Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2008

Framtida löfte

Igår ringde min svärmor när jag satt och kurade i mitt växthus mellan regnskurarna med min gamla katt i knät. Den yngste sonen kom utspringande med vår bärbara telefon. Jag undrade naturligtvis vad det var som var så viktigt.

”Hej!”
”Hej! Har det hänt något?”
”Nej, nej. Jag tänkte bara berätta att mullbärsträdet blommar just nu. Om du vill gå ned och titta. Åtminstone tror jag att det är mullbär.”
”Ja, men det vill jag gärna. Men jag väntar nog tills det har slutat regna så att jag kan ta med mig kameran.”
”Javisst, med det är inte så viktigt.”

Fast där tror jag hon har fel, visst är det viktigt att njuta av den tid som är nu. Eller hur!

Mullbär

Och det finns ett framtida löfte om mer njutning, nog borde det gå att göra sylt på bären?

Read Full Post »

Semestergöra

När jag går på semester brukar jag ha en ”att-göra”-lista som är fruktansvärt lång. Jag ska hinna städa hela huset inkl. alla skåp som under vintern har blivit överfulla, tvätta husets fönster (brukar ta minst två dagar), rensa ut gamla kläder, måla ett eller två fönster (gamla hus!), rensa pappershögarna, sortera upp böckerna, gå igenom gamla foton (har inte lyckats med det än), rensa alla rabatter, göra nya rabatter, läsa jääääättemycket så att min hög sjunker, fiska, umgås med släkt och grannar som vi aldrig orkar träffa på vintern …

Eeeh! Semester?

I praktiken brukar det naturligtvis inte bli så mycket. Fotona får vänta ett år till, böckerna kan ligga i sina högar. Mycket läsa blir det naturligtvis, fiska blir det och sedan brukar jag måla ett fönster eller göra något annat som förbättrar husets status.

I år mååååste vi göra förbättringar i stallet så att det får fortsätta användas som stall och idag har vi börjat med den uppgiften. Den käre maken har också börjat förbereda för höskörden som vi räknar med ska kunna börja på onsdag (kanske tisdag).

Själv ska jag försöka varva ned lite.

Read Full Post »

Plåtburksexposé

Miss Gillette var häromdagen på loppis och fyndade plåtburkar och andra prylar. I båset började vi kommentatorer glatt berätta om vilka burkar vi själva samlat på oss. Miss Gillette ville naturligtvis få en fullständig redogörelse på våra bloggar. Oj. Jag kommer från en ”dumt-att-slänga-sånt-som-fungerar”-familj och har gift in mig i en ”det-kan-vara-bra-att-ha”-familj så finns det gott om saker i skåp, lådor och uthus.

Här har jag begränsat mig till det som jag hittade i köket. Det finns fler plåtburkar i gömmorna, jag kom nämligen på att det skåp som jag hos Miss Gillette påstod innehöll plåtburkar bara delvis gör det idag. Det städade jag i höstas och en del plåtburkar har jag slängt eller lagt i lådan för sådant som ska lämnas till en lämplig loppis eller så.

Först ut; den ingefärsburk som jag hittade längst in i mitt kryddskåp när jag städade det i höstas. Vem vet hur gammal den är!? Nästan roligast tycker jag att det står på burken vem som har kontrollerat den. Undrar om han var släkt med den Tydén som jag kände en gång i tiden?

Sedan kommer te- och kaffeburkar, både sådana som är avsedda för det och konfektburkar som numera innehåller te (med detaljbild på en av dem med koltrastar i pajen), och mina pepparkaksburkar. Tulpanburken fick jag i gåva av ett hotell i Amsterdam 1995 när jag bodde där och Mors dag inföll. Alla kvinnliga hotellgäster fick en burk. Då innehöll den kakor, numera är det kvitton. Den lilla hjärtformade burken innehåller små anteckningspapper. Kommer inte ihåg när jag fick den.

Sist ut är fyra bilder av min finaste burk, ”The Optimist”, med den lille pojken som är på väg ut för att fiska. Längs kanten är han på väg till eller från och ”in action”. Även denna burk används av och till för kakor.

Har någon av er en bra berättelse om den lille pojken?

Read Full Post »

Nu, nu … går jag på semester!

Äntligen! En hel veckas tid har semestern hägrat framför mig. Jättemycket att göra men samtidigt har jag mentalt börjat slappna av. Egentligen ingen bra kombination men jag räknar med att jobbet finns kvar när jag åter dyker upp i början av augusti.

I motsats till vad jag ibland inbillar mig där jag driver mig fram i arbetsträsket så klarar sig nog min arbetsgivare alldeles utmärkt även jag inte är där. Vem tror jag att jag är? Egentligen!

Värdefull tillgång, javisst, men det finns andra. Det blir gjort på annat sätt men det behöver ju inte nödvändigtvis vara fel.

Nu är det semester, det kanske kommer att avspegla sig på bloggfrekvensen också. Jag vet inte riktigt, vi får se. Tisdagsförströelse blir det och imorgon plåtburksinventering!

Read Full Post »

Upp till bevis: I min väska

Den senaste tiden har det på bloggar i min närhet dykt upp självutnämnande inlägg om vad som finns i respektive bloggares väska, ryggsäck eller kavaj. Efter att har rotat runt hos andra så måste jag ju bjuda på lite insikter om mig själv.

1. Väskan: En väska ska väljas med omsorg. För mig är det viktigt med många fack så att jag enkelt kan sticka ned handen och hitta det jag vill ha. Jag hatar att gräva efter bilnyckeln längst ned i en väska när snön viner runt öronen på infartsparkeringen.
2. SL-kort: Jag väljer kommunalt när jag kan.
3. Pass: Jag ska berätta en annan gång om varför det ligger i min väska.
4. Paraply: Jag blev aldrig scout men mottot kan jag. Alltid redo!
5. Kalender: Överlägset gränssnitt! Jag har provat Palm pilot och mobiler men old-fashioned är bäst.
6. Mobiltelefoner: En i tjänsten, och en privat eftersom tjänstemobilen saknar täckning där jag bor. Opraktiskt när jag jobbar hemifrån.
7. Visitkortsfodral: Ofta med andras visitkort i, mer sällan med mina egna.
8. Pennor: Inkl. en jättefin reservoirpenna med träskaft inköpt i Paris. Sparsamt men regelbundet använd.
9. Plånbok: Alltid på gränsen till att inte kunna stängas p.g.a. av kvitton, medlemskort och andra lösa papperslappar. Som frimärken, som jag ju aldrig använder nu för tiden.
10. Nycklar: Till bilar, hus, jobb m.m.
11. Passerkort: För att komma in på jobbet …
12. Hörlurar: Heter det så?
13. Lupp: Har inte alla det?
14. USB-minne: Allt viktigt i tre-dubbla kopior, dator, extern hårddisk och USB-minne.
15. Visitkort: Hoppas, dem har jag glömt att lägga i fodralet!
16. Inköpslista: Tvättmedel till växthuset, jord …
17. Biocheckar: Hmm. Till Sandrews, undrar om de gäller någonstans fortfarande?
18. Konsertbiljett: Till Kylies konsert.
19. Flygbiljett: Till London, den kan jag kanske slänga nu …
20. Körkortsunderlag: Javisst ja, det måste jag skicka in så att jag inte blir utan körkort i augusti.
21. Halsband: Ett jättefint halsband av pärlor som knyts runt halsen. Gåva från min föregångar-svägerska.
22. Hårborste: Hopfällbar och jättebra. Souvenir från ett hotell i Salzburg. Mer om det när jag berättar om passet …

Das wahr alles!

Två grejer till och jag hade kunnat göra julkalender av det hela 🙂

Uppdatering: När jag packade väskan hittade jag några saker som jag missat.

23. (Bredvid pennorna): En mascara. Om jag behöver vara representativ.
24. (Mellan 7. och 8.): En röd knapp med texten ”You say I’m a bitch like it’s a bad thing!”. Gåva från den käre maken.
25. Längst ned i väskan gömde sig en mellanrumsborste. Mycket bättre än tandpetare.

Read Full Post »

Litterära W:n

Oss bokbloggare har Malin nu utmanat att nämna en bok och en författare på en viss bokstav. Hon tycker att vi ska värma upp med den i svenskan mycket vanliga bokstaven ”W”. Tur att jag läser mycket på engelska, det utökar urvalet väsentligt.

Författare på W: Minette Walters. Sommaren är typisk deckartid och Minette Walters skriver deckare som passar bra på sommaren. Till skillnad från många andra deckarförfattare så är hennes böcker fristående så man behöver inte försöka gräva fram tidigare titlar för att få huvudpersonernas liv någotsånär i ordning. Däremot ska man kanske inte läsa alltför många på raken, då kan de bli lite tjatiga.

Bok på W: Wilt av Tom Sharpe. Vad får han allt ifrån? Burleska, galna, absurda … och flera omdömen i samma stil gäller för Tom Sharpes böcker. Wilt är inget undantag. Läs den om skrattmusklerna behöver träning.

Bonus på W: Eric Williams – The Wooden Horse. När jag rotade runt efter lämpliga böcker för denna utmaning hittade jag denna bok som jag tror att jag har läst för mycket länge sedan. Så länge sen att jag kommer inte ihåg om jag tyckte den var bra eller inte. Hur som helst, den som gärna läser berättelser från verkligheten kanske vill försöka leta rätt på denna. Den handlar om författarens flykt från ett tyskt fångläger under andra världskriget. Boken kom ut 1949. Samma flykt beskrevs också av en av hans medfångar, Paul Brickhill vars bok låg till grund för Hollywood-filmen The Great Escape.

Read Full Post »

Tisdagsförströelse 18

Förra veckan hade jag tänkt mig att det skulle vara ett enkelt citat. Men det verkade vara knepigare än jag trodde men även denna gång var det Marianne som kom på att det var Daniel Defoes ”Robinson Crusoe” som jag hade citerat. Men ska jag vara ärlig så tror jag att nykomligen LM (välkommen!) och annannan klurade ut det tidigare. Handen på hjärtat, hur många av klassikerna har vi egentligen läst? Mitt citat kom från en av Bonniers serier, ”De odödliga” och trycktes 1964.

Men nu kör vi! Varifrån kommer följande citat?

Michael Steward var inte okänslig för förförelsekampanjen. Fåordig av naturen som han var visade han sin tacksamhet med korta, formella brev på papper med flottans brevhuvud, och när han var i land brukade han komma med blombuketter. Han hade studerat blomsterspråket, men den finessen fick inget gensvar, för varken miss Rose eller någon annan i de trakterna, så långt ifrån England, hade hört talas om skillnaden mellan en Rose och en nejlika, och ännu mindre anade de vad färgen på bandet kunde betyda. Stewards ansträngningar att få tag i blommor som gradvis djupnade i färg, från blekt Rose genom alla nyanser av rött till det mest glödande röda, som tecken på hans växande lidelse, gick totalt obemärkta förbi. Med tiden lyckades han komma över sin blyghet, och från den pinsamma tystnad som utmärkte honom i början gick han över till en svada som kändes besvärande för åhörarna. Hänryckt lade han ut texten om sina moraliska synpunkter på petitesser och brukade förlora sig i onödiga förklaringar apropå havsströmmar och sjökort.

Read Full Post »

… det blåser än …

Regnbåge
Om vi trodde att det hade löst sig för min gamla mamma i och med att hon fick plats på en palliativ avdelning så trodde vi uppenbarligen fel. I helgen fick vi besked om att hon inte får stanna där ”… eftersom det är landstingets enhet så kan man inte bo där.” Vårdplanering krävs och en flytt någonstans, obestämt var.

Mer frågetecken från min sida. Om hon inte kan bo på ett äldreboende för att de inte kan ge henne den medicinska vård hon behöver och hon inte kan bo på det hospis som tidigare hade utsetts, var ska hon då bo? Vad är det här? Svarte petter?

Det finns kanske en rationell och logisk förklaring till detta skyfflande av min gamla mamma över till andras ansvarsområden som jag inte känner till men jag kan inte låta bli att tycka att det är förnedrande. Vart tog omsorgen om människan vägen?

Read Full Post »

Som trädgårdsmänniska och bokmal så läser jag naturligtvis trädgårdsböcker också. Fast, på ett helt annat sätt än jag läser vanliga böcker. Här handlar det mer om att smaka av olika delar av böckerna, drägla över bilderna och arbeta upp inspirationen.

Någon gång nu under våren skrev en kåsör, som jag förstås redan glömt vem det var, att nästan alla trädgårdsböcker heter något med ”dröm”; Drömträdgården, Trädgårdsdrömmar etc. En kontroll i min bokhylla visar att jag har … hmmm … noll böcker med ordet dröm i titeln. Trots att jag säkert hör till målgruppen.

Emellanåt gör jag seriösa försök att läsa en trädgårdsbok från pärm till pärm. Då handlar det ofta om någon specialbok om t.ex. jord eller möjligen någon trädgårdsmästares berättelse om vedermödorna i sin trädgård. Dessemellan bläddrar jag i någon av mina numera tre olika trädgårdstidskrifter. Det är inte utan att jag känner mig lite träffad av dagens Berglin (tyvärr inte på webben än). Det är nästan svårt att hinna med själva trädgårdsarbetet om jag ska hinna läsa allt skrivet om trädgård som hamnar här i huset.

I någon av alla de artiklar som jag har läst så propagerade någon för en blandning av grus och gräsklipp att odla i. Särskilt norröver eftersom det sänker zonkraven.

Jag kan verkligen intyga att grus är ett underskattat odlingsmedium. I min s.k. grusplan framför huset frodas blommarna betydligt bättre än i rabatten. Och följande självsådda Heuchera-planta hittade jag i gruset som vi har lagt intill huset för att skydda det. Den och ytterligare en intill ska jag flytta ut till en av rabatterna nästa helg.
Heuchera

Read Full Post »

Boken som ingen lästeBöcker inom det vetenskapshistoriska området tycker jag är trevliga att läsa. I min bokhylla hittar man flera av Dava Sobels titlar, ”Longitude” och ”Galileos dotter”; Simon Singhs bok ”Fermats gåta” finns också där. När jag sprang på denna bok på rean så var det därför ganska naturligt att den slank ned i korgen. Titeln var ju dessutom oemotståndlig, ”Boken som ingen läste”.

Jag förväntade mig en trevlig berättelse om Nicolaus Copernicus och hur han kom fram till sin hypotes om att solen var solsystemets centrum. Med stigande förvåning insåg jag när jag började läsa den att det var inte alls vad boken handlade om.

Det här måste vara den ultimata boken för en boknörd. Boken handlar nämligen om författarens flera decenniers långa projekt att inventera samtliga exemplar av Copernicus bok ”De Revolutionibus”, både den första Nürnberg-upplagan från 1543 och den andra upplagan från Basel 1566. Och inte nog med det, han skulle ta reda på vilka som hade läst böckerna. Vad som i mina ögon tycktes vara ett ganska hopplöst projekt men som för en vetenskapshistoriker tedde sig både rimligt och angeläget.

Ursprunget till projektet sägs vara ett påstående av inte helt obekante Arthur Koestler om att ingen hade läst Copernicus bok. Gingerich beslöts sig att reda på hur det förhölls sig med den saken. Under projektets gång har han granskat 590 exemplar av boken i samlingar över hela världen. Både offentliga och privata. Av särskilt intresse för honom har Ex libris och läsarnas kommentarer i böckernas marginaler varit. Ett tecken på att boken har lästs. Själv får jag erkänna att jag aldrig skriver i böckerna jag läser och mitt ex libris sätter jag bara in om jag lånar ut boken. Det är kanske fel tänkt. Fast i och för sig läser jag väl sällan böcker av denna dignitet.

Boken är lite rörig tycker jag, det är inte helt lätt att följa logiken bakom olika slutsatser som författaren drar. Handlingen hoppar mellan decennierna. Men det är intressant att få insikt i hur mycket slutsatser som ändå kan dras ur kommentarer, handstilar etc. Vilka astronomer som kände varandra, vilka som var elever till vem. Hur de vetenskapliga hypoteserna kring solsystemet därmed kom att påverkas. Många andra kända namn som Kepler och Galileo dyker upp. Sverige visade sig ha tio exemplar av denna bok, varav ett exemplar har stulits och var försvunnet vid bokens tryckning 2004. Med hjälp av Gingerich dokumentation kommer den sannolikt att kunna identifieras när den väl dyker upp från den privata samling där boken sannolikt befinner sig nu.

Nästan lika intressant är de inblickar i hur en vetenskapsman ser på sig, sitt arbete och dess betydelse, som skymtar fram i texten. Boken ger också stora insikter i hur inkunabler tillverkades och hanterades historiskt och hur de idag förfalskas och säljs på auktion. Författaren försöker sig också på att beräkna upplagornas storlek baserat på kunskap om dåtida tryckningskonst.

Efter att nyligen ha läst Lev Grossmans ”Codex” som ju handlar om jakten på en försvunnen bok kändes det som en otrolig tillfällighet att denna bok visade sig vara bokjakt i kubik. Ännu märkligare kändes det när det visade sig att en av böcker som Gingerich säkerligen har granskat såldes på auktion häromdagen.

Read Full Post »

Older Posts »