Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 november, 2008

Tisdagsförströelse 37

Förra veckans citat kom från Carlos Ruiz Zafóns mycket populära bok ”Vindens skugga”. Det hade naturligtvis i stort sett hela kommentatorsgänget koll på. Poäng till alla!

Det jag själv tycker bäst om i den boken är beskrivningarna av Barcelona. Historien i sig är … annorlunda. Är det förresten någon som läst boken om katedralen vid havet? Läsvärd?

Vi fortsätter denna vecka med ett annat naturligt element.

Vem skrev? Och vad heter boken?


Nästa morgon kunde Nin Dada sitta upp i sängen och orkade bättre med bytet av bandage på såren i händerna.
– Det läker som det skall, sade Naema belåten.
När hon plockat undan bindor och mediciner sade hon som i förbigående:
– Du har för mycket av din kraft bunden till Ham. Det är inte bra.
Hon var redan på väg mot dörren när Nin Dada hämtat sig och kunde viska:
– Nu måste du förklara vad du menar.
Naema vände, lade ifrån sig bandagen och satte sig på sängkanten.
– Förlåt mig, sade hon. Jag har en dum vana att utgå ifrån att folk begriper.
Så var hon tyst som om hon sökte ord. Efter en stund började hon berätta om sitt folk i skogen, om hur varje kvinna där fick lära sig att ta ansvar för mannen.
– Vi brukar säga att vi bär männens själar på våra ryggar och att det är vår uppgift att mildra den kraft som männen måste ha för att bygga världen.
– Som om de… var barn?
– Många av dem blir visa sent i livet. Det är som om kraven i det yttre… på handling gör det svårt för dem att mogna.
Nin Dada var storögd av förvåning:
– Min far… var vuxen och vis.
– Då var han en ovanlig man, Nin Dada.
– Ja, nog var han ovanlig, sade Nin Dada och försvann för ett ögonblick i minnena av den saktmodige skrivaren i Erudis tempel. Han var lärd och klok. Men också en man som aldrig tog strid, som gick undan och krympte.
Naema skrattade lätt och fortsatte berätta om Ormdrottningen och de seende gamla kvinnorna. Till dem gick flickan sedan hon valt sin man och tillsammans gjorde de en bedömning av mannens själ, en beräkning av hur tung den skulle bli att ha på ryggen, om den var svårburen, hade lätt att glida av och allt sådant.
– Så märkvärdigt, sade Nin Dada och Naema skrattade igen och sade:
– Men ganska klokt, Nin Dada.

Annonser

Read Full Post »