Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2008

Vår i luften!

Vilken skillnad det var idag! Trots att vintern har varit så mild under lång tid och flera dagar har haft samma temperatur som vi fick idag så kändes en markant skillnad i luften idag. Det var vår. Utanför jobbet lyste det blått i ett par kvadratmeter av gräsmattan. Det var tusentals scillor som hade slagit ut. Längs med husväggen till en av flygelbyggnaderna blommade påskliljorna för fullt. Så långt har de inte kommit hos mig.

I helgen var jag nere och fotograferade årets första lamm, som är ett tacklamm. Visst är hon söt!
2008 års första lammnummer1.jpg
Under helgen har det kommit fler lamm och till nästa helg är det dags att släppa ut det första gänget i den större uteboxen. Ett vårtecken så gott som något.
I trädgården fångade jag några snödroppar på bild och i växthuset blommar min salvia.
snodroppar.jpg
salvia.jpg
Härligt! Det finns hopp om livet.

Tisdag kväll: Frys Stockholm i fem minuter!

Kom till Centralen imorgon och var med och ”frys” tillvaron under fem minuter. World Freeze Organization ordnar en ”happening” likt den som ägde rum på New Yorks centralstation. Samling utanför huvudentrén kl.17.50.

Read Full Post »

Igår var det ”Earth hour”. Världsnaturfonden hade riktat en uppmaning till världens befolkning att under en timme släcka ned all belysning för att minska energiförbrukningen och i största allmänhet uppmärksamma klimat- och miljöproblematiken.

Lysande idé, om man få säga så, tyckte jag.

Jag bestämde mig därför att delta med min lilla bit. Stänga av datorn, släcka ljusen i de rum ingen befann sig i osv. Jag nämnde också saken för resten av familjen vid matbordet och föreslog att ” … vi kan väl spela något spel …?”.

This is where the evening started to go south, though I didn’t know it yet.

Efter maten kallade datorn eftersom jag ännu inte hade hunnit skriva dagens inlägg. Och så måste jag läsa några bloggar och kommentera lite. Plötsligt påpekade yngste sonen : ”Mamma, det är dags att stänga av! Klockan är straxt åtta.”

”Eeh … OK. OK.” Inte så lägligt, men en god sak var det ju.

Så jag stängde av och släckte. Detsamma gjorde äldste sonen. När vi gick ned i nedervåningen var det mörkt. Yngste sonen hade stängt av alla apparater och släckt. Vi tände kandelabern och diverse andra ljusstakar på matbordet. Det finns en ständig beredskap för ellösa tillstånd i detta hus (om man bor på landet är det ett regelbundet återkommande problem). 

”OK. Vad ska vi spela?” Äldste sonen.  Han föreslog att vi skulle spela ”Finans”, något som han sällan får chans till sedan grannen bannlyste honom från sitt spelbord. Intet ont anande godkände jag detta förslag. Yngste sonen kunde inte komma på att han spelat ”Finans” tidigare (vilket är lite underligt i detta hus). En nybörjare.

I should have recognized the signs of an imminent disaster …

Vi hann precis starta när den käre maken bestämde sig att han också skulle hedra ”Earth hour” och delta i vårt spel.

Next time surrender, and we’ll give you good terms.

Det började bra. Banken gav mig en fondaktie och en obligation. Jag kom in i banken och fick köpa min första gata. Jag fick köpa flera obligationer, aktier och tomter. Flera byggbevis lyckades jag dra bland börstipsen.

Drogs mina nummer på obligationsdragningarna? Nej.

Fick jag aktieutdelning? Nej.

Vilket jag med ökande bisterhet kommenterade. Familjen tyckte att mitt tilltagande dåliga humör var riktigt underhållande. ”Drick lite mer vin!”, föreslog den käre maken. Sönerna skrattade.

Plötsligt hade sönerna varsin komplett företagsgrupp och byggde hus och industrier på dessa tomter. Gissa vem som landade på det av yngste sonen bebyggda Järnverket? Just det.

Just hand it over!

Nästa gång ska jag välja spel. Det blir Mah Jong.

