Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 18 mars, 2008

Översättarhelena lyckades (som vanligt) knäcka citatet som var ett stycke ur Oriana Fallacis ”Inshallah”. Oriana Fallaci var italiensk journalist som bland annat bevakade politik och krig. Hon avled hösten 2006. Boken handlar om händelserna före och efter ett par lastbilar med sprängmedel kör in i de amerikanska soldatförläggningarna i Beirut. Det är många år sedan som jag läste boken men den väckte mitt intresse för att resa till Beirut och uppleva en skärningspunkt mellan den europeiska och den muslimska kulturen.

Nu har jag rotat igenom mina bokhyllor för att se om jag kan hitta en utmaning även för Översättarhelena, det tror jag inte att jag har lyckats med men jag fastnade för denna bok. Jag klarar inte att motstå frestelsen att berätta lite om mitt eget exemplar.

Mitt exemplar av boken har jag fått efter min mors fostermor. Hon hade för vana att skriva i de böcker hon läste. När hon läste den, händelser i omvärlden etc. Mitt exemplar av boken är från elfte upplagan, den är tryckt i augusti 1939. Mammas fostermor har noterat att hon fått den av någon vars namn jag inte lyckas tyda men hon kommer inte ihåg när. Hon läste om boken 7 februari 1944, hon hade samma dag varit på térep, och gått på bio med bl.a. någon som hette Ulla och fått örhängen av sin mamma. På samma sida men längre ned står det noterat att hon i oktober 1944 lånat ut boken till Fru Nicolas Pihlsakas från Estland på flyktinglägret Katarina Realskola. Februari 1956 läste hon på nytt boken, den 8:e februari var det -22 grader i solen och hon var lat och stannade inne och läste vid brasan.

Nåväl, nu har ni fått en massa ledtrådar så nu borde inte vara några problem för er att lista ut vilken bok det är och vem som skrev den.

She did not hear me, she went on raving like a madwoman, a fanatic, her long fingers twisting and tearing the black stuff of her dress.
”She was lovely then,” she said. ”Lovely as a picture, men turning to stare at her when she passed, and she not twelve years old. She knew then, she used to wink at me like the little devil she was. ‘I’m going to be a beauty, aren’t I, Danny?’ she said, and ‘We’ll see about that, my love, we’ll see about that.’ I told her. She had all the knowledge then of a grown person, she’d enter into conversion with men and women as clever and full of tricks as someone of eighteen. She twisted her father round her little finger, and she’d have done the s same with her mother, had she lived. Spirit, you couldn’t beat my lady for spirit. She drove a four-in-hand on her fourteenth birthday, and her cousin, Mr. Jack, got up on the box beside her and tried to take the reins from her hands. They fought it out there together, for three minutes, like a couple of wild cats, and the horses galloping to glory. She won thougt, my lady won. She cracked her whip over his head and down he came, head-over-heals, cursing and laughing. They were a pair, I tell you, she and Mr. Jack. They sent him in the Navy, but he wouldn’t stand the discipline, and I don’t blame him. He had too much spirit to obey orders, like my lady.”

Annonser

Read Full Post »