Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2008

Konstresa?

I höstas överraskade jag under en tjänsteresa en arbetskamrat som jag har arbetat med i väldigt många år med att visa upp en helt ny sida av mig själv. Vi gick på konstmuseum efter konstmuseum i Wien. Ja, vi gick på andra museer också men vi avverkade tre konstmuseer på en och samma kväll. Han hade aldrig sett mig som en konstmänniska, naturvetare som jag är.

Det är alltid roligt att kunna överraska.

Jag växte upp med konst och konstnärer. En farbror var konstnär, en annan hade konstgalleri på Söder. Många av mina föräldrars vänner var konstnärer. Det var mycket konst på väggarna i mitt barndomshem, varav en del numera finns i mitt eget hus.

Så det händer att jag går på konstmuseer. Fast jag går ofta väldigt snabbt igenom utställningssalarna. Jag stannar framför det som fångar mitt öga men hoppar över mycket. Däremot har jag svårt för modern konst. Det mesta är bara konstigt och jag har svårt att förstå vad konstnären vill säga.

Men det finns undantag. För några år sedan besökte jag Edsbacka slott i vars magasin det då och då visas konst. Vid detta tillfälle fanns det en installation på loftet, över hela golvet fanns en vattenyta och takreglarna speglade sig i vattnet. Tillsammans bildade reglarna och deras spegelbilder en rad med romber och i luften svävade dammet. Det var oerhört effektfullt och fridfullt.

Nu har Tate Modern installerat en spricka i golvet. En spricka som symboliserar sprickan mellan människor. Det sägs att om man går på var sin sida om sprickan så upplever man ett avstånd. Det vill jag prova. Nu finns det tre goda skäl till att besöka London i vår.

Read Full Post »

Hållbara saker

På vägen hem idag gick jag långsamt längs perrongen på centralen och funderade på vad dagens bloggämne borde bli. Ett tag funderade jag på att skriva om hur husets tillstånd har sjunkit från medelsvenssonsstädnivå till sunkigt, enligt Citys mätskala, eftersom jag jobbat så intensivt den sista månaden men det kändes så tråkigt. Sen funderade jag på de pågående förhandlingarna mellan mig och den käre maken om en ny traktor.

Det är intressant med traktorer och andra dieselmotorer, de tycks hålla i evigheter. Våra traktorer har ganska många år på nacken, två av dem närmar sig de femtio och den ”nya” traktorn är runt tjugo år. Detta gick jag och tänkte på där på perrongen.

På det motsatta spåret kom då ett tåg intuffande. Det drogs av ett lok av märket Rapid och enplakett på loket talade om att det var lika gammalt som jag (och därmed nästan lika gammalt som våra äldre traktorer). Kul bekräftelse av mina tankar!

Min uppmärksamhet flyttades från bloggen till tåget. Det hade klassiska bruna vagnar och jag tänkte på hur jag med brutet ben och kryckor en gång för många år sedan skulle ta nattåget till Umeå. Hur jag fick kasta in bagaget och kryckorna först, i ögonhöjd, och sedan dra mig upp i handtagen. Jag har full förståelse för behoven att anpassa offentliga miljöer för personer med funktionshinder. Det kan drabba oss alla.

Sedan noterade jag att tåget hade en restaurangvagn av gammalt stuk. Sätena hade den gamla ”slitstarka” sortens tyg. Sist i tåget fanns en kombinerad postvagn (Kungl. postvagn) och resgodsvagn. Så här långt var jag faktiskt lite förvånad, jag hade ingen aning om att så gamla tåg fortfarande var i trafik.

Sen läste jag destinationsskyltarna, där stod: ”Extratåg, Nässjö järnvägsmuseum”. Jaha, det förklarade ju en del.

Read Full Post »

Byråkrativånda

Den här tiden på året hör inte till den käre makens favorittider. Inte för att han tycker särskilt illa om vinter, eller i detta fall ovinter (berättade jag att jag plockade trattkantareller i lördags?). Nej, det har snarare med oönskad post att göra. Och då talar jag inte om spam.

