Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2009

Regntung sparris

Regntung sparris

För drygt ett år sedan anslöt jag mig till Matälskarens gröna nyårslöften. Nu tänkte jag berätta hur det gick.

De gröna löften som jag avgav var dessa:

  1. Att så långt som möjligt äta vegetariskt till lunch under arbetsveckorna.
  2. Det här har gått ganska bra, normalt innebär det att jag äter vegetariskt 3-4 dagar i veckan. Jag har möjlighet att arbeta hemifrån en dag i veckan och då blir det oftast matrester. Men det är ju också bra för klimatet.

  3. Att försöka få familjen att också äta vegetariskt, åtminstone ett mål per vecka. (Kanske det mest orealistiska målet.)
  4. Det här har inte gått så bra. Men det anade jag ju redan från början.

  5. Att återuppta grönsaksodling i trädgården och försöka hitta något bra sätt att lagra grönsakerna en bit in på hösten/ vintern. Kanske byggandet av en jordkällare kan vara ett lämpligt semesterprojekt om den käre maken är med på noterna och gårdens traktorer samarbetar. Fast viltstängslet måste vara på plats först.
  6. Grönsaker blev odlade i år. Finast blev mina purjolökar men de flesta skördade fåren till min stora besvikelse. Någon jordkällare blev det inte heller eftersom jag var tvungen att prioritera ombyggnader i stallet under min semester.

  7. Att äta mer av våra egenproducerade lamm.
  8. Nja, vi har ätit av lammen men egentligen inte så mycket mer än vanligt.

  9. Att på allvar undersöka om det är möjligt och realistiskt att bygga ett eget vindkraftverk för gårdens behov.
  10. Nej, det orkade jag inte ta itu med.

Jag tänkte att de kan få gälla även detta år.

Annonser

Read Full Post »

Tisdagsförströelse 47

I kommentarsbåset var aktiviteten förra veckan märkbart högre än de senaste veckorna och Full bokhylla konstaterade till sin förvåning att hon visste var det var, nämligen ett citat ur Kerstin Thorvalls ”När man skjuter arbetare …”.

Nu kommer denna veckas citat, vad är det?


De stöddes av många – av de mäktiga Potocki och ibland av de intelligentare medlemmarna av familjen Radziwill – men de var ledande.
   De motarbetades också av många – av familjerna Lubomirski, Lubonski och ständigt av den bottenlöst reaktionära familjen Mniszech i Dukla – men när 1750-talet närmade sig sitt slut såg det ut som om Czartoryski med sin strålande uppsättning systersöner av ätten Poniatowski skulle segra, och Polens möjligheter att utvecklas till en modern stat hade aldrig varit bättre.
   1757 ansåg de energiska bröderna Czartoryski att om Stanislaw någonsin skulle kunna bli kung måste han lära sig kungligt uppträdande, och de ordnade så han skickades till S:t Petersburg för att lära känna hovlivet. Han kom dit en snöig dag, en tjugofemårig tilldragande diplomat med ett gott uppförande, som talade franska, tyska och ryska; inom en vecka hade han gjort djupt intryck på en egensinnig och vacker tysk adelsdam, Sofia Anhalt-Zerbst, som sedermera skulle bli känd under ett mer storslaget namn, och inom ytterligare en vecka delade han säng med henne.
   De hade en lidelsefull kärlekshistoria: slädfärder över snötäckta ängar medan vargar ylade i skogen; en duell på en militärförläggning; konserter vid hovet; och oändliga lantliga utflykter när våren kommit. Den unga Sofias självkänsla stärktes av denna smickrande uppvaktning; Poniatowski blev vida bekant som hennes älskare, en oerhört lovande ung man, och det var här vid ryska hovet som han första gången öppet omtalades som en möjlig polsk kung. ”Med rysk hjälp”, sa Sofia flera gånger, ”skulle du kunna bli kung.”

Read Full Post »

Upstairs, downstairs

Så här i vintertider återuppstår i detta hus ”Upstairs, downstairs”. Ja, inte den ursprungliga TV-serien, även om jag har noterat att den nu har kommit ut på DVD. Jag funderar på att köpa serien (fast jag är kanske mer sugen på Huset Elliot om den serien dyker upp).

Nåväl, här i huset betecknar uppstairs, downstairs snarare det faktum att när det är kallt ute så har vi en temperaturskillnad på närmare tio grader mellan övervåning och nedervåning. Varken vi eller katterna är särskilt lockade av att gå ned i kylan. Men där ligger både kök, badrum och vardagsrum så det är trots allt nödvändigt med jämna mellanrum.

n!

Ingen uppmuntrande temperatur när man har planerat en kväll med räkor och vin framför TV:n!

Med yllesockor, fårskinnstofflor och en filt över knäna så går det att titta på TV. Ett tag i alla fall. Lovely Godiva har det också lite kyligt. Och ingen av oss känner oss träffade, i alla fall inte jag, av Miss Gillettes kommentar om att vi är bortskämda med att ha det varmt i våra hus.

