Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2008

Bokåret 2008 (uppdat.)

Även ogräs är vackert med frost i håret

Även ogräs är vackert med frost i håret

Förr i tiden (= mycket länge sen) skrev jag listor på vilka böcker jag läste men sen kom livet i vägen och denna vana fick stryka på foten. Med tillkomsten av denna blogg har jag återigen börjat notera vilka böcker jag läser och jag tänkte göra en kort summering av mitt bokår. Jag läser gärna om era bokår också.

Lite statistik

Antal lästa böcker: 66
   varav på engelska: 29
Antal lästa författare: 49
   varav kvinnliga: 25
Antal nya författare: 28
Antal faktaböcker: 6
Antal kommenterade på bloggen: 13

Jag vill minnas att jag då, för länge sedan, läste ungefär en bok per vecka. Årets facit är inte alls pjåkigt med tanke på att jag har betydligt mindre tid till mitt förfogande idag. I början på året såg det ut som om jag läste betydligt mer engelskspråkig litteratur än svensk men är nu ganska jämt fördelat.

Nya favoriter – författare

Av de tjugoåtta nya författare som jag har hittat till under året, delvis med hjälp av läsare av denna blogg, så är det några som har gett mersmak.

Laurie R. King
Malinka var vänlig nog att tipsa mig om denna författarinna som bland annat skriver Sherlock Holmes-pastischerna med Mary Russell. Jag är helt såld och har nu nästan köpt och tagit mig igenom samtliga hennes böcker. Till skillnad från Malinka gillar jag även hennes nutida serie med Kate Martinelli.
Janet Evanovich
När den käre maken och jag i somras stannade till för en kopp kaffe hos Miss Gillette så fick vi inte lämna huset utan att ha befriat dem från några böcker. Bland de böcker som slängdes upp i min famn var två titlar av Janet Evanovich. Me like! Om Miss Gillette behöver bli av med fler böcker av henne så kan jag absolut ge dem ett hem. (Övriga böcker som kom med hem har jag inte läst än.)
Ann Rule
En genre som jag inte tidigare har läst i någon större omfattning är böcker om riktiga brott. Detta trots att jag frossat i olika tv-program med detta tema. I samband med att jag började skriva läste jag en bok om att skriva deckare. Där rekommenderades bland annat Ann Rules böcker om brott som skett i verkligheten. Än så länge har jag bara läst en bok av henne, men den gav absolut mersmak.

Favoritkandidater – författare

Dessa togs sig inte riktigt upp på listan över favoriter men nääästan.

Dennis Lehane
En hårdkokt deckarstil som jag faktiskt gillar. Snarlik George P. Pelecanos och Michael Connelly som jag också läser med glädje. Den första boken jag läste var inte dum och en till väntar på att läsas. Klar potential. Bengt rekommenderade denne författare.
Karin Alvtegen
I början av sommaren konstaterade jag att jag inte hade läst en bok av denna författare varvid svågern och svägerskan glatt lånade ut sin pocketsamling av hennes böcker. Nu har jag tagit mig igenom nästan alla (en kvar av dem jag lånade). Det är trevliga intriger, ny vinklingar på upplägget, inte nödvändigtvis massor med grafiskt våld eller äckel men av någon anledning saknas något liiiitet för att jag ska vara helt begeistrad. Antagligen något med språket. Men, jag kommer att ha läst alla hennes deckare när allt är sagt och gjort.

Några små guldkorn

Av de enskilda böckerna är det också några som förtjänas att nämnas.

Martin Zuzack – Book Thief
En vacker bok om ett oerhört svårt ämne. I Sverige verkar det som om boken klassas som en ungdomsbok. Det tycker jag inte ska avskräcka vuxna läsare.
Hanne-Vibeke Holst – Kungamordet
Både denna och hennes tidigare bok ”Kronprinsessan” är välskrivna böcker om vad som pågår bakom kulisserna i maktens korridorer. Inte nödvändigtvis särskilt där utan budskapet är nog snarare att inga miljöer är undantagna för dessa typer av maktutövning av svaga människor.
Richard Fortey – The Secret History of the Natural History Museum – Dry Store Room No.1
Hör du till dem som undrar vad som sker bakom dörren på museet där det står ”Endast personal”? I så fall är denna bok något för dig. Richard Fortey är geolog och skriver med glimten i ögat.
Nicole Krauss – Kärlekens historia
Ibland undrar jag om det finns något som skulle kunna klassas som en ”New York”-skola i litteraturen. Det är något i språket som gör att Nicole Krauss känns som om hon hör samman med Jonathan Safron Froer och Paul Auster. Kanske är det bara miljöerna, det är inte omöjligt. Denna bok fick jag genom Pocket & Prassel-utbytet som ”En bok om dagen” ordnade. Tack.
Peter Englund – Stridens skönhet och sorg
Svenska akademins nye, något motsträvige vad det verkar, ständige sekreterare har skrivit en riktig bladvändare om det första världskriget. Dessa ”små” människors röster som så sällan får bli hörda när historien skrivs. Att boken skulle bli bra tvivlade jag aldrig på. Att ha möjligheten att följa dess framväxt på Peters blogg var ytterligare en bonus.

Jag har dessutom fått flera rekommendationer på författare och böcker som jag inte har hittat eller hunnit med under 2008. Tur att det är ett nytt år runt hörnet!

Annonser

Read Full Post »

Tisdagsförströelse 45

Det är tydligt att även bloggosfärens innevånare har annat att göra under julhögtiden. Här har det varit lugnt och det senaste citatet var fortfarande okommenterat igår så jag tänkte stilla att det kunde få ligga kvar en vecka till. Men så kom Annannan förbi och vips så gick den planen upp i rök.

Förra veckans citat kom från Mark Haddons ”A Spot of Bother”. Han har även skrivit ”The Curious Incident of the Dog in the Night-time” som jag syftade på i min kommentar. Båda böckerna är välskrivna och också mycket konsekvent skrivna utifrån huvudpersonens perspektiv. Jag kan varmt rekommendera dem. Jag ser själv fram emot Haddons framtida produktion.

Men nu kör vi! Vad är detta?


They made a good many plans, but they left themselves also a good deal of latitude; it was a matter of course, however, that they should live for the present in Italy. It was in Italy that they had met, Italy had been a party to their first impressions of each other, and Italy should be a party to their happiness. Osmond had the attachment of old acquaintance, and Isabel the stimulus of new, which seemed to assure her a future of beautiful hours. The desire for unlimited expansion had been succeeded in her mind by the sense that life was vacant without some private duty which gathered one’s energies to a point. She told Ralph that she had, ”seen life” in a year or two, and that she was already tired, not of life, but of observation. What had become of all her ardours, her aspirations, her theories, her high estimate of her independence, and her incipient conviction that she should never marry? These things had been absorbed in a more primitive sentiment – a sentiment which answered all questions, satisfied all needs, solved all difficulties. It simplified the future at a stroke, it came down from above, like the light of the stars, and it needed no explanation. There was explanation enough in the fact that he was her lover, her own, and that she was able to be of use to him. She could marry him with a kind of pride; she was not only taking, but giving.

Read Full Post »

Veckans tisdagsnöje

Jag hade ursprungligen tänkt att låta förra veckans citat ligga kvar också som dagens. Men nu har Annannan redan klurat ut vad det är så nu får jag återkomma lite senare med ett nytt citat. Först måste jag däremot ta mig in till civilisationen …

Read Full Post »

Helgfunderingar

George Eastman collection

Tid för avkoppling efter helgerna (från Flickr Commons: George Eastman collection)

God jul allihop, eller snarare god fortsättning! Liksom de sista åren innan jag gav upp julkortsskrivandet är jag lite sen med dessa önskningar.

Så här på annandag jul brukar den värsta julhetsen ha lugnat sig. Äntligen finns det tid att faktiskt njuta lite av att det är helg och ledigt. Detta skriver jag sittande framför TV:n. Där visas just nu ”Gladiator”, en film jag gärna ser om. Den yngste sonen, som gör mig sällskap i soffan, hävdar att särskilt musiken är bra. Och nu när jag ser om filmen så kan jag inte annat än hålla med. Jag är svag för afrikansk musik och även de amerikanska tolkningarna av afrikanska musik. Jag kan ibland drabbas av en oemotståndlig lust att se ”Blackhawk Down” eller ”Tears of the Sun” enbart för att höra musiken. Det skulle kanske vara enklare att köpa filmmusiken. Men filmerna är bra också.

Lottens julkalender är slut för året och jag lider av post-julkalender syndrom. Jag är rastlös. Efter en hektisk höst kan det också vara ett tecken på att jag inte har kopplat av ordentligt än. Dessa helger, mer än någon annan tid på året, är då jag kopplar av. Under sommarsemestern brukar det alltid vara mängder av arbete på gården så det blir inte riktigt samma avkoppling. När nu familjeförpliktelserna är avklarade är det mer lusten som avgör vad som blir gjort. Visserligen har jag lyckats ge mig själv tre morgonpass i stallet, jag som inte gillar tidiga mornar, men det överlever jag. Har jag väl kommit upp ur sängen brukar det vara ganska skönt att ge sig ut att rida på morgonen.

Nu finns det återigen tid att ägna sig åt bloggen som lidit svårt under december. Inläggsidéer har poppat upp i huvudet men tid att skriva ned dem har inte funnits. Okeeej, lite är faktiskt Lottens fel.

En idé som kommer att publiceras på nyårsafton är en summering av mitt bokår.
Hur har ert bokår varit? Nya författare, nya favoriter, oväntade guldkorn? Skriv gärna.

Jag har idag upptäckt att min blogg är nominerad till Årets blogg 2008 alla kategorier. Vilken ära! Jag har inga illusioner om att vinna denna illustra tävling, det finns betydligt bättre kandidater i startfältet, men är överväldigad av att ens ha blivit nominerad. Tack!

Read Full Post »

Tisdagsförströelse 44

Förra veckans citat kom från Povel Ramels ordkynniga penna. ”Min ordkynniga penna” är en samling skriftalster som kom ut 1987. Det går inte riktigt att beskriva dem som noveller utan det är allt möjligt som lämnat Povels penna. Annannan lyckades så småningom lista ut att det var Povel som skrivit texten.

Nåväl, vad säger ni om dagens citat?


   The tramp walked past George and zigzagged slowly down the platform.
   He was very drunk. Drunk enough to zigzag onto the line. Too drunk to climb back off the line. George looked up. The train was arriving in one minute. He pictured the tramp keeling over the concrete lip, the squeal of brakes, the wet thump and the body being shunted up the rails, the wheels slicing it like ham.
   He had to stop the tramp. But stopping the tramp would involve touching the tramp, and George did not want to touch the tramp. The wound. The smell.
   No. He did not have to stop the tramp. There were other people on the platform. There were railway employees. The tramp was their responsibility.
   If he moved round the station building to the other platform he would not have to see the tramp dying. But if he moved to the other platform he might miss the train. On the other hand, if the tramp died under the train it would be delayed. George would then miss the connection to Truro and have to sit next to the toilet for four and a half hours.
   Dr Barghoutian had misdiagnosed Katie’s appendicitis. Said it was stomach ache. Three hours later they were whisked through casualty and Katie was on an operating table.
   How on earth had George forgotten?
   Dr Barghoutian was a moron.
   He was massaging an inappropriate chemical cream into a cancer. A steroid cream. Steroids made tissue grow faster and stronger. He was massaging a cream which made tissue grow faster and stronger directly into a tumour.
   The growth on the tramp’s face. George was going to look like that. All over.
   The train pulled in.

Read Full Post »

Tisdag – med försening

Vill bara säga att citatet kommer lite senare än vanligt!

Read Full Post »

Tisdagsförströelse 43

Förra veckans citat var, som La Bibliofille mycket riktigt konstaterade när hon först kikade in i båset, ett stycke ur Arundathi Roys bok ”De små tingens gud”. En bok som jag lyckades köpa både den svenska versionen och det engelska originalet av. Det är också den enda engelspråkiga text som jag har gett upp att läsa på originalspråket och övergått till den svenska översättningen. Det engelska originalet tog sådan tid att ta sig igenom.

Nåväl, upphovspersonen till detta citat är däremot inte känd för några tunga texter.


– How do you do. mister Mullard! Förlåt att jag golvade er sekreterare därute, men nöden har ingen lag! Mitt namn är Pilkvist och jag kommer från Sverige – ni vet det lilla landet långt borta i Europa, känt för sin fina choklad och sina precisionsklockor!
Nej, nej, bli lugnt sittande, mister Mullard! Ingen uppståndelse för min lilla skull! Låt oss få det här undanstökat fort! Jag vet att ni är en upptagen man med späckad agenda och fullsatt framtid. Jag ber bara att få stjäla till mig en kvart av ert rika liva – jag tror INTE att ni kommer att ångra en enda sekund av denna kvart, som kanske kommer att drastiskt förändra hela er tillvaro!
Nej, låt MIG prata! Luta er tillbaka i buffalofåtöljen, tänd en cigarr – se här, tag en av mina! – och LYSSNA PÅ VAD JAG HAR ATT SÄGA.
Hrrrm.
Ni är ägare till Mulberry Jokes Incorporated, en tämligen framgångsrik försäljningskedja av skämtartiklar.
Jag, Egon Pilkvist, är uppfinnare av minst femtiotalet fullkomligt fantastiska artiklar för er att sälja! Denna stora svarta koffert är till brädden fylld av min unika produktion!
Och ni ska veta, mister Mullard, att där inte bara ligger ritningar, utkast och uppslag, nej, jag har själv tagit fram många av mina produkter, minst ett tolvtal demonstrationsexemplar som jag kan visa er! Nu ärnar jag öppna min hemliga koffert – – – Nej, bara sitt kvar! Jag kommer till er, jag kommer till er!

Read Full Post »

Older Posts »