Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘katt’ Category

Ett hårt jobb …


… men någon måste göra det!

Låt mig presentera sängens väktare. Fast övertygad om att om han inte vaktade husse och mattes säng (ja, egentligen hans säng) på dagarna så skulle den stjälas. Vi har konstaterat att störst risk för stöld anser han vara höst-vinter-vårdagar med nederbörd. Märkligt sammanträffande, eller hur.

Den anskrämliga orangefärgade filten i syntetmaterial, antagligen någon gång från 70-talet, har alltid varit högt älskad av alla våra katter. Kattupproret skulle säkert vara ett faktum ifall vi försökte göra oss av med den. Tanken har slagit oss, för den är verkligen hemsk, men vi har insett att det går inte. Vi skulle möjligen få lägga ett snyggt underkast under filten. Någon gång skulle jag vilja få till ett överkast av fårskinn, ett av många projekt som jag inte har påbörjat, antagligen något att spara till pensionen.

Men, vad står man inte ut med för sina älskade husdjur?

Read Full Post »

Främmande fågel

Häromdagen höll jag på att trampa på en undulat. Smaragdgrön och med lysande fjäderdräkt spatserade han, eller var det möjligen en hon, på den upptrampade stigen över gräsmattan. Jag hade hört talas om att det hade siktats en undulat runt min arbetsplats och att någon hade planerat en räddningsaktion. Jag hoppas att den hade rymt så att ingen i missriktad vänlighet har släppt ut den. Den kommer inte att överleva vintern.

Jag övervägde ett kort tag att stanna och plocka upp undulaten men jag var sen till mitt träningspass och ilade istället iväg med väskan över armen.

Vad skulle jag ha gjort? Jag hade ingen bur och kunde knappast ta hem den. Inte kom jag ihåg vem som höll i räddningsaktionen heller.

Jag har haft undulater. De bodde i mitt kök när jag läste på universitetet när jag bodde i en stad söder om Stockholm. Mot slutet av terminen inföll en fältkurs under ett par veckor. Vad göra med två undulater och två katter? Lillbrorsan, tjugo, kallades in som lägenhets- och husdjursvakt.

Efter en vecka i fält ringde jag hem.

”Hur går det?”
”Ähum, hmmm …”
”Jaaa, är det problem, eller …?”
”Ja, jo, alltså. [Paus] Jag glömde stänga dörren till köket häromdagen. Hmmm. Och, den vita undulaten är försvunnen … men det finns lite vita fjädrar på burens botten.”
”Va, har katterna ätit upp den?”
”Ja, jag tror det.”

Vad säger man??

”OK, har du kommit ihåg dörren sen? Hur mår den blå?”

”Jo, det har jag gjort och den blå verkar ta det bra men är kanske lite nervös när katterna är i köket.”
”Vem skulle inte vara det.”
Brorsan var märkbart lättad över att jag inte skällde ut honom.

Några veckor efteråt fick jag besök av en dammsugarförsäljare – ett utdött släkte? – och av någon anledning kom vi in på ämnet undulater och katter och jag nämnde vad som hänt. Han sålde ingen dammsugare till mig. Efter ytterligare ett par veckor kom han tillbaks, den här gången hade han en kollega med sig som öppnade samtalet med ”Men jaha, det var här katten hade ätit upp undulaten!”

Hoppla! Jag köpte ingen dammsugare den gången heller.

Read Full Post »

Glad midsommar!

Idag är ingen dag för långa blogginlägg. Här blir det fest med släkt och grannar senare på eftermiddagen och det är straxt dags att bära fram bord, stolar och grillar. Det ser också ut som om vi har tur med vädret. Någon midsommarstång brukar vi sällan ha men några små blomsterkransar brukar det bli!


Jag tror inte min katt skulle klarat en karriär som fotomodell!
För att travestera ett filmcitat: I don’t think you appreciate the logistics in photographing a cat that follow you around like a dog!
Någon som vet hur originalet lyder och från vilken film det är hämtat?

Glad midsommar!

Read Full Post »

Min katt är en hund

Min katt är ett sällskapsdjur. Det är ett jobb han alltid har tagit på största allvar. När jag skriver det här så sitter han bredvid mig på golvet. Lite irriterad över att jag inte sitter ordentligt så att han kan sitta i knät, för det är helst där han sköter sin plikt. Eller så kan han sitta på ena eller andra sidan om datorn, beroende på var jag har lagt upp papper som jag behöver läsa i. På dem ska han sitta, vänd mot datorn så att han kan drägla på den.

Han kan också tänka sig att ligga ute på balkongen i solen och hålla koll på vad jag gör. Man vet ju aldrig, människan kan ju få för sig att åka bort. Det har ju hänt alldeles för många gånger.

(Nu har han tagit sig över bordet, datorn och ned i mitt knä. Purrrrr!)