Nu är det däremot drägligt, det tackar vi för.

Read Full Post »

En olycka kommer sällan ensam

Med glimten i ögat

Med glimten i ögat

Häromdagen kom en av stalltjejerna in i stallet efter att ha varit ut och skrittat en av konvalescenterna. Hon började ivrigt att berätta.

… när jag red förbi … helt galen … mer upp i luften än på marken … jag trodde Tjejen skulle gå i taket men hon skötte sig exemplariskt … alla fyra fötterna i luften och åt alla håll …

Jag lyssnade med ett halvt öra eftersom jag höll på med annat men efter en liten stund insåg jag att det var Drömprinsen hon pratade om. En utflykt till bergshällen utanför stallet bekräftade att det var min häst som for runt som en galning i hagen.

Han hade stått en (1) dag.

Problemet med att inte fodra hästen någon havre eller annat kraftfoder är att det inte finns något att plocka bort när hästen behöver bli mindre pigg. Ja, kanske lite betfor och lite mindre hösilage.

Efter min senaste sejour i ridhuset under helgen, då han gick mycket bra, så tyckte medryttaren att han inte gick riktigt rent bak. Träningsvärk gissningsvis, så han fick bara en timmes skrittpromenad den dagen. Dagen därpå gick han fortfarande inte rent bak och det fick sin förklaring i ett broddtramp som behandlades. Eftersom han inte varit ledig sedan dagen före julafton så tyckte min medryttare att han kunde få helt ledigt. Rimligt.

Min plan var att kolla upp såret och sedan gå ut och gå en sväng dagen därpå, som alltså är samma dag han far runt som en furie i hagen.

När jag hämtade upp honom kunde jag konstatera att han lyckats skrapa upp ett stort sår utsidan på kotan, samma bakben, och blodet flödade. Medan jag gjorde rent såret svullnade kotan något. Efter någon dag ser såret fint ut men han linkar fortfarande och är lite varm och svullen. Nu är det bara att hoppas att han inte har trampat snett och stukat sig också.

Om detta ska bli ett bättre år än 2008 är det nog dags att bryta trenden snart. Inledningen har ju inte varit direkt lysande.

Read Full Post »

I väntan på vatten

Ny standardkoppling på plats, en förutsättning för vatten-bypass.

Ny standardkoppling på plats, en förutsättning för vatten-bypass.


Tillfällig vattenledning

Tillfällig vattenledning förbi misstänkt läcka


På den tredje dagen fick vi tillfälligtvis vatten till vårt hus genom en provisorisk vattenledning över marken från pumpen. Iklädd isolering och med värmekabel inuti. Fasaden har fått ett nytt fint (nåja) hål och jag får nöjet att såga till en ny figursydd foderbräda till köksdörren eftersom den förra inte riktigt höll för kofoten.

Engelskt rörmokeri

Engelskt rörmokeri

Igår kväll konstaterade vi att brunnen tömdes genom läckan ned till min svärmor så vi var tvungna att stänga av vattnet till stallet under natten. Under förmiddagen fick husets ungdomar fylla alla vattenkar och -hinkar åt både får och hästar med hjälp av dunkar när vi tillfälligtvis släppte på vattnet dit ner igen. Mycket populärt (inte). De ser inte nödvändigtvis fram emot onsdagens upprepning.

Marken har nu garanterat tjäle i Stockholmstrakten ifall någon undrar. Det krävdes en brasa för att mjuka upp marken innan det gick att börja gräva. Grannens traktor fick ändå slita hårt för att komma igenom. Läckan är inte lokaliserad än.

På jakt efter en av två vattenläckor

På jakt efter en av två vattenläckor

För att komplettera dagen så sprack det utgående röret från cisternen när den käre maken klättrade ned på eftermiddagen. Han hävdar att det var en ren tillfällighet att han befann sig i pumphålan när det sprack. Själv undrar jag om det inte var ”dåliga vibrationer”. Det hade ju hållit i 70 år.

Tisdagens tillfälliga vattentillgång gav oss ändå möjlighet att gräva fram diskbänken under all disk och tvätta ett par maskiner så att smutstvätten numera åtminstone ryms i tvättkorgarna.

Nåja, om vi ska se det från den ljusa sidan. Det är i alla fall inte krig här.

Read Full Post »

Tisdagsförströelse 46

Förra veckans citat hann knappt lämna startboxen innan La Bibliofille hade klart för sig att det var Henry James ”The Portrait of a Lady”. En roman om en ung frimodig amerikanska och hur hennes liv förändras efter hennes giftermål.

En annan tid, en annan plats; vad är detta?


