Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2008

Min katt är en hund

Min katt är ett sällskapsdjur. Det är ett jobb han alltid har tagit på största allvar. När jag skriver det här så sitter han bredvid mig på golvet. Lite irriterad över att jag inte sitter ordentligt så att han kan sitta i knät, för det är helst där han sköter sin plikt. Eller så kan han sitta på ena eller andra sidan om datorn, beroende på var jag har lagt upp papper som jag behöver läsa i. På dem ska han sitta, vänd mot datorn så att han kan drägla på den.

Han kan också tänka sig att ligga ute på balkongen i solen och hålla koll på vad jag gör. Man vet ju aldrig, människan kan ju få för sig att åka bort. Det har ju hänt alldeles för många gånger.

(Nu har han tagit sig över bordet, datorn och ned i mitt knä. Purrrrr!)

Att katter ska sitta i knät är ju inget ovanligt. Standard operations procedure, skulle man kunna säga. Däremot så följer min katt även gärna med när jag går omkring här på gården. Förr i tiden var det nästan dagliga turer ned till stallet när jag skulle mocka och borsta av min häst. Nu är det mer sporadiska turer dit.

Han har kommit bort några gånger, antagligen därför att han har följt med personer ut i skogen som inte har kollat att han har kommit med hem. Han är nämligen väldigt social och gillar främmande människor. Till skillnad från flertalet andra katter som jag känner. Han är också den enda katt jag vet som kommer om jag kallar på honom. Vi brukar säga att han är gårdens hund. Fast vi har inte lyckats lära honom att valla fåren.

På skogspromenad
På skogspromenad med Matte.

Annonser

Read Full Post »

Återförsäljaransvar?

Idag sken solen. Jag jobbade hemma, den käre maken fick låna min bil. Innan han lämnade hemmet meddelade han att han hade tagit upp fläskkarré från frysen och det fanns en potatisgratäng i kylen som bara behövde värmas. Jag skulle veta vad som skulle göras. Utan ansvar för middagen så borde den käre maken varit på ett strålande humör när han kom hem.

Det var han inte.

”Det är varning på mig idag!”, sa han, och försvann upp till datorn. Muttrande.

Vad var nu detta?

Den yngste sonen cyklar flitigt. Till och från skolan, varje dag blir det dryga milen. Så förra året köpte vi honom en riktigt fin cykel, en Skeppshult. I vintras fick han punktering och cyklade hem på det. Hjulet blev skevt.

Så den käre maken beställde en nytt originalhjul från den återförsäljare där vi köpt cykeln. Efter tre veckor ringde han och frågade vart det hade tagit vägen. Försäljare sa att det var på gång, efter ytterligare två veckor ringde han igen och en irritierad försäljare sa att de skulle ringa så fort det var klart.

Så den käre maken har avvaktat. Men igår, efter ytterligare tre veckor ringde han igen och fick till svar att det hade varit klart ett tag. Och ingen hade ringt. Så han var väl lite irriterad när han åkte dit idag. Väl där konstaterade han att de inte hade tagit hem ett Skeppshult originalhjul utan ersatt det med ett Continentalhjuö, ”för att det såg bättre ut”. Till saken hör att vi valde en Skeppshultcykel därför att deras däck är bredare än normala däck. För den som undrar är breda däck mycket bättre på grusväg.

Det den käre maken sa i affären ska nog censureras. Något däck till sin cykel har sonen inte fått men affären har en chans till att fixa hjulet. Men de har förlorat en god kund.

Read Full Post »

Badrumsmysterier

Jag bor tillsammans med, numera tre, vuxna män och jag måste erkänna att det finns vissa saker som jag inte begriper. Jag vet inte om det är mer generellt för män eller om det är just mina exemplar av arten som beter sig på detta sätt. Hur som helst, en av de saker som jag har svårt att förstå är hur de beter sig i badrummet.

När jag badar så brukar jag gilla att ligga och läsa en bok samtidigt för att njuta av det varma vattnet och låta det mjuka upp musklerna. Jag gillar alltså varmt vatten, min käre make anser att det är skållhett men jag håller inte med. Men däremot så blir jag ibland lite väl varm efter ett tag (om boken är bra) och då brukar jag hänga ut benen över badkarskanten. Nackdelen med det är naturligtvis att det droppar lite vatten på golvet precis under mina fötter.

Men när någon av mina män har badat är precis heeeeela golvet blött. Hur bär de sig åt? Vi har ändå ett badkar med höga kanter och ett duschdraperi. Med tiden har de insett att de åtminstone behöver dra av golvet med en gummiskrapa. Man får antagligen vara glad för det lilla, det finns ju numera fläckar där jag kan sätta ned en tå eller två när jag ska borsta tänderna.

