Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2008

Time off

Äntligen! Nu är det ledigt en heeel vecka. Ytterligare en vecka som jag tror kommer att räcka till allt som jag inte har hunnit sedan jul. Som att plocka undan de sista juldekorationerna, så de första fröna för säsongen, planera om pelargonerna, rensa kylskåpet, sortera om i bokhyllorna för att få plats med nyinköp i London och på bokrean, sortera färdigt papperna som inte hann klart i mellandagarna, skura alla golv efter denna leriga ”vinter”. Ja, ni förstår.

I verkligheten så kommer jag inte ha gjort mer än en bråkdel. För jag måste ju hinna lääääsa också …Och en massa filmer som ligger på en hög här i vardagsrummet som jag inte har hunnit se än. Sen kanske inte kliva upp så tidigt , åtminstone inte de dagar som vi är hemma.

Men ikväll njuter jag, och satsar på tre filmer; action (Rush hour 3), romantik (A lot like love) och komedi (Vad kvinnor vill ha). Kan det bli mer heltäckande?

Annonser

Read Full Post »

Som käglor faller de …

Det är förkylningstider. Jag studerar med viss skräck närvarotavlorna på jobbet och konstaterar att antalet personer som är borta och sjuka blir fler och fler varje dag. Det börjar bli ganska tomt. En projektledare avslutade sitt projekt förra veckan, denna vecka är hon sjuk. Hennes chef också.

Jag brukar av tradition bli sjuk till sportlovet. Jag har min värsta deadline för året dagarna innan sportlovet och slappnar sedan av. Ett välkänt recept för att bli sjuk. Även om jag har tagit ledigt så brukar jag åtminstone åka på en förkylning. Med lite tur så kan jag intala kroppen att jag måste hålla mig på benen åtminstone till på torsdag. Det vore sorgligt att ligga nedbäddad på hotellet. Fast jag har lite dåliga erfarenheter av just London.

De gånger i mitt liv som jag har drabbats av matförgiftning har jag varit i London. Den första gången som barn efter att ha besökt ett snabbmatställe. Den andra gången i vuxen ålder på en tjänsteresa. Mina kollegor ställde verkligen upp och fixade fram vad som gick att fixa fram. Men det var inget roligt att ligga på rummet en tidig vårdag då solen sken. Jag skyller den gången på en svartpepparglass som jag åt på en bättre restaurang. Lite svårt för svartpepparglass har jag haft efter det.

Read Full Post »

Säsongen är igång!

Eftersom våren och trädgårdssäsongen nu närmar sig med stormsteg så sprang jag iväg till plantskolan på lunchen. Jag behövde köpa de frön som ska sås nu i februari för att hinna blomma. Inköpslistan var kort, bara narcisstobak och jätteverbena.

Jag hittade inte jätteverbena. Det är andra året i rad som jag inte hittar den i frösortimentet. Irriterande. Men jag får försöka hitta frö på nätet istället.

Trots denna korta lista, som jag ju bara hittade hälften av, kom jag ut ur plantskolan sjuhundra kronor fattigare. Hur gick det till? Kan man undra.

Till att börja med så såldes sticklingar till pelargoner, fuchsia, m.m. för drygt en tia styck. De hade jag kanske kunnat hoppa över om jag inte hade upptäckt en variegerad sort, ”Contrast” med blad som var vita, ljusgröna och röda. Så jag plockade på mig ett par, liksom två doftpelargoner (”Orange Fizz”) och två stjärnpelargoner (”Lotusland”). Jag har visserligen många pelargoner sedan tidigare men vitaflygare har härjat i växthuset så tyvärr har flera av dem dukat under.

Sen sprang jag på sticklingar av passionsblomma, fleeera olika sorter. Denna gång lyckades jag begränsa mig till två sorter. En nästan vit och en gulorange med lite klockformade blommor. De ska få bo i växthuset tillsammans med den blå som jag redan har. Det är ganska häftigt att se blommande passionsblommor genom växthusväggen mitt i vintern.

Men det var ju fröer som jag skulle handla. När jag stod framför fröhyllorna kom jag på att mitt gröna nyårslöfte betyder att jag behöver köpa en del grönsaks- och kryddfrön. Flera av dem behöver också sås nu för att det ska hinna bli något. Som purjolök till exempel. Så jag började plocka på mig av dem också. Flera saker av det jag plockade på mig har jag aldrig odlat förut, citrongräs t.ex., och har egentligen ingen idé om vad man kan göra av dem. Men det är ett senare problem, först ska jag se om något gror.