EU-medlemskapet har goda sidor och det har dåliga sidor. Till de dåliga sidorna hör onekligen mängden byråkrati. Som lantbrukare får man absolut mer än sin beskärda del av den. Vi har ett litet jordbruk som inte går ihop ekonomiskt på egen hand. Men med hjälp av EU-bidrag så kan vi få det att åtminstone gå runt. Det intressanta är att innan EU-medlemskapet fick vi betydligt bättre betalt för fårköttet och ganska lite bidrag. Numera är förhållandena de omvända.

Vi vill gärna kunna ha fåren för att hålla landskapet öppet, utan dem skulle markerna runt om oss växa igen ganska snabbt. Tack vare fårens idoga arbete under många fårgenerationer är nu gården ett av de artrikaste områdena i kommunen och utgör kärnområde i ett naturreservat.

Men som sagt, det krävs bidrag. Och då måste man ge sig i kast med Jordbruksverkets blanketter och anvisningar samt framgångsrikt passera länstyrelsens granskning. Vi har blandade erfarenheter. Blanketterna frågar efter määääängder av uppgifter, alla skiften med olika typer av grödor eller användning ska nogrannt ritas in på kartor och reglerna skiljer sig självklart åt från föregående år.

Förra årets överraskning var att man inte får ha träd eller betande djur på betesmark. Åtminstone tolkade vi anvisningarna så och jag tror inte vi redde ut det. Jag tror faktiskt maken i slutänden struntade att söka bidrag för betesmarken. Han har haft för många kontakter av tredje graden med handläggare på länstyrelsen för att ens orka ta den diskussionen. De brukar ändå vara duktiga på att ilsket anmärka på saker som inte är fel eller kanske t.o.m. deras fel. Som t.ex. att hota med vite eftersom man inte får söka bidrag för mark som man varken äger eller arrenderar. Detta trots att den käre maken när han skickade in ansökan påpekade att länstyrelsen hade skickat ut felaktiga underlagskartor som angav delar av grannens mark såsom varande vår.

Så när gårdagens post innehöll ett tjock brev från Jordbruksverket med årets SAM-ansökan såg han inte lycklig ut. På kuvertet stod det ”Del 1”.

Read Full Post »

Läslust (uppdat.)

Jag måste erkänna att jag har (minst) en svaghet. Jag är väldigt förtjust i deckare. Både på TV och böcker. Efter att Vita huset slutade sändas så är det nästan bara deckare som jag ser på kvällarna när jag äntligen har tid att sätta mig ned. CSI, CSI Miami, CSI New York, Criminal Minds, Law and Order. Listan kan bli lång. Variationer på samma tema.

Jag har ibland undrat varför. Jag tror att det beror på att jag gillar att lösa problem. Lottens julkalender, Caveat Lectors fredagscitat, Matälskarens veckans matnörd är jag också förtjust i av samma anledning. TP och Kunskapsspelet gillar jag också, fast det handlar ju mer om fakta än om problem.

När jag hittar en en deckarförfattare som jag gillar har jag en ovana att försöka hitta författarens alla alster (åtminstone i samma serie) och köpa dem. Ja, jag har hört talas om bibliotek men de är sällan öppna när jag har tid. Författarna börjar bli ganska många men jag har några favoriter.

  • Sue Graphton
  • Dorothy Sayers
  • Patricia Cornwell
  • Peter Robinson
  • Andrew Taylor
  • George P Pelecanos
  • Val McDermid

Jag har säkert glömt några eftersom jag har så dåligt minne för namn. Hmm. Inga svenska författare. Jag läser i och för flera som jag tycker är ganska bra men kanske inte riktigt i samma klass.

  • Mari Jungstedt
  • Lisa Marklund
  • Håkan Nesser
  • Henning Mankell

Men det är ju en smaksak.