Det andra badrumsmysteriet handlar om smutskläder. Jag har bett, hotat, föreslagit, … Men trots att det är summa fyra (små) steg – och här borde jag springa ner och mäta avståndet mellan stolen i badrummet till smutstvättskorgen för att konstatera att det 197,5 cm, men jag orkar inte – så ligger smutskläderna ändå kvar där i badrummet när de lämnar det.

Vad är det som är så svårt? Om jag visste det kanske jag kunde göra något åt det.

Nu låter det som om jag är förbannad, men jag är mest nyfiken och undrande.

Read Full Post »

Rädd att flyga?

Under många, många år så hade jag inget skäl att flyga någonstans. Inget spännande arbete, inga pengar privat. Grounded, med andra ord.

Vilket var synd eftersom jag älskade att flyga och hade nog gärna hade tagit eget flygcertifikat om bara dåvarande Tipstjänst haft den goda smaken att ringa och berätta att jag var miljonär. Men nu gjorde de inte det, vilket sannolikt bara berodde på att jag inte hade råd att spela (eller hur!?) denna period i mitt liv.

Då, när lönen gick upp med 100 kr per månad, hyran med 70 kr per månad, månadskortet med 30 kr, elen med 35 kr per månad … Ja, ni kan själva göra samma kalkyl som jag gjorde. Det var dags att sluta skjuta upp högskoleutbildningen och söka till universitetet. Sedan dess har jag haft betydligt större möjligheter att få komma ut i världen.

Men första gången jag skulle flyga i tjänsten upptäckte jag att jag hade blivit flygrädd. Och inte långt därefter blev jag inbjuden att delta i ett möte som skulle äga rum i Funchal på Madeira. Jätteläckert, tyckte jag som bara tänkte på alla blommor. Kollegor undrade lite försiktigt om det inte var där det fanns en så otäck flygplats. Det hade jag inte en aning om, vilket säkert berodde på att dagstidning var bortprioriterat av ekonomiska skäl i mitt hushåll, TV likaså. Då fanns ju varken gratistidningar eller Internet (åtminstone inte hos vanligt folk). Så jag var ganska aningslös när jag begav mig iväg.

Mer dramatisk landning har jag nog aldrig varit med om. Trots att det var en helt normal landning, utan incidenter, för denna flygplats. Till att börja med var det en mycket intressant känsla att detta ganska stora plan (ca 300 passagerare) under inflygningen betedde sig som en liten Cessna på grund av de starka uppåtvindarna. Som ett löv for vi omkring straxt ovanför hustaken (det gick att räkna takpannor). För det andra kastade piloterna sig på hejdarna vid landningen, ovanligt tyckte jag. Men med tanke på att jag såg lamporna som markerade landningsbanans slut under vingarna när planet svängde runt så kunde jag bara konstatera att det var helt befogat. Sedan dess kan jag inte påstå att jag är flygrädd även om vi då på mötet undrade om det fanns alternativa vägar ifrån ön när vi fick höra att det var vid starterna som olyckorna hände.

Nu kan ni själva följa med på en landning i Funchal, från soffan!

P.S. Landningsbanan har förlängts ordentligt sedan jag var där. Så ni kan våga er dit.

P.P.S. En biltur (eller buss) på Madeira är också bra för den som tycker det är obehagligt att åka på serpentinvägarna runt Medelhavet. Efter Madeira konstaterar man att de är en walk in the park (gäsp!). Fast det sägs att även där har det skett stora förändringar med tunnlar och annat.

Read Full Post »

Tisdagsförströelse 13

Ja, förra veckans citat kom som sagt från Louis de Bernières bok ”Fåglar utan vingar”. Boken handlar om de utrensningar och tvångsförflyttningar av grekiska medborgare som gjordes i samband med att staten Turkiet bildades. Människor som bott grannar i generationer fick inte längre dela sina liv. Både i denna bok och i den kanske mer kända boken ”Kapten Corellis mandolin” ger Louis de Bernières en ömsint skildring av livet och människorna i östra medelhavsområdet under ofredsår.

Denna vecka beger vi oss däremot någon annanstans. Vad är det här?