Read Full Post »

Om döden …

Lotten skrev igår med anledning av Kjell Swanbergs dödsruna om människors behov, önskan, känsla av skyldighet, … , att planera sitt eget eftermäle. Lotten gör det naturligtvis på sitt eget oefterhärmliga sätt, där hon lyckas blanda allvaret med humorn. Kåseriformen är fantastisk för den som behärskar den. Undrar om Lotten kan hålla en kurs i ämnet?

Hur som, jag tänkte inte så mycket mer kring det igår. Jag försöker själv tänka på att inte leva imorgon utan ta tillvara dagen, Carpe Diem, men det är lättare sagt än gjort i dagens samhälle.

Idag är det min gamla mammas födelsedag. Hon bor på ett hem för äldre och har cancer i sista stadiet. Inga behandlingsmetoder finns längre att ta till, det är numera endast en fråga om tid. För mig och mina syskon är därför tanken på döden, om än inte vår egen så vår mors, egentligen aldrig långt borta dessa dagar. Det plågar mig att den cancerform som hon har är väldigt smärtsam, hon kan inte längre äta vanlig mat och det är väldigt svårt att höra vad hon säger. Hon har tagit till block och penna för att kunna göra sig förstådd.

Vi uppvaktade naturligtvis mamma på födelsedagen med tårtor till henne (och personalen). Det var knappt att hon klarade att få i sig lite grädde från den ena gräddtårtan vilket hon med typiskt galghumor kommenterade på sitt block. Jag är realist och inser att det är nog den sista födelsedag som hon firar. Hon är lika mycket realist och har säkert dragit samma slutsats.

För min mamma var det idag viktigt att ge mig sitt gamla körkort på vilket det foto finns som hon vill ha publicerad i sin nekrolog. Jag har det nu i min väska. Men det kommer sannolikt inte att bli så bra även om jag scannar in det. Vi kom därför överens om att jag ska leta igenom min fars fotografier från 60-talet som jag har fått ta hand om, för att se om jag kan hitta ett fotografi som är bättre.

Då tänkte jag att det kanske låg mer i Lottens inlägg än jag först insåg. Jag borde kanske redan nu börja skriva hennes nekrolog, det är knappast någon tvekan om att det är jag som kommer att få göra det. Jag har ju fortfarande möjlighet att fråga henne om detaljer i hennes liv. Hur länge den möjligheten finns är osäker. Eller så ska jag inte i onödan påminna henne om det annalkande, ofrånkomliga slutet. Inte ett lätt beslut …

Read Full Post »

Lästrio – deckarhjältinnor

Petra har greppat stafettpinnen som Malin lämnat. Hon har just presenterat sin första lästrio och ber oss berätta om våra tre favoriter bland deckarhjältar/hjältinnor. För min del blir det tre hjältinnor.

1. Kinsey Millhone (Sue Grafton).

F.d. polis som blir privatdeckare i en av alla de små städer som tillsammans bildar Los Angeles. Inledningsvis knuten till ett försäkringsbolag men släpper så småningom den kontakten. Bor som hyresgäst hos världens charmigaste pensionär, Henry 80+, som jagas av traktens damer. Kinsey är frånskild och ensamstående med lite trassliga relationer av och till genom böckerna. Brotten varierar och skottlossning är en ganska sällsynt företeelse. Sue Grafton skriver böckerna med utgångspunkt i alfabetet och ”A is for Alibi” är den första. ”T is for Trespass” är den senaste och den har nyss kommit (mååååste beställa!).

2. Dr. Temperance Brennan ”Tempe” (Kathy Reichs)

Dr. Temperence Brennan är rättsantropolog och ägnar sig därför i allmänhet åt all de fall då de upphittade kropparna inte längre går att identifiera genom sitt utseende och dödsorsaken inte hittas genom en vanlig obduktion. Skelett, svårt brända offer och starkt förruttnade kroppar är hennes område. Inget för den kräsmagade med andra ord. Hon är skild, nykter alkoholist, och arbetar under terminerna vid ett universitet i den amerikanska södern. På loven är hon anställd vid rättsmedicinska institutet i Montréal. Tempe figurerar även i en Tv-serie ”Bones”. Tio böcker än så länge, jag har tre liggande i min ”att läsa”-hög, resten står lästa i bokhyllan.