Hon satte det nya hemmet i stånd. Beskaffenheten var erbarmlig. Tidigare hyresgäster hade underlåtit att städa efter sig. Hans möbler var ditsatta hur som helst och i dåligt skick. Detta förfall skrämde henne ingalunda. Det var upplivande och tacksamt att ta itu med något som var så försummat. Å, alla dessa rengöringsmedel med sina dofter. Grönsåpan, Tomtens skurpulver, ammoniak till fönstren.
Att vrida ur olika sorters trasor, skölja dem, vrida ur igen, hälla vatten ur hinkar, tappa i nytt och börja om. Plaska runt med handen så att det starka i vattnet löstes upp, började löddra.
Fönstren öppnades på vid gavel så att den friska höstvinden kunde blåsa igenom innan innanfönstren skulle sättas på plats. Sigfrids tvivelaktigt rena filtar piskades först och tvättades sen i fastighetens tvättstuga i källarplanet. Kuddar piskades tills det började komma dun ur dem. Då köpte hon tyg och sydde nya överdrag. Den enda wiltonmattan fick hänga ute ett par dygn och få sig en ordentlig omgång med mattpiskan ett par gånger om dagen.
Brudkistan stod där och väntade på henne. Det var väl Efraim som kört dit den från prästgården.
Någon symaskin hade hon inte än, så hon sydde det som måste sys för hand. Hon hade ju god tid på sig.
När hon tyckte hon började få ordning på det och kunde slå ner på takten tog hon kontakt med Stora Sundby och fick tillåtelse att besöka honom. Han var klädd i anstaltens arbetskläder och var knappt att känna igen. Som redig och på bättringsvägen fick han arbeta ute, kratta, klippa ner rosor och buskar, kapa grenar, kort sagt förbereda den stora sjukhusparken för dess vintervila. Han såg frisk ut. Hade bra färg. Men var nedstämd, kramade oavlåtet hennes händer och kunde inte upphöra med att be henne om förlåtelse. Det gjorde henne gripen och rörd och hon kände stor ömhet för honom och försökte trösta honom. Men när han oförmodat försökte kyssa henne drog hon sig undan. De var ju i dagrummet där flera andra befann sig.

Read Full Post »

… vi säljer rubbet och flyttar! Den käre maken var mycket positiv i bilen igår när hela familjen var på väg till kinarestaurangen för att äta middag. Varför?, undrar ni naturligtvis. Skälet är detsamma som anledningen till att vi hade klämt in oss i bilen och åkt iväg för att äta ute.

Vatten, vatten, vatten!

Som vi inte har något i huset för tillfället. Inte svärmor heller. Men som tur är har hästarna än så länge vatten. I stallet är bara problemet att vattnet fryser i vattenkoppar och kranar när hästarna är ute på dagarna. Framåt kvällen brukar det ha tinat upp. Men för säkerhets skull så har vi också hängt in vattenhinkar i boxarna.

Gårdagen startade med en rapport från stallet om att det saknades vatten. Det hade frusit. En kontroll i stallet visade också att värmekabeln till vattnet var avstängd. Ha! Ett lätt fixat fel. Sådana gillar vi.

Senare på eftermiddagen kom jag på att man nog måste vattna amaryllisarna för att de ska sätta fart och blomma. Några har klämt länge på sina knoppar. Men inte en droppe, inte ett pyyyyys, kom ut kranen när jag öppnade den.

– ”Ähum, inte för att jag ytterligare vill förgylla din dag, men vi har inget vatten”, ropade jag upp till den käre maken som just slagit sig ned vid datorn för att koppla av efter dagens insats.
– ”Det är nog bara hydroforen som är tom, av- och påslag behöver nog trimmas lite”, sa den käre maken, klädde på sig igen och gick under jorden.

Vår version av brunnslock

Vår version av brunnslock

Sex timmar senare kravlade han upp ur hålet för sista gången och hade konstaterat att vi nog för säkerhets skull har läckage både upp till oss och någonstans in till svärmor.
– ”Jag ringer grannen, han får komma upp och gräva igen. Den här gången har vi i alla fall koll på var några av kopplingarna ligger”.

Hålet där den käre maken tillbringade gårdagen, i bakgrunden den misstänkte hydroforen.

Hålet där den käre maken tillbringade gårdagen, i bakgrunden den misstänkte hydroforen.

Det här är inte första gången vi jagar vattenläcka här. Av någon outgrundlig anledning inträffar detta framförallt under den kallaste tiden på året. Förra gången höll den käre maken, med hjälp av grannen, på i tre veckor under januari månad. Förhoppningsvis stannar det vid tre dagar denna gång.

Idag, dag två, har den käre maken snurrat runt bland hufvudstadens rörbutiken i jakt på en udda koppling som inte sålts de senaste tjugofem åren. Imorgon ska det grävas igen.

Denna bild skulle visa den sällsynta kopplingen men kameran tycktes vara mer intresserad av det lokala djurlivet. Trots flera försök är det bara skärpa på spindelnätet. Så varsågoda!

Denna bild skulle visa den sällsynta kopplingen men kameran tycktes vara mer intresserad av det lokala djurlivet. Trots flera försök är det bara skärpa på spindelnätet. Så varsågoda!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »