Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 juli, 2008

Språket är ett underbart verktyg som vi har. Med språket kan vi beskriva saker omkring oss men också sådant som inte finns i verkligheten; våra drömmar, våra visioner. Vi kan med språket roa andra, vi kan använda det för att reta andra, vi försvara oss eller andra med det. Verkligen användbart verktyg. Tala om verktyg med många funktioner!

Men bara för att de flesta av oss har fått det på köpet är det inte lätt att använda. Ta bara en sådan sak som att skriva instruktioner. Jag har själv i mitt arbete anledning att skriva instruktioner då och då. Hur tydligt jag än tycker att jag har skrivit så är det nästan alltid någon som lyckas tolka texten helt fel (käpprätt åt pipan!). Ändå tar vi tydliga instruktioner om installation och användning som självklara när vi köper någon ny pryl. Men det är det inte …

Följande samtal utspelade sig i min bil idag när jag och mina söner efter två dagars flyttbestyr lämnade det som från och med imorgon blir min gamla mammas nya bostad.

”Förresten mamma, har du provat bilradion med en MP3-spelare än?” Äldste sonen.

[Skribentens kommentar: Jag har husets bästa bil, det enda problemet var bilradion. Radiokanaler kunde inte ställas in och det var slumpartat om det gick att få ut den CD som låg i spelaren. Man kunde bli väääääldigt trött på vissa artister efter några månader. Så till slut köpte den käre maken en ny bilradio till mig i present. Med USB-port, för det hade jag konstaterat att en kompis hade och det verkade ju jättepraktiskt … Mitt första försök att spela MP3-filer från ett USB-minne gick däremot inte så bra. Kanske krävdes det en MP3-spelare i andra ändan av porten.]

”Nej.”

”Men jag har med mig MP3-spelaren med den inbyggda porten. Ska vi prova?”

”OK.”

Sonen tryckte fast MP3-spelaren i bilradions USB-port. Displayen ändrades från FM-bandet till USB.

”Hmm. Finns det någon play-knapp på den här?”

”Ja, det har jag för mig. Men du får lösa det själv. Jag måste koncentrera mig på trafiken. Instruktionsboken ligger i handskfacket.”

Ett ivrigt bläddrande tog vid. Spridda strofer ur texten lästes högt.

”Var finns Tune-knappen? Det ska vara knapp 19.”

”Kika på bilden, det måste finnas en bild med panelens olika knappar någonstans.”

”Jag hittar bara en bild på framsidan. Den har inga siffror.”

”Det måste finnas någonstans.”

”Okej, okej. Jag hittade.” Fem minuter till gick med provtryckande, bläddrande. Ingen musik.

”Jag är inte helt förtjust i denna instruktion. Jag ogillar den.” Sonen började bli irriterad.

”Det står att det ska finnas en paus-knapp också men den går inte att hitta på panelen.”

Vi kom hem. Sonen hade då inte fått igång någon musik. Jag som hade hoppats att en expert (läs yngre generation) skulle lösa problemet åt mig. Undrar om man skulle ha tryckt på play på MP3-spelaren istället? Hmm. Måste testa imorgon.

Annonser

Read Full Post »