3. Kate Brannigan (Val McDermid)

Val McDermid är nog mest känd för sin serie om psykologen Dr. Tony Hill och polisinspektör Carol Jordan som också har blivit Tv-serie, ”Mord i sinnet”. Vid sidan av den serien har hon skrivit en serie om en kvinnlig privatdetektiv i Manchester. Hon påminner starkt om Kinsey Millhone till sin karaktär. Mer vardagliga problem är hennes vardag. Hon startar på egen hand men blir ganska snart del i ett mycket litet säkerhetsföretag. Hon är särbo och med sin andra hälft boende i den andra delen av samma parhus. Fem böcker med Kate Brannigan har jag hittat, ”Crackjack”, ”Blå gener” och ”Glashus” är tre av titlarna.

Vad har de gemensamt? Starka handlingskraftiga kvinnor är nog den gemensamma nämnaren. Det gillar jag.  

Read Full Post »

Ett riktigt vårtecken!!

Jag vet inte vad som hände igår men jag glömde helt att berätta att ett av de viktigaste vårtecknen hos oss har kommit.

Numero uno, nummer ett, är här!

Då talar jag naturligtvis om årets första lamm och som på traditionellt sätt får (haha!) nummer ett. De lamm som vi behåller ges sedan ett tillägg till numret med lika många hundra som antalet år som gått in i det aktuella tiotalet. Hängde ni med? Näh, det var säkert inte särskilt tydligt. Men i alla fall, årets lamm kommer att få 800 tillagt till sitt ordningsnummer. Förra årets lamm fick 700.

Den käre maken har ännu inte bestämt kön på detta första lamm så jag kan inte berätta om det är ett bagg- eller tacklamm. Möjligen var han så förvånad över att det var en ungtacka (fjolårslamm) som var först med att lamma i år att han kom av sig. Det brukar alltid vara en gammal tacka som föder de första lammen. Egentligen berodde det nog på att han var tvungen att bygga en massa lammboxar och annat som krävs för att hantera lammningssäsongen.

Imorgon ska jag gå ned i dagsljus och fotografera underverket med min nya kamera och så ska ni själva få se hur bedårande de är så här års. Det går över. 

Read Full Post »

Bokfemma vecka 13

Malin har utlyst sin sista bokfemma och låtit ämnet vara valfritt. Jag blev varse hennes bokfemmor väldigt sent så det känns lite snopet.

Det var faktiskt inte helt enkelt att välja ett tema, jag är i stort sett allätare när det gäller böcker. Vad jag tycker om är mycket beroende på vilket humör jag är på. De kategorier jag läser mest av är deckare och fantasy och jag tror att ämnet får bli ”Fantasy(tri)logier”.

J.R.R. Tolkien – Sagan om ringen. Trilogin är helt ofrånkomlig i det här sammanhanget. Jag har nog läst allt, tror jag, som Tolkien har skrivit men trilogin, tillsammans med Bilbo, är bäst. Sträckläsning, både engelsk och svensk version (men ännu inte den nya översättningen). Vad den handlar om måste väl vara allmängods idag. Tre böcker i den ”riktiga trilogin”, plus Bilbo och en del andra böcker som utforskar världen, t.ex. Silmarillion.

Elisabeth Moon – The Deed of Paksenarrion. En farmardotter blir paladin. Jag gillar när kvinnor ges kraftfulla roller som kanske går stick i stäv med konventionerna. En paladin som strävar efter absolut rättvisa är inte en barnlek och inte heller lätt att bli. Paksenarrion får göra många offer. Tre böcker. 

Stephen Donaldson – The Chronicles of Thomas Covenant, the Unbeliever. Åtminstone den första trilogin om Thomas Convenant måste jag lista här. Den magiska värld som Thomas Convenant, en leprasjuk författare, utfrusen av omgivningen hamnar i är ett land som hotas av upplösning. En parallell till Thomas eget liv. Thomas är inte övertygad om att det han upplever är verkligt utan är tvärtom ganska övertygad om att allt är en produkt av hans psyke. Böckerna är ganska mörka och det går inte alltid som man som läsare hoppas. Två trilogier och en avslutande serie om fyra böcker där två är utgivna hittills.

