Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2009

Mot ljusare tider

Vinterståndare gläder i solskenet en kall vinterdag.

Vinterståndare gläder i solskenet en kall vinterdag.

Nu börjar jag skönja ljuset i tunneln och hoppas kunna ägna lite mer tid åt bloggen. I helgen ojobbade jag helt och hållet och hann också sanera en del av huset. Det har helt hunnit slumma igen när jag ägnat mig åt arbete varje ledig stund. Okej, det var kanske lite oxymoroniskt uttryckt. Skönt var det i alla fall att bara behöva ägna sig och privata behov. Inte blev det sämre av att solen tittade fram en stund båda dagarna när jag var ute med Drömprinsen.

Gissa om jag längtar efter sol och värme! Nästan så att jag funderar på att leta reda på en resa till varmare trakter. Men nu går vi i alla fall mot ljusare tider. Solen sken fortfarande när klockan var kvart över fyra i lördags. Snart är det ljust när det är dags att lämna arbetsplatsen på eftermiddagen. Jaa, det blir nog vår i år också!

Annonser

Read Full Post »

Tisdagsförströelse 51

Förra veckans citat kom från den Man Booker prisvinnande romanen ”The Gathering” av Anne Enright. Det är jag säker på att både Översättarhelena och Annannan hade kommit fram till när de var för sig rapporterade att de visste vad det var. En nykomlig, Kajsa (välkommen!), var dock först att namnge rätt författare.
Min förra chef gav mig i uppdrag att köpa boken om jag såg den under en tjänsteresa till Paris hösten 2007. Själv hade jag inte planerat att köpa den (men gärna låna av henne). På plats i Paris nåddes jag av beskedet om att hon hade avlidit hastigt. När jag sedan hittade boken i ”The Shakespeare bookshop”, på stranden mitt emot Notre Dame, kunde jag inte låta bli att köpa den ändå. Har du inte läst den kan jag meddela att den är läsvärd.

Nåväl, idag något annat. Titeln tycker jag står i kontrast till nedanstående skildring, men det beror kanske på hur den tolkas.

Vi har ätit, suttit i värmen från järnspisen. Ytterligare en bit av det gamla staketet har gått opp i rök för mänsklighetens skull, ingen värme är så god som den från en brinnande spis. Mosters gamla buckliga syltkittel står på och skakar för diskvatten och tvättvatten. Sängarna är färdigbäddade, brasan i kakelugnen brinner bakom luckorna, ute ser det ut att vara mörkt, men när jag går ut på verandan är kvällen som en mörkblå viol. En koltrast sjunger ned sin mjuka altröst. Så innerligt, men samtidigt låter han som om han ändå visste att ingen kommer att ens försöka förverkliga den försoning och eftertanke han vill påminna om, den som finns i innerlighet. Koltrasten sjunger egentligen om det där som jag alltid glömmer, och som kanske är just innerlighet och närvaro. Hemma har vi också en koltrast, och vi står på verandan och lyssnar på honom. Ibland ser vi den bubblande strupen och vi säger: Tänk så vackert det är, och sen går vi in och har glömt hans predikan.
Nog kan man undra över alla slag av fåglar och över deras olika sånger. Alla har sin känsla och karaktär som jag kan känna igen hos mig själv. Som bofinken. Ibland tycker jag att han låter lite för aningslöst glad, eller tillgjort glad, som de där hemska människorna som alltid säger: tack, jag mår jättefint, allting är bara toppen. Som låter som frisksportare som löser alla problem med kli och morötter och joggningsrunda, men som man inte kan gå till när man är lessen. Ändå blir jag överlycklig första gången jag hör honom och ser honom, och hör hans vanliga fuskande med slutklämmen. – Bofinken har kommit! Har du hört honom? Idlapojken är här! Och skatan, som skrattar så kallt som efter en lyckad affär, hur många hon än har lurat. Ett belåtet skyll-dig-själv-skratt, och till det hennes båda försiktiga och fräcka sätt att skutta fram mot det som intresserar henne. Att hon är så elegant är en förutsättning, snygga gångkläder har en lugnande inverkan. Rödhaken, han sjunger om de flydda och ljuvliga stunderna, jag brukar tänka på Kameliadamen när jag hör honom. på Greta Garbos mörka ögon på kudden och Robert Taylor som sitter bredvid sängen.

Sen måste jag faktiskt undra, varför är skatan en ”hon” när de övriga fåglarna omtalas som ”han”?

Read Full Post »

Tisdagsförströelse 50

Säger det något om Suzanne Brøggers prosa att i stort sett samtliga (mig själv inräknad), trots att vi alla har läst hennes ”Jadekatten”, inte kände igen citatet? Kanske inte, det kanske bara säger något om min (o)förmåga att ta fram ett bra citat. Ö-helena klurade i alla fall ut varifrån det var hämtat. Det hade jag räknat med.

Nå, varifrån kommer detta?


He was the one who talked most, but I didn’t mind. I wish I could remember what exactly he said, but conversation doesn’t stick to my memory of Liam. We never sat, one across from the other in proper chairs, in a house or restaurant, or bar. We talked as brother and sister might, looking elsewhere, or we sat on the floor, smoking, with our backs against the same wall, and we talked incidentally while looking at the passers-by, thinking about other things. We talked a lot in the dark, differently arranged: side by side in the double bed at Ada’s, top to toe once or twice at home, or perpendicular in the dive in Stoke Newington, with two beds heading into the same corner of the wall. I used to see the yellow patch around his mouth as the cigarette crackled and glowed – then the red tip flew in an arc, as if thrown away. It made me feel slightly nauseous, endlessly lurching for the catch, and staying still at the same time. I am very frightened of fire. It was the summer, and sometimes we were still talking when the sun came up – but I have no idea what these conversations were. I put a phrase into the bedroom air, like ”Joan Armatrading”, and I think,
We would never talk about her. I suppose we talked about family, though there was a privacy to these things too. What else – quantum mechanics?

Read Full Post »

Vinterblues

Leriga stövlar bär vittne om den käre makens fritidssysselsättning januari 2009.

Leriga stövlar bär vittne om den käre makens fritidssysselsättning januari 2009.

… läckan är lagad. Nu ska återfrysning förebyggas. Söndag startade vattenlöst på grund av isproppar.
Man undrar när det ska ta slut.

Read Full Post »

« Newer Posts