Först blev jag lite chockad över summa, hon i kassan också tror jag, åtminstone kommenterade hon den. Men så tänkte jag att en middag på stan för mig och den käre maken går lätt lös på ett motsvarande belopp. Förhoppningvis ska dessa frön bli mer än en middag!

Read Full Post »

Relativ tid

Lagom till jul för några år sedan så slutade min armbandsklocka att gå. ”Slut på batteri!”, tänkte jag, och bestämde mig för att fixa det först efter helgerna så att jag kunde njuta av ledigheten utan att stressas av tidens gång.

Jag har ännu inte tagit på mig klockan igen. Det var för övrigt inte slut på batteri i klockan, den tog bara lite ledigt (fast nu är nog batteriet slut).

Jag upptäckte snabbt att en armbandsklocka trots allt inte är nödvändigt i dagens moderna liv. När jag arbetar, eller nu, så kan jag kasta ett öga på klockan nere till höger på datorskärmen. Är jag ute och rör på mig, finns det offentliga klockor på många ställen. Om inte annat så har mobiltelefonen en klocka förutsatt att jag har kommit ihåg att ladda den. Jag har till och med en väggklocka i mitt arbetsrum. Den retar gallfeber på alla som passerar dagarna efter byte mellan sommar- och vintertid (och viceversa) eftersom jag inte brukar vara så snabb att ställa om den och alla är vana att titta på den. Fortar sig gör den också.

Jag undrar mer och mer hur jag fick tiden att räcka till förr i tiden. Idag tycks den inte räcka till något. Då, med småbarn, heltidsarbete, häst etc., hade jag ändå tid att sy egna kläder eller sticka. Idag hinner jag inte mycket mer än att äta middag och titta på något teveprogram samtidigt som jag bloggar. Sen är det dags att sova. Hur gick det till? Om jag skaffar ny häst, då försvinner minst två timmar varje dag.

Men det finns kanske hjälp att hämta. Författaren Stefan Klein har skrivit en bok om tidstjuvar som refereras i en artikel i Svenska Dagbladet idag. Kanske ytterligare en bok att studera?

Read Full Post »

Londonstrategi

Jag tror jag har kommit på hur jag ska kunna frossa i böcker i London utan att öka på min hög med böcker som ska läsas alltför katastrofalt. Jag ska satsa på att försöka köpa böcker (förutom de som jag har på min lista) som jag har läst och kan tänka mig att läsa om men som jag saknar i min egen samling. Det är inte helt säkert att den käre maken delar den åsikten. Men han har å andra sidan fått köpa en fjärde traktor i dagarna så han är kanske inte riktigt i läge att klaga.

Jag hoppade in på Pocketshop på vägen hem idag (utan att köpa något, duktig!). I hyllorna där såg jag bland Mark Haddons två underbara böcker ”The Curious incident of the dog in the night” och ”A spot of bother”. Där fick jag idén.

Mark Haddon lyckas på ett oerhört ömsint sätt skildra personer som av olika skäl lever efter helt efter sin egen logik och hur det påverkar människorna runt omkring. Den första boken handlar om en pojke som lider av Aspbergers (har jag för mig att det var, annars något liknande syndrom). Även om jag inte kan bedöma om beskrivningen av pojkens upplevelser är korrekt så kände jag väl igen mig i omgivningen. Min yngste son gick i en skola som även hade specialiserat sig på ADHD/DAMP barn som klarade att delvis gå i normala klasser. Jag har också haft en arbetskamrat som var diagnosticerad med ett liknande syndrom. De är väldigt speciella människor och det är inte alltid helt lätt att interagera med dem eftersom de inte klarar att läsa det sociala språk som vi omedvetet använder när vi kommunicerar.

Hans andra bok handlar istället om en äldre man som av olika skäl drabbas av en mental kollaps samtidigt som hans dotter planerar att gifta sig. Har du inte läst dem så har du en fantastisk upplevelse framför dig.

Jag ska nog sätta Jonathan Safran Froer på listan också. Hans ”Extremely Loud and Incredibly Close” är i samma kaliber. Fullt möjligt att ”Everything is illuminated” slinker med också, den har jag inte läst men den sägs vara bra.

Read Full Post »

Flickböcker

I dagens Svenska dagblad finns en artikel om ”Anne på Grönkulla”. Om att den väldigt snabbt översattes till svenska och gavs ut här redan året efter den först publicerades i Kanada (1909). Artikelförfattaren menar också att den fortfarande är tämligen aktuell genom dess breda grepp, till skillnad från dagens barn- och ungdomsböcker som ofta är nischade kring en specifik problemställning. Generation efter generation har glatts åt Annes upptåg och positiva livssyn. Författaren själv återvänder då och då till boken. En klassiker, med andra ord.