”Hon känner inte till någonting”, utbrast Pendel med öppen fruktan.
”Vet hon inget?”
Pendel skakade på huvudet, stum igen.
”Vet inte
Louisa? Svindlar du henne också?”
Var
shtumm, Harry. Shtumm var ordet.
”Och ditt lilla lokala problem?”
”Vilket?”
”Fängelset.”
Pendel viskade något som han själv knappt kunde uppfatta.
”Är det ett nytt nej?”
”Ja. Nej.”
Vet hon inte att du har suttit inne? Vet hon inget om farbror Arthur? Vet hon att det går åt pipan med risfarmen?”
Samma mätning igen. Ryggens mitt till handledsbenet, men med Osnards arm hängande rakt ner. Måttbandet upp över axeln i en stel rörelse.
”Nej igen?”
”Ja.”
”Jag trodde ni ägde den tillsammans.”
”Det gör vi.”
”Men hon vet ändå inte.”
”Det är jag som har hand om pengarna.”
”Det märks. Hur mycket har du lånat?”
”Närmare hundratusen.”
”Jag har hört att det är närmare tvåhundra och växer.”
”Ja.”
”Ränta?”
”Två.”
”Två procent per kvartal?”
”Per månad.”
”Ränta på ränta?”
”Kanske.”
”Med den här firman som säkerhet. Varför i helvete gjorde du det?”
”Vi hade något som kallas lågkonjunktur, jag vet inte om ni någonsin har råkat ut för det”, sade Pendel och mindes utan någon anledning de dagar då han, om han bara hade tre kunder, bokade in dem med en halvtimmes mellanrum för att ge intryck av brådska.
”Vad höll du på med? Spelade på börsen?”
”Med råd som jag fick av min kunnige bankman, ja.”
”Är din kunnige bankman expert på konkursutförsäljningar eller så?”
”Jag antar det.”
”Och det var Louisas kosing, inte sant?”
”Hennes pappas. Hälften av hennes pappas. Hon har en syster.”

Read Full Post »

Under flera år har jag haft ett par riktigt stora änglatrumpeter. När vi lyfter in dem i växthuset så går de hela vägen till taket. Då ska ni veta att mitt växthus ”av misstag” är extra högt. Jag beställde nämligen en sockel till som är avsedd att placeras direkt mot marken men när vi sedan byggde växthuset så bestämde jag mig för att jag ville ha en murad grund. Den murade grunden ska nämligen ge en bättre värmeekonomi, särskilt om grunden är isolerad. Och det är min grund.

Dessa änglatrumpeter är en viktig anledning (fast inte enda) till att jag överhuvudtaget satsade på ett växthus, eller rättare sagt, min man tyckte att jag skulle skaffa ett. Innan växthuset fanns på plats var den enda plats som de kunde övervintras vårt burspråk i nedervåningen. Jag lovar, de blockerade effektivt hela burspråket och var ganska skräpiga till både min och andras förtret. Katterna, å andra sidan, tyckte det var hur praktiskt som helst att matte släpade in extra byttor med jord att krafsa i och …, ja ni vet. Det fanns därför flera goda skäl att flytta dessa växter ut ur huset.

Nu har de övervintrat flera år i mitt växthus och jag har följt inne- och utetemperaturer för att reglera värmen så att temperaturen aldrig ska gå ned så långt att växterna fryser. Därför känns det extra snopet att vi lyfte ut änglatrumpeterna förra helgen när väderprognoserna visade att det skulle vara 4-5 grader plus under nätterna och sedan, när jag var i Karlskrona och absolut inte kunde göra något åt det, så kommer iskylan ned och det blir frost. När jag kom hem från Karlskrona så såg de inte roliga ut och tyvärr så tror jag inte att de hämtar sig. De såg så ämliga ut att jag inte ens har idats ta ett kort.

Jag ska köpa nya …, för de gamla har tagit slut …, för att travestera en känd skribent.

Read Full Post »

Sommarförberedelser

Fria hästar

Hästarna springer oroligt längs staketet i vinterhagen. De stannar i hörnen och kikar ned mot sommarhagarna, undrande. Kan det vara så att ryktet stämmer? Är det möjligt? Är det verkligen dags snart?
”Jag ser en, jag ser en!” En fux frustar till och galopperar iväg längs staketet för att kontrollera.

Jo, mycket riktigt, det går människor i sommarhagarna och fäster isolatorer och drar ny eltråd. Lyfter upp och spänner förra årets tråd som har töjts ut under vintern. Slår i nya stolpar där det behövs. Konstaterar att vattenkranen har gått av och måste bytas, något har gått på den. Gör en mental not om att batteriet till det bärbara aggregatet måste laddas.

Som vanligt är det kallt och ruggigt nu när jobbet i sommarhagarna ska göras. Den försmak vi fick av sommaren lyser helt med sin frånvaro och temperaturen påminner mer om den som rådde under den s.k. vintern. Att släppa hästarna på sommarbete om en vecka känns konstigt. Men så ska det bli.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »