Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 16 juni, 2008

Lev Grossman – Codex

A long-lost library. A priceless manuscript. A deadly secret. Visst låter det som en typisk efterföljare till Da Vinci-koden? Eller hur? Det var nog vad jag trodde också den gången för några år sedan då jag plockade på mig boken i Waterstones bokpalats vid Piccadilly Circus. Sedan dess har den legat i min ”ska-läsa”-hög och sjunkit djupare och djupare ned. Efter att ha läst två andra böcker nyligen med klara Da Vinci-inslag, ”The Last Templar” och ”The Alexandria Link”, så tänkte jag att jag skulle gräva fram och läsa den när jag ändå hade ångan uppe.

Men det är ingen Brown-kopia. Jag vet inte riktigt hur jag ska karaktärisera den. En korsning mellan Ecos ”Rosens namn” och Couplands ”Microserfs” är det närmaste jag kan komma men vet inte om det är helt korrekt beskrivet heller.

I centrum står ett bibliotek och en försvunnen bok som kanske aldrig ens har funnits. Ett spöke. En historia som anses vara fabricerad flera hundra år efter att det förmodade verket påstods ha skrivits.

Edward Wozny, finansman och arbetsnarkoman, har just fått sin första tvåveckors semester på fyra år. Efter semestern ska han flytta till London för att tillträda ett prestigefyllt arbete. Men hans chef ringer och vill att han ska infinna sig hemma hos en viktig kund som särskilt har frågat efter honom. Väl där konstaterar han att de vill han ska katalogisera ett gammalt bibliotek som har stått nedpackat sedan den skeppades över för att inte förstöras i andra världskriget.

Ett misstag måste ha uppstått som han bestämmer sig för att rätta till snarast möjligt. Men han besöker en god vän på vägen hem som ger honom ett datorspel för att han ska ha något att göra på sin semester. Förlorad i spelet och efter för mycket öl och grappa så vaknar han sent nästa dag och tanken på det svala biblioteket lockar … Han uppmanas att särskilt titta efter en bok som bibliotekets ägare är måna om att hitta. Eftersom han helt saknar förkunskaper bestämmer han sig för att ta reda på något mer om författaren till den försvunna boken och söker upp ett bibliotek, Chenoweth, som har några av de få volymer av den medeltide författaren som finns kvar. Där träffar han Margaret Napier som är medeltidsexpert och som lånat den bok han tänkte titta på.

Datorspelsvärlden och Edwards verklighet där han trots allt tillsammans med Margaret fortsätter att söka efter boken, även efter att han har fått besked om att bibliotekets ägare har ångrat sig, tvinnas under bokens handling alltmer samman. Det blir svårare att skilja dem åt.

Boken är annorlunda. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den egentligen. Början kändes ganska osannolik och konstruerad. Varför i herrans namn koka ihop en historia med en finansman som ska leta efter en bok? Hade det inte varit enklare och mer logiskt att ta en bibliotekarie, litterturstuderande eller något sådant? Utflykterna i spelvärlden verkade omotiverade. Men efter ett tag så började det ändå att hänga ihop och boken tar fart.

När jag slog igen boken undrade jag vad författaren ville säga. Utan att avslöja något mer om handlingen så vill jag påstå att hela historien känns som en parentes.

Annonser

Read Full Post »