Javisst ja! Jag hade en häst i stallet, tålmodigt väntande på frukost och på att få komma ut. Det var bara att svänga benen över sängkanten och dra på sig hästkläderna.
Jag var välkommen i stallet. Drömprinsen stod visserligen lugnt i sin box men lite ensamt var det trots allt i stallet, och ett litet hål i magen hade han nooog om han kände efter. En morot eller två satt inte i vägen. Jag tog ut honom för att låta honom gå i tävlingshästens hage och äta sin frukost. Till sina nya lekkamrater skulle han inte få komma förrän till lunch.
”Fnys, frust”. Drömprinsen såg sig omkring när han kom ut på stallplanen. Han visste med bestämdhet att det inte ser ut så här hemma hos honom. ”Var är jag??” ”Och vad är det där? Såna har jag absolut inte hemma!” Några får hade bestämt sig för att slå följe ned mot hagarna. På tå trippade han ned till den lilla grushagen. Väl där lät han sig väl smaka av frukosten medan han spanade av omgivningarna.
När jag kom ned vid lunchtid för att släppa ut honom till de andra var frukosten uppäten och han stod och kollade in de andra hästarna. Regnet hade upphört och solen kikade välvilligt fram. En av de andra hästägarna tog undan två av hästarna och höll i dem så att Drömprinsen inte skulle trängas upp mot grinden. Sen släppte vi dem.
Bah! Skulle Drömprinsen bekymra sig över nya hästar? Vad trodde jag egentligen? När man kan äta gräs, instruera en polare om var det ska klias och framförallt, rulla sig i den fina lera som regnet lämnat i sitt kölvatten.
- Men det här var inte fel! Gräs, det måste firas.
- Jaha, vilka är det som bor här egentligen?
- Har jag hälsat på alla nu?
- Vem är du? Vill du bli min kompis?
- Där! Precis där kliar det!
- Wow! Perfekt lera!
- Visst blev lerinpackningen bra!
Någon som vet hur jag undviker att få med den första bilden i galleriet?
Ingen aning vad gäller bilden men jag bara undrar, vem tillhör de andra hästarna om en är din? Lycklig ridning 🙂
Vilka rörande bilder! Såå vackert!
Resten av hästarna är inackorderingar hos oss.