Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘häst’ Category

Vatten, vatten …

Det sägs att nästa stora världskrig kommer att handla om vatten. En förutsättning för liv och rent vatten håller på att bli en bristvara i världen. Så även här på gården.

Det var nog inte en slump att en av den första frågorna som mina svärföräldrar ställde min svägerska när hon tog hem och presenterade sin blivande man för första gången var:
”Han är händelsevis inte rörmokare …?”
Efter att ha granskat kostymen, den välstrukna vita skjortan och den välknutna slipsen konstaterade svärmor till sin besvikelse att det nog inte var troligt. Och det hade hon ju rätt i. Det gick bra ändå.

Själv fick jag inte den frågan och såvitt jag vet ställdes den inte heller till den käre maken. Kanske borde jag vara lite förolämpad över det, feministiskt intresserad som jag är. Å andra sidan har jag mer utbildning inom jordbrukområdet än någon annan här på gården och har gängat rör för vattenledningar för stallbruk och det kan faktiskt räcka med att veta att jag kan.

De av er som läst inlägg på denna blogg tidigare vet att vattenproblem inte är ovanliga hos oss. När sommargästerna flyttade ut tog det inte många dagar innan det började spotta och fräsa i vår kökskran. Den käre maken började hälla upp vatten i en kanna på kvällen för att säkra mitt morgonkaffe och i övrigt tillbringa mycket tid i brunnshålet eller jagande vattenläckor. Det stora bekymret är att få vattnet att räcka till djuren. När det har varit så här varmt som det har varit under månadsskiftet så kan en häst dricka upp till fyrtio liter per dygn. När håret börjar kännas som stålull eller de som kommer in svarta med höboss efter att ha lastat av en vagn hör är det inte heller så roligt att vara utan vatten. Även om det går att bada i sjön så ger det inte riktigt samma känsla av renhet. Disk och tvätt har också en benägenhet att torna upp sig med en oroväckande hastighet.

Så gissa om det var ett glädjande besked när några av sommargästerna meddelade att de skulle borra varsin egen brunn i år. Sådana händelser är också en del av sommarunderhållningen så här på landet. En anledning till spontana besök. I flera dagar kunde vi höra brunnsborraren arbeta till långt in på kvällen.

Ljudet av drillandet i berget pågick i flera dagar

Ljudet av drillandet i berget pågick i flera dagar

Så förra söndagskvällen efter ha suttit hos svägerskan och hennes man och pratat, slagits med myggen och tagit ett glas vin eller två så var det när det började mörkna dags för mig att gå hem. Den käre maken räknade jag med skulle ha hunnit krupit i säng redan. Pågående höskörd tillåter inte alltför långa sovmorgnar, för övrigt är han mer en morgonmänniska. Så döm om min förvåning när jag kom in och mötte den käre maken på väg ut. Vad nu?

Jo, efter att ha avslutat sitt borrande ganska sent på kvällen så bestämde sig brunnsborraren att köra hem direkt istället för att återkomma nästa dag och hämta utrustningen. Det skulle han naturligtvis inte ha gjort, för han kom inte så långt. I första kurvan så gick han för nära den fuktiga vägkanten och satte lastbilen i diket. Efter att ha misslyckats med att få upp bilen så ringde grannen till oss och den käre maken fick rycka ut med sin traktor. Även detta misslyckades och eftersom det var midnatt körde maken in brunnsborraren till tätorten istället.

En lastbil i diket stänger effektivt till vägen

En lastbil i diket stänger effektivt till vägen

Nya försök nästa dag. Lastbilen hade naturligtvis fastnat på ett ställe som effektivt blockerade all trafik till och från samtliga sommarstugor nere vid sjön så en grannfru som hade ärenden inne i civilisationen fick låna en av våra bilar för att komma iväg. Först framåt eftermiddagen lyckades en bärgningsbil få upp lastbilen.

