När jag köpte Drömprinsen så fick han en tillfällig reservation i sin försäkring eftersom han hade varit skadad tidigare under våren. Skadan var utläkt men försäkringsbolag är nu en gång för alla försäkringsbolag; finns det en mikroskopisk chans att de ska behöva betala ut något i framtiden försöker de slingra sig om det går.
För att häva reservationen krävdes ytterligare en veterinärbesiktning och den planerades till idag. Eftersom skadan gällde ett ben så gällde det att Drömprinsen inte linkade.
Precis en vecka sedan fick jag ett sms från min medryttare. Drömprinsen hade tappat en sko. Precis inte vad man önskar sig. Onsdag och torsdag jagade jag förgäves min hovslagare. Fredag fick jag besked om att han skulle höra av sig måndag.
Tänk om han inte kunde komma före onsdagen!? Plan B. En bekants bekant som är hovslagare jagades upp på helgen och lovade ställa upp som reserv om min ordinarie inte kunde komma i tid.
Men som tur var kunde han komma tisdag men lämnade ett oklart besked om när han skulle komma. ”Efter lunch” kan enligt min erfarenhet betyda allt ifrån straxt efter elva till sen eftermiddag när det gäller hovslagare och veterinärer. Inte kunde jag lämna Drömprinsen inne hela dagen!
Så planen var att låta honom vara ute fram till lunch och sedan låta honom äta inne i boxen. Ingen lunch till honom i lunchhagen alltså. Problemet var bara att Drömprinsen inte var insatt i denna plan. När lunchgrinden öppnades gick han som vanligt in i sin lunchhage och konstaterade att den var tom, någon hade GLÖMT! Men grannen hade minsann hö i sin hage. Så vad gör en hungrig Drömprins? Han hoppar naturligtvis in till grannens hage och snor hans lunch – självklart!
Veterinärbesiktningen gick för övrigt bra, och longeringen som jag hade oroat mig lite för eftersom jag inte gjort det någon gång med honom och det såg lite stökigt ut när jag köpte honom gick lysande. Vi talade exakt samma språk där, som om det var något vi gör varje vecka.
Dievas liv och äventyr 