George R.R. Martin – A Song of Ice and Fire. Det här är en mästare i konsten ”kill your darlings”, han har inga som helst betänkligheter med att avrätta bärande karaktärer och istället skriva in nya karaktärer som tar vid. En riktigt episk berättelse som ännu inte är klar. Kontroll görs alltid vid besök i bokhandeln om möjligen nästa del har kommit. Tyvärr går skrivandet långsamt. Miljön känns mycket medeltida med magiska inslag. Fyra böcker hittills.

Terry Pratchett – Discworld. Brittisk humor meets Fantasy. Har nästan läst alla, dock ännu inte den sista ”Making Money”. Oförglömlig humor, ironi, satir och analogier. Separata handlingar i alla men några hänger ihop. 36 böcker, so far.

Fantasyserier som nästan hamnade på listan är Robert Jordans ”The Wheel of Time”, de första 6 000 sidorna läste jag på två veckor trots arbete, familj och häst (”stör inte mamma, hon läser”) men tyvärr höll serien inte hela vägen och nu kommer den inte att bli avslutad. Robin Hobbs ”Liveship Traders” var också nära att kvala in genom sitt annorlunda marina tema. Den är en av flera trilogier som utspelas i samma värld. Jag har bara läste två av dem, och tyckte om dem båda. Stephen Donaldsons ”Mordants need” stod på listan tills jag kom på att jag glömt Elisabeth Moon. David Eddings ”The Belgarion”, den första serien om fem böcker var också nära. Ursula LeGuin ”Earthsea” …

Hörni, gillar ni fantasy finns här mååånga böcker att sätta tänderna i.

Read Full Post »

Tisdagsförströelse 5

Förra veckans citat var ur Daphne du Mauriers ”Rebecca” och även denna gång var det Översättarhelena som kom på det. Hon tycks ha ovanligt god tumme med sökmotorgudarna.

De allra flesta känner nog till filmen som inte mindre än Alfred Hitchcock spelade in baserad på romanen. Daphne du Maurier skrev även ”The Birds” (”Fåglarna”) som han också förvandlade till en oförglömlig triller. En bra film men nog är dessa fåglar roligare!

Idag tänkte jag ta ett citat ur en bok som ligger oss lite närmare i tiden.

Så, vem har skrivit och vad heter den?

Så fort jag bara kunde försökte jag få jobb på hemmet för omhändertagna djur, jag städade burarna åt de upphittade katterna och hundarna och gav djuren mat. Ibland rengjorde jag sår och försökte lirka loss sporrar som vuxit in i köttet. Hemma trodde de att jag var på pianolektion och förvånade sig över mina smutsiga naglar. En gång när jag spelade Kanotsången på en uppvisning i musikskolan kröp en vit mus upp ur min ficka och kilade längs armen upp på tangenterna.
Förutom Gesners Tierbuch lyckades jag också skaffa fram Sebastian Münsters Cosmographia och Occulta naturae miracula. Köttätande enhörningar som älskade jungfrur, håriga glosugglor, apmänskor som slukade spädbarn och vildar som gick på alla fyra.
De indiska hundhuvudmänniskorna, basilisken som fötts ur en kvinnas menstruationsblod var liksom havsmunken och havsbiskopen mina favoriter. Människor med hundhuvud skällde som hundar och foten var så väldig att den kunde nvändas som parasoll. Basilisken var ormarnas kung och hade kronformad valk i pannan. Alla de andra ormarna var rädda för basilisken eftersom den kunde döda med sin utandning och sin blick. Basilisken var farlig för de andra djuren, för människan och för jorden som blev förgiftad av basilisken så att ingenting kunde växa. Havsmänniskorna fanns i Östersjön och till det yttre liknade de munkar och biskopar. Havsmunkarna och havsbiskoparna var farliga och lömska vilddjur som kramade ihjäl sina offer och det enda de åt upp var ögonen, näsan, naglarna på fingrar och tår samt könsorganen.
De varelserna tillhörde min verklighet. Jag var en av dem. När jag tittade mig i spegeln såg jag i Münsters människa utan huvud vars ansikte med sina två par ögon satt på bröstet.

Blir det ett ”hattrick” från Översättarhelena?

Read Full Post »

Older Posts »