Jag läste själv ”Anne på Grönkulla” när jag var i tonåren. Jag minns att jag tyckte om böckerna och jag har hela serien som jag har fått ärva. Jag tassade nyss ut i arbetsrummet och konstaterade att böckerna var tryckta under tjugotalet på Gleerups förlag i Lund. Den sist boken i serien, ”Lilla Marilla” var tryckt 1928. Just den boken har jag aldrig läst och ska jag vara ärlig så vet jag inte varför. Tog orken slut? Ville jag inte att serien skulle ta slut? Blev böckerna sämre och sämre? Ingen aning.

Ungefär samtidigt slukade jag andra flickböcker som bibliotekarierna på den lokala filialen rekommenderade. Sandwall-Bergströms ”Kulla-Gulla”-serie. Henne kunde jag relatera till. Inte för att jag själv var fattighjon utan för att vi hade ett sommarställe som hade varit soldattorp med ett rum och kök. Det låg i utkanten av byn och det var kilometer att gå för att komma till lanthandeln. Till torpet hörde lite betesmark och det fanns hönshus, vedbod och utedass. Min lillebror och jag fick, när vi var riktigt små, sova skavföttes i en gammal kökssoffa där träsitsen kunde fällas upp och det kunde bäddas i lådan under. Jag undrar om inte soffan hade byggts av bysnickaren eller möjligen någon av torpets tidigare innevånare. Så jag satt på trappan och läste, och fantiserade om att Kulla-Gulla hade bott där.

Alcotts ”Unga kvinnor”, Websters ”Pappa Långben” läste jag också med förtjusning. Min absoluta favoritbok var däremot ”Flickan som ville vara pojke” av Beulah Marie Dix. Den återkom jag till gång efter gång. Kanske var jag feminist redan på den tiden. Tyvärr har jag inte själv boken och eftersom jag hade glömt författarens namn så googlade jag fram det. En enda träff fick jag, en avhandling, ”Förklädda flickor”, om könsöverskridning i 1980-talets svenska ungdomsromaner. Det var intressant att konstatera att boken i princip är samtida med ”Anne på Grönkulla”. Dix bok kom ut 1906 men översattes inte till svenska förrän 1962. Man kan undra varför.

Jag undrar vad jag skulle tycka om böckerna om jag läste om dem idag. För några år sedan läste jag om en bok i en serie böcker som jag ärvt av min mormor och som jag ivrigt läste varje gång jag hälsade på hos henne. Det var inte ungdomsromaner utan kanske snarare en tidig motsvarighet till chiclit, av en tysk författarinna vid namn Courts-Mahler. Den var lika fängslande, på sitt ytliga plan, som jag kom ihåg dem. Med en stark kvinna som framgångsrikt drev sitt eget ärvda företag. Tyvärr havererades den totalt av det ”lyckliga” slutet. Hon gifte sig och överlämnade skötseln av företaget till den äkta maken. Usch, så irriterad jag blev. Jag har inte frestats att läsa om någon av de andra böckerna.

Read Full Post »

Idag gick jag en runda i trädgården. Marken är visserligen pudrad med snö och för ovanlighetens skull denna vinter är det några minusgrader i luften. Men från sovrumsfönstret kan jag se en matta av vintergäck lysa gul i solskenet.

Det är inte bara vintergäcken som är tidig. Jag hittade visserligen inga blommande snödroppar men det är nog bara en fråga om dagar. Många stod i knopp. Svavelpionen tittade också upp ur jorden med sin karakteristiska röda bladknopp liksom min ”Festiva Maxima”. Jag måste nog täcka rabatterna med granris, snö kan jag ju knappast räkna med kommer. Plantorna med röd mandeltörel är riktigt vackra med sin kombination av mörkt blågrönt och mörkt rött. Åtminstone de plantor som rådjuren har varit vänliga att låta bli.

Under de uppvuxna barrträden intill huset, silvergran och silvertall, planterade jag i höstas lökar med röda botaniska tulpaner som jag hittade på trädgårdsmässan i Taxinge. Till min förvåning så har de redan kommit upp fem centimeter. Jag visste att de var tidiga men så tidiga hade jag inte räknat med. Det sägs att rådjur inte äter botaniska tulpaner men jag vet av erfarenhet att mina rådjur inte nödvändigtvis har läst samma trädgårdsböcker som jag. Men än har de inte upptäckt dem.

I berget ståtar både ”Cunningshams white” och ”Goldenkrone” med fina knoppar. Rhododendron ska ju gödslas i samband med snösmältningen, jag undrar när det är lämpligt att gödsla i år.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »