Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 januari, 2009

Tisdagsförströelse 48

Jag hade gått och sneglat ett tag på min samling av James A. Michener verklighetsinspirerade böcker och funderat på om jag skulle ta ett citat därifrån. ”Näh, för enkelt!”, tänkte jag varje gång, men ångrade mig sen inför förra veckans citat och plockade ned hans bok ”Polen”.

Min förvåning var stor över förvirringen i båset som dessutom verkade bli ännu större när jag försökte ge ledtrådar och tala om att titeln var omnämnd. Allas vår oefterhärmliga Översättarhelena hade ju sin vana trogen spikat den redan med sitt första ord i kommentaren, fast det tror jag hon var omedveten om just då.

För er som inte orkade ta reda på vilket namn Sofia Anhalt-Zerbst blev mer känd under så kan jag berätta att hon har gått till historien som Katarina II (den stora).

Så inför denna veckas citat vågar jag inte tro något, istället undrar jag vad ni tror att detta är? Verkligt, verklighetsinspirerat eller rent påhitt?


   De timmar eller rättare sagt minuter då jag över huvud taget hade tid att tänka i flödet av inrikes- och utrikespolistiska händelser upptogs fortfarande av James Baker. Även om jag försökte glömma honom påmindes jag ständigt av pressen och televisionen. Baker befann sig nu i vårt land och förflyttade sig snabbt från den ena republikens huvudstad till den andra. Sovjetisk och utländsk press överflödade av meddelanden om honom: informationer, sensationer, frågor – vanliga och retoriska, till och med giftiga. I fråga om sarkasm utmärkte sig framför allt våra pressorgan, i synnerhet de nya, som naturligtvis räknade sig till den demokratiska riktningen.
   Massmedierna ger sig inte utan vidare, och de första klunkarna av frihet berusade dem mer än ett ungt vin. Den förlamning och letargi som nästan undantagslöst varit typisk för vår censurerade press hade särskilt drabbat utrikesjournalistiken. Orsaken var kanske att förbuden inom denna sfär var starkare och det tabubelagda mer sakrosankt än på andra områden. Jag minns hur vi i ”Komsomolkan” omkring tjugo år tidigare hade försökt få en intervju med utrikeshandelsministern i ett ämne som var tabu i pressen. Hur försökte inte den dåvarande ministern Patolitjev hålla sig undan vår reporter och vilka instruktioner och skyddande skrivelser dolde han sig inte bakom! Först sedan jag på skämt hade hotat med att avskeda reportern om intervjun inte blev av lyckades han infånga ministern någonstans i utrikeshandelsministeriets labyrinter och förklara för denne man som en gång varit partisekreterare i Rostovdistriktet: ”Nikolaj Semjonovitj, ni kommer från Rostov precis som jag, och om vi inte stöder varandra kommer moskoviterna att köra över oss.” Patolitjev hade humor nog att uppskatta vad karlen sagt, strunta i alla förbud och släppa in honom i ”det allra heligaste”.

Annonser

Read Full Post »