Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 mars, 2009

Omslagsbild "Rosen på Tistelön"Det var på håret, att jag inte hann läsa ut boken innan slutet på februari månad. Men månadens sista dag så lyckades det.

”Rosen på Tistelön” är den första boken i Ett hem utan böckers läsutmaning under året; kvinnliga klassiker. En utmaning som jag inte var sen att anta. Jag misstänker att det var mycket på grund av att Martina hade valt att ta med denna bok och också inleda med den.

Min mormor kom från västkusten och som barn tillbringade vi ofta en eller flera veckor där nere. Liggande på en brygga för att fiska krabbor med fiskrens eller ute på någon av öarna för att bada med tången slingrande runt benen, pillande på en öronmanet och försiktigt spanande efter de fruktade brännmaneterna. Havstulpanerna var inte heller att leka med, varje sommar lyckades antingen jag eller min lillebror att få skärsår på fötterna av dem. Emilie Flygare-Carlén var både mormor och mamma förtjusta i. Men på den tiden var jag mer intresserad av ungdomsböcker.

Det första som slår mig är språket. Det känns verkligen ålderdomligt, sirligt, omständigt och lite bakvänt. Mer än hundrafemtio år har ju förflutit sedan texten skrevs ned. Det är lite trögt att läsa de första 50-100 sidorna, åtminstone kräver det viss eftertanke. Men ju längre in i historien jag sugs desto naturligare uppfattar jag språket. Intressant. Bara några ord gäckar en längre tid, mer än halva boken hade jag tagit mig igenom innan jag förstod att fickr var detsamma som finger.

Det andra som slår mig är kvinnosynen och den moral som kvinnorna förväntades leva efter. Gång efter gång reagerar jag som modern kvinna på kommentarer om det förväntade beteendet hos än den ena, än den andra kvinnan i historien. Men jag anar en liten rebell i författarinnan, kanske är det därför som detta är så tydligt i texten. Kanske är dock bokens slut ett utslag av att hon inte kunde frigöra sig från de samtida konventionerna. Det tror jag inte många av oss heller skulle klara. Men det kan också vara jag som är låst i dagens konventioner, fostrad i Hollywoods anda.

Det tredje och sista som är slående är den samhällskritik som Emilie Flygare-Carlén däremot inte hymlar med. Det är riktigt tydligt i avsnitten som handlar om den utbredda fattigdomen bland fiskarfamiljerna. Det är starkt.

Emilie Flygare-Carlén är en enastående berättare, boken är verkligen värd att läsas.

Mormors morfar var lots i Bohusläns skärgård, i stort sett samtida med Emilie Flygare-Carlén. Någonstans i arvegodset finns ett fotografi av hans lotsbåt, en liten segeljakt. Så tänkte jag mig tulljakten.

Postbåten i Bohusläns skärgård 1960-talet

Postbåten i Bohusläns skärgård 1960-talet

Annonser

Read Full Post »