Den käre maken är tacksam över att Special Agent Seeley Booth inte existerar i verkligheten.
Jag vet ärligt talat inte om jag ska tacka eller förbanna Lotten för att hon lockade mig att införskaffa ”Bones”. Jag hade kanske kunnat undvika att lyssna till sirenens rop om jag hade vetat vad jag vet idag.
Så här besatt som jag har blivit av denna serie har jag aldrig tidigare i mitt liv blivit av något. Möjligtvis med undantag av Robert Jordans ”Wheel of Time”-böcker där jag trots heltidsarbete och småbarn tog mig igenom 3-4 000 sidor på engelska på två veckor. Men sedan gick förtrollningen över.
”Bones” går inte över. Att jag har mycket att göra på jobbet är alltså inte hela sanningen när det gäller svårigheter att hinna skriva blogginlägg och läsa bloggar. En del beror på att jag måste titta på ”Bones”. Det är inte frågan om jag ska titta, bara en fråga om hur många avsnitt som jag kommer att titta på under kvällen. Jag undrar just vad det är för behov som serien fyller hos mig.
För den som bor i USA så går det att se den fjärde säsongen via seriens webbsida men härifrån Svedala går det inte. Jag skulle behöva terminalaccess till en amerikansk server med mediaplayer. Jag funderar på vilka kontakter jag har som skulle kunna ge mig det.
Så vad gör man när man inte kommer åt fortsättningen? Ja, jag får erkänna att min hjärna har helt spunnit loss från verkligheten och har börjat fantisera fram sina egna episoder. Till slut fick jag inse att det bara var att ta fram penna och papper och börja teckna ned dem. Under påsken har jag nästan skrivit en hel episod. Idéer har jag för ytterligare tre-fyra stycken. Jag insåg ganska snart att det inte går att bara skriva en episod i en sån här serie utan det är nästan nödvändigt att skriva en hel säsong. Åtminstone måste man ha klart för sig vad som ska avsluta säsongen. Det är naturligtvis knepigt när man inte har tillgång till det bakgrundsmaterial om karaktärerna som de riktiga manusförfattarna har tillgång till.
Det här är naturligtvis helt bortkastad tid men jag måste lätta på trycket. Jag funderar på om jag ska skriva om åtminstone en episod till ett äkta manus. Bara för övnings skull, då kanske det är någon nytta med det. Det måste gå att hitta info om hur ett manus ska se ut någonstans på nätet. Sen hoppas jag att jag kan lägga Bones och Booth åt sidan och ägna denna energi och kreativitet åt min egen bok som nu vilat i över ett år.
Uff, patetiskt!
Den här serien får jag alltså INTE köpa! Jag inser direkt att jag skulle bli lika fast som du och Lotten.
Jag skulle nog klara mig, tror jag — inte för att ni tre damer skulle ha en smak som skiljer sig diametralt från min, utan för att jag tycks ha uppnått en teveseriemättnad för tillfället. Ingenting lockar. Allt serier vi tankat hem och testat (efter hyperivriga tips från folk som brukar gilla samma saker som jag/vi) känns intresselösa. Till och med Heroes, som först fascinerade just sådär som du beskriver, miste sin glans efter tre avsnitt.
Det du beskriver att du börjat med kallas väl för fanfiction, om jag inte misstar mig. Eftersom det är många som är galna i Bones finns det säkert rätt många fora för Bones-fanfic på nätet. Har du kollat där? Det är ju nånting att hålla på med medan man väntar i alla fall.
Jo, jag har insett att det är fanfiction. Har också hittat en Bones-wiki som tycks vara fan-styrd.
Ännu inga exempel på fanfiction dock men jag har inte lagt ned någon energi på att leta heller. Måste skriva klart först.
Det intressanta är att det ger mig energi trots att jag egentligen veeerkligen inte har tid.
Jag blir också lätt beroende av teve-serier. Den enda serien jag har av den är serie 4, av Bones alltså.
När man är beroende och det inte finns fler avsnitt att få tag i i Sverige då letar man i hela världen efter fler, man läser episode guides och letar lite till.
Om jag förstått saken rätt är det ganska lätt att skaffa sig amerikanskt ip-nummer. Men hur? Har inte kollat än.
Jag måste hitta ett sett att kolla på brittisk tv, jag. Då sluppe jag oroa mig för ipred och annat otyg, eftersom JAG MÅSTE KOLLA 2009-SÄSONGEN av Time Team!!!
Måste erkänna att jag inte alls förstår grejen med ”Bones”, jag tycker att serien är farligt nära att vara skräp.
Fast det klart, jag fastnar sällan för TV-serier numera.
Tidigare har jag varit helsåld på bl.a. ”Cityakuten” och ”CSI”, och läste på den tiden en del fanfiction också.
Engagemanget är imponerande, Dieva, inte det minsta patetiskt.
Är man intresserad av någonting så är det bara att tuta och köra!
Jag och min sambo älskar också Bones, och om du har icq så kan jag adda dig och skicka över säsong 4, eller det som har kommit av den än så länge iallafall, dvs. till avsnitt 4×19. (Hur jag har fått tag på den talar vi tyst om…)
Maila mig på etthemutanbocker@hotmail.com isåfall.
Flämt!
Marianne: Min besatthet är på intet sätt rationell.
Jag misstänker att jag kanske har en skräpgen som kräver tillfredsställelse då och då. Samma gen som gör att jag ibland plockar fram mina gamla Barbara Cartland trots att de med alla kriterier som jag brukar bedöma böcker är att betrakta som skräp.
Bones innehåller dock en stor portion undertext(er) och jag tror att det är den som jag har fastnat för.
Undrar om vi inte alla har minst en irrationell besatthet och en rejält tilltagen skräpgen?
Jag tror att vi behöver både skräp och kvalitet, utan det ena uppskattar man inte det andra, kanske.
Och vad vore livet utan Martina?
Jag är stolt över dig som vore du mitt barn!
Tack Lotten!
Jag har svarat på ditt mail nu, kom slutligen på att jag kanske skulle logga in på etthemutanbocker-mailen också. =)