Read Full Post »

Frömani

Så här års handlar alla trädgårdstidningar om årets nya fröer. Fantastiska rabattkreationer täcker sida efter sida i de tidningar som landar i min brevlåda. Och sedan täcker mitt golv bredvid sängen. Vältummade.

Jag vill också ha dessa ymniga rabatter i min trädgård. Perfekta i harmoniska färger. För ett par år sedan grävde jag om två stora rabatter framför huset. Den ena skulle gå i gult för att övergå i orange/brunt och den andra ska vara blå i kanten mot den gula rabatten och rosa i den andra ändan och med vita inslag. Helst skulle den också blomma under hela säsongen.

Riktigt så har det naturligtvis inte blivit. Men självklart hindrar det inte att jag tänker försöka igen. Förbättra här, fylla i luckor där.

Så tidningarnas följs av frökataloger. Tänkbara växter listas, den första versionen brukar landa på femtio tänkbara fröer. I bästa fall brukar jag få ned den listan till tjugo-talet som jag sedan i slutändan köper men ofta är det fler. När det är dags att skola om plantorna önskar jag att listan hade varit tio.

Än så länge har jag inte börjat skriva listan. Jag retar aptiten. I år måste jag ju också få med grönsaker. Undrar var det kommer att sluta?

Read Full Post »

Tågpris

Att resa har på senaste tiden blivit en komplicerad fråga. Behovet av att sänka koldioxidutsläppen globalt gör att vi alla måste fundera på hur vi tar oss fram. Problemet med att bo på landet är att man är beroende av bil. I vårt fall har vi två bilar eftersom vi har olika tider. Den senaste bilen fick bli en dieselbil för att den avger mindre koldioxid trots att den är dyrare i skatter. Jag skulle allra helst ha en hybridbil, el/ diesel, när det är dags att byta nästa bil får vi se om det finns att få tag på. De lär vara under utveckling.

Just nu pågår två utställningar i London som både jag och min man skulle vilja se, de kinesiska terrakottakrigarna och Thutankamoun. Vi försökte hitta en helg i höstas att komma iväg på men det misslyckades. Istället föddes tanken att vi skulle försöka ta tåget till London nu under våren. Då skulle vi få chansen att både åka över Öresundsbron och genom kanaltunneln. Det har stått på min lista att undersöka detaljerna för resan ett längre tag men jag har inte hunnit.

Nu ser det ut som om jag kan bespara mig besväret. Enligt en artikel i Svenskan så kostar det 7 600 kr att ta tåget till London. Det är bra mycket mer än jag tycker är rimligt att lägga på en sådan resa. Nu får vi fundera på om vi ändå ska flyga eller stanna hemma.

Read Full Post »

Tjejverktyg

När vi renoverade huset under de första åren var det i huvudsak min man som ägnade sig åt att riva och snickra. Jag ägnade tiden åt att jaga efter en eller båda våra söner, tvätta, städa och laga mat. Traditionell uppdelning med andra ord.

När det viktigaste var gjort gick luften ur oss. Husrenovering, småbarn, heltidsjobb, fritidsjordbruk, häst och katter blev allt som allt lite för mycket. Det var ganska mycket som inte var klart. Småsaker, som saknade lister, men också större saker som att tilläggsisolera vissa ytterväggar, fönsterfoder, göra klart rum där en vägg rivits, ny balkong o.s.v.

Så en sommar för några år sedan hade jag en riktigt lång semester och jag tänkte att jag skulle försöka ta itu med en del av det som stod på restlistan. Det var en sen utveckling men jag upptäckte att jag tycker om att snickra. Jag byggde nya räcken till verandan, byggde om fönsterinfodringar, satte upp nya dörr- och fönsterfoder. Det var jättekul. Nuförtiden har jag min egen prenumeration av en gör-det-självtidning.

Jag köpte nya verktyg till mig. Och kunde raskt konstatera att det är svårt att hitta verktyg som passar någon med små händer, åtminstone om man också vill ha någon form av kvalitet. Verktyg som är avsedda för enhandsfattning kan jag behöva använda två händer till. Vilket i sin tur kan ge problem om det var tänkt att hand nummer två skulle hålla i något.

