Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 25 mars, 2008

Tisdagsförströelse 5

Förra veckans citat var ur Daphne du Mauriers ”Rebecca” och även denna gång var det Översättarhelena som kom på det. Hon tycks ha ovanligt god tumme med sökmotorgudarna.

De allra flesta känner nog till filmen som inte mindre än Alfred Hitchcock spelade in baserad på romanen. Daphne du Maurier skrev även ”The Birds” (”Fåglarna”) som han också förvandlade till en oförglömlig triller. En bra film men nog är dessa fåglar roligare!

Idag tänkte jag ta ett citat ur en bok som ligger oss lite närmare i tiden.

Så, vem har skrivit och vad heter den?

Så fort jag bara kunde försökte jag få jobb på hemmet för omhändertagna djur, jag städade burarna åt de upphittade katterna och hundarna och gav djuren mat. Ibland rengjorde jag sår och försökte lirka loss sporrar som vuxit in i köttet. Hemma trodde de att jag var på pianolektion och förvånade sig över mina smutsiga naglar. En gång när jag spelade Kanotsången på en uppvisning i musikskolan kröp en vit mus upp ur min ficka och kilade längs armen upp på tangenterna.
Förutom Gesners Tierbuch lyckades jag också skaffa fram Sebastian Münsters Cosmographia och Occulta naturae miracula. Köttätande enhörningar som älskade jungfrur, håriga glosugglor, apmänskor som slukade spädbarn och vildar som gick på alla fyra.
De indiska hundhuvudmänniskorna, basilisken som fötts ur en kvinnas menstruationsblod var liksom havsmunken och havsbiskopen mina favoriter. Människor med hundhuvud skällde som hundar och foten var så väldig att den kunde nvändas som parasoll. Basilisken var ormarnas kung och hade kronformad valk i pannan. Alla de andra ormarna var rädda för basilisken eftersom den kunde döda med sin utandning och sin blick. Basilisken var farlig för de andra djuren, för människan och för jorden som blev förgiftad av basilisken så att ingenting kunde växa. Havsmänniskorna fanns i Östersjön och till det yttre liknade de munkar och biskopar. Havsmunkarna och havsbiskoparna var farliga och lömska vilddjur som kramade ihjäl sina offer och det enda de åt upp var ögonen, näsan, naglarna på fingrar och tår samt könsorganen.
De varelserna tillhörde min verklighet. Jag var en av dem. När jag tittade mig i spegeln såg jag i Münsters människa utan huvud vars ansikte med sina två par ögon satt på bröstet.

Blir det ett ”hattrick” från Översättarhelena?

Annonser

Read Full Post »