. Nu har de bitit av varenda ros sa hos idag. Vi kallar dem Demon Deer.
Kidet skulle jag också ha räddat, men annars avskyr jag klövråttorna så att jag ser rött. Häromnajten kom jag körande hem och upptäckte då ett rådjur som stod staty, uppenbarligen i begrepp att hugga in på ett av mina enorma funkiastånd (de äter dem kala). Kräket stod alldeles invid uppfartsvägen och jag gasade på allt jag kunde i akt och mening att köra ihjäl ohyran. Jag lovar. Jag är SÅÅÅÅ glaen på att de vandaliserar allting man försöker åstadkomma i trädgården.
Tyvärr var han lite för snabb och slapp undan med nån meters marginal, men det var då inte tack vare min barmhärtighet ty sån är jag fullkomligt renons på vad gäller de beklövade råttorna.
Jag kan rekommendera ett stinkmedel som heter Rå-Odör. Det är tjärigt gegg som håller länge och som luktar så illa att inte ens rådjuren vänjer sig vid det — de gör ju annars det vid alla sprejer och blodmjöl som finns på marknaden (vilka dessutom regnar bort på en gång).
Jag tycker i alla fall att det var hjältemodigt av er att rädda det lilla kidet!
Hjältemodigt vet jag inte precis men kid är ju otroligt söta trots allt och det skrek så förtvivlat på hjälp.