Att katter ska sitta i knät är ju inget ovanligt. Standard operations procedure, skulle man kunna säga. Däremot så följer min katt även gärna med när jag går omkring här på gården. Förr i tiden var det nästan dagliga turer ned till stallet när jag skulle mocka och borsta av min häst. Nu är det mer sporadiska turer dit.

Han har kommit bort några gånger, antagligen därför att han har följt med personer ut i skogen som inte har kollat att han har kommit med hem. Han är nämligen väldigt social och gillar främmande människor. Till skillnad från flertalet andra katter som jag känner. Han är också den enda katt jag vet som kommer om jag kallar på honom. Vi brukar säga att han är gårdens hund. Fast vi har inte lyckats lära honom att valla fåren.

På skogspromenad
På skogspromenad med Matte.

Read Full Post »

Ingen bra dag

Redan imorse stod det klart att detta inte skulle bli en bra dag. Jag startade tidigare än vanligt eftersom jag ville hinna lite saker före sammanträdet som började kl.9.00.

Då vägrade bilen att starta. Den käre maken fick kliva ut i pyjamasen och byta batteri på bilen. Vi kunde konstatera att utrymmet i motorn var mycket ekonomiskt, om man ska utrycka sig lite diplomatiskt. Den käre maken uttryckte sig annorlunda, närmare bestämt i sådana termer som brukar illustreras med symboler i tecknade serier.

Så istället för att vara i god tid fick jag ringa och berätta att jag skulle bli sen.

På eftermiddagen ringde så maken och undrade om jag kunde åka hem och åka med en av katterna till veterinären. En av sönerna hade ringt och varit orolig. Så jag packade ihop och åkte hem för att se hur det var med katten.

Det var bara och ta henne till djursjukhuset för hon mådde jättedåligt. Tyvärr var det så illa att vi fick besluta att avliva henne. Så nu finns inte vår fina Cissi längre.

Nu är hon begravd i trädgården intill dammen som hon tyckte om att sitta vid i solen.

Read Full Post »

Datorkatter

Katter har följt med sin tid har jag märkt. Förr i tiden så var höjden av att vara i vägen (mål ett i katternas handbok) att som katt vräka sig över morgontidningen som den personliga assistenten så förtjänstfullt spred ut över köksbordet. Problemet var väl bara att hon envisades med att försöka flytta på katten hela tiden för att vända sida. Många gånger kunde det bli många försök innan människan gav upp.

Det kunde naturligtvis finnas möjlighet att utnyttja flera olika pappershögar som
husets student nogrannt hade sorterat upp och spritt ut över husets största bord. Men i princip så var ju alla dessa högar störande för relationen katt-människa. Så en god katt kunde på kort tid förtjänstfullt förflytta dessa högar till golvet.

Nuförtiden så har katter satt upp nya strategiska mål. Ligga mellan tangentbord och människa är en mycket uppskattad sysselsättning. Det ger möjlighet till nära snuggelsamvaro under längre stunder.

Jag har skaffat mig en laptop. Det tycker jag är praktiskt, det är så skönt att ha frihet att kunna välja var jag sitter. Däremot är det inte helt lyckat när en katt lägger sig intill datorn och vräker sig över delete-knappen eller en annan lägger sig på andra sidan och sträcker ut tassarna över escape-knappen. Både laptop och lapcat i knät är inte heller någon lyckad kombination har jag märkt. Särskilt inte när han dreglar över tangentbordet.

Read Full Post »

Tiden är nu

Igår visste jag precis vad jag skulle blogga om. Idag är det helt bortblåst. Så här års lever jag helt i nuet. Arbetsbördan ger inte utrymme för att fokusera på annat än nästa deadline. Som tur är har jag möjlighet att arbeta hemifrån en dag i veckan. Det spar, om inte annat, restid som jag istället kan använda till arbetet.

Idag klev jag upp och satte mig vid datorn för att läsa e-posten. Efter en timme kom jag på att jag inte hade ätit frukost. En kaffe och macka intill datorn och jag var redo att fortsätta. En snöig katt krävde att få komma in. Halv två var jag klar med det jag tänkt hinna på förmiddagen och det slog mig att jag kanske skulle äta lunch. Och borde klä på mig.

Yngste sonen hade kommit hem från skolan och han kom upp med lunch till mig. Snabb lunchpaus. Jag fortsatte. Det blev mörkt. En blöt katt krävde att få komma in.

Vid halv sex kom den käre maken hem. En gammal katt krävde att få gå ut. Tjugo i sju gav jag upp arbetet för att äta middag. En vag tanke om att fortsätta efter maten.

Efter maten bestämde jag mig för att jag fortsätter imorgon istället. Det finns gränser.

Read Full Post »

Older Posts »