Jag önskar att jämställdhetsarbetet kan komma så långt att alla verktyg finns i åtminstone två olika storlekar. Jag tycker mig ana vissa tecken på att det är på gång. Men bevare mig från små rosa eller blommiga verktyg i klena material. Sånt kan vi vara utan!

Read Full Post »

Anomali

Matälskaren brukar med relativt ojämna mellanrum lägga ut bilder på ovanliga ingredienser och den som gissar rätt utser hon till ”Veckans matnörd”. Tanken, antar jag, är att den som känner igen dessa märkliga saker måste vara en riktig matlagningsgalning.

När jag berättade för den käre maken att jag lyckats få denna utnämning fick han sig ett gott skratt. För jag kan verkligen inte klassas som en matlagningsgalning. Det är den käre maken som lagar maten här i huset och de gånger när han meddelar mig att jag måste laga middag kan jag drabbas av en lätt panik. Särskilt om detta sker med kort varsel.

Det är inte så att jag inte kan laga mat men däremot måste jag få gott om tid att tänka igenom vad som ska lagas. Att utan någon som helst kännedom om vad som finns i kylskåp, frys och skafferi ställas inför uppgiften att laga något klarar jag knappt. Men jag kan i allmänhet alltid laga något av det som finns, om jag får gott om tid på mig.

För det mesta blir det jag lagar helt okej att äta, en del riktigt gott, men det finns en del bottennapp. Här i huset finns något som kallas ”Mammas ökända kyckling”. Den talar barnen, som inte längre är barn, fortfarande om då och då. Bara så ni vet, ha inte en kyckling för länge i ugnen. Den ökända kycklingen var produkten av att jag trodde att jag skulle hinna ned till fårhuset och ta hand om ett dött lamm under tiden som kycklingen stod i ugnen. Det gjorde jag inte. Kycklingen blev helt oätbar, inte ens katterna ville ha den.

Read Full Post »

Förlagsberedskap?

Länge försökte jag ha som princip att försöka läsa åtminstone en bok av årets nobelpristagare, om det var en skönlitterär författare. Nu är det ett antal år sedan som jag tappade den vanan. Småbarn och andra åtaganden begränsade antalet böcker som jag hade tid och orkade att läsa.

Men förra året fick äntligen Doris Lessing priset. Hon har stått på min lista över tänkbara kandidater under många år. Så nu när hon fick priset tänkte jag att jag skulle läsa om någon av hennes böcker, och jag var övertygad om att jag hade flera av hennes böcker i bokhyllan. Så döm om min förvåning när jag inte hittade någon.

Så då var jag tvungen att låna eller köpa åtminstone en bok av henne. ”Den femte sanningen” erbjöds av en av mina bokklubbar, och jag tror inte att jag läst den tidigare, så jag slog till.

Till att börja med kan jag konstatera att den inte är pendelvänlig. En riktig tegelsten. Den känns lite rörig, det är lite svårt att hitta en röd tråd. Men jag kan förstå att den då den gavs ut 1962 ändå var en frisk fläkt eftersom den väldigt rakt skriver om sådant som vid den tiden inte var så vanligt. Kvinnans sexualitet och kommunister. Jag är inte säker på att jag tyckte om den. Bäst tyckte jag om delarna som handlade om Afrika.

Jag hade inte läst särskilt länge förrän jag började hitta korrekturfel. Det är tyvärr en andra natur. Jättebra i jobbet men lite störande när jag försöker läsa en god bok. Efter ett tag började se ett mönster. Alla korrekturfel var typiska för den typ av fel som uppstår när man scannar in en text och tolkar det automatiskt, ”att” blev ”ätt”, ”in” blev ”m”, ”vara” blev ”vära”. Totalt sett var det fler korrekturfel än normalt. Korrekturläsarna brukar lyckas bättre.

Det fick mig att fundera på hur väl förberedda förlagen är inför nobelprisen.

Read Full Post »

« Newer Posts