Höhöhö, en häst! Kan vi få honom att springa? (Mina statistkor, kameran var inte med ut i skogen)
Mitt inne i skogen ligger en beteshage. I den gick det kor. Enligt uppgift så ska Drömprinsen vara van vid kor så jag brydde mig inte särskilt mycket. Drömprinsen stannade också och tittade när de dök upp på håll men verkade inte upprörd eller stressad. Så vi fortsatte utan svårighet.
Längst bort på stigen så tappade jag bort ridstigsmärkningen. Däremot så fanns det gott om andra märkningar; blå pilar åt olika håll, blå prickar, röda prickar … Vad välja? Lokalsinnet fick avgöra. Efter att ha ridit förbi ett torp som jag vet inte ligger vid ridstigen hittade jag äntligen tillbaks till den. Precis ovanför kohagen.
Sen vi såg dem sist hade korna förvandlats till farliga kreatur. Drömprinsen var mycket tveksam till förslaget om att gå förbi kohagen. Steg för steg, sakta sakta närmade vi oss. Plötsligt kom några ungdjur runt hörnet som tyckte det var jättekul att det kom en häst förbi – typ dagens händelse näst efter att bonden fyllt på vattnet. Det var bara för mycket för en stackars ensam häst långt från sina hemtrakter. Var är nödutgången???
Tur att han är så tillitsfull, efter att ha backat och gjort ett par utbrytningsförsök så gick han med på att trots allt gå förbi. Det är alltid trevligt att komma hem tillsammans med hästen.