Den käre maken får dock fortsätta att roa sig med vattnet. Nu ska en bit ledning bytas i stallet eftersom vi misstänker att det kan finnas en läcka i marken där.

Read Full Post »

Det skaver …

Så här års är man som hästägare ofta bekymrad över skav. Den sköra vinterpälsen skavs bort av täcken, sadel eller vojlockkanter. Drömprinsen har dessutom lyckats få skav av förbygeln och sitt gamla bett, eller rättare sagt av tyglarna.

Nytt bett har han fått, utan fasta ringar, så att tyglarna inte ligger emot hans kinder. Täcken är bytta, förbygeln har spännts om så att den ligger an på ny plats. En gelpadd måste jag nog skaffa för att åtgärda de skav som han fått av sadelns bossor. Man skulle tro att schabraket skyddade hans rygg men det verkar inte så. Men jag funderar vad jag ska satsa på för sorts gelpadd; rak eller med kil, tjock eller tunn, med hål eller inte. Det finns massor med varianter. Mer hål i plånboken blir det i alla fall.

Det senaste problemet i denna väg är att vi upptäckt att han har fått sår i mungiporna. Det ser ut som självsprickor som man får ibland under vintern. Inte undra på att han ”inte verkade tycka det var så kul” som hopptränaren uttryckte det när vi värmde upp. Det var innan han hade fått börja skutta över bommarna, då var alla krämpor glömda.

Så nu har jag lånat ett hackamore för att rida på. Det var ärligt talat första gången som jag har ridit bettlöst och precis som hans tidigare ägare påpekat så gick han riktigt bra. Min stackars medryttare åkte däremot av när han red ut med hackamore, Drömprinsen var så glad att han höll på att bocka rakt in i ett träd och min medryttare lyckades i sista ögat styra undan honom men hamnade själv i trädet. Blåslagen.

Det mesta som hans tidigare ägare har sagt om Drömprinsen har stämt, det enda jag ställer mig lite frågande till eftersom jag inte tycker att det stämmer är påståendet ”han gör aldrig något”. Han är rätt glad av sig och sticker och brallar gärna om han får chansen.

Read Full Post »

Drömmar

Drömfångare, kan den hjälpa? Från <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/File:Atrapasuenos.jpg">Wikipedia</a>.

Drömfångare, kan den hjälpa? Foto: Jorge Barrios, från Wikipedia.

Genom min arbetsgivare har jag fått möjlighet att samtala med en livs- och karriärcoach. Jättekul, även om mycket av det vi kommer fram till är saker som jag misstänkt eller redan visste. Nu börjar vi närma oss slutet av våra samtal och det har blivit dags för mig att formulera mina drömmar. Inför varje samtal har jag hemläxor. Fundera på ord som beskriver mig, be kompisar göra detsamma, göra någon test etc.

Egentligen skulle vi ha träffats förra veckan men dagen innan ringde jag lätt panikslaget. Jag kom ingenstans med läxan, att beskriva mina drömmar. Allt var som ett blankt papper. Det enda jag kunde tänka på var mer tid till mig … Kanske allt arbete den senaste tiden spökade. Vi kom överens om att hitta en ny tid istället.

Och nu sitter jag där igen och funderar över vad som är mina drömmar. Inte är det lätt. Egentligen inget av det som jag drömmer om kan ge mig en rimlig inkomst.

Jag drömmer om att:

  • kunna rida medelsvår dressyr på Drömprinsen (det är inte omöjligt att nå men ger inga pengar).
  • skriva klart min bok, och kanske fler, men ni vet vad det första rådet till författare är: ”Don’t quit your day job!”, just nu hittar jag inte ens tid.
  • fotografera mer och bättre.
  • odla tillräckligt med grönsaker för självhushållning, tyvärr kräver det antagligen att jag lagar maten också och det är jag mindre road av.
  • bygga nytt stall med fodringsautomatik, förresten nytt hus skulle inte heller vara dumt om jag ändå ska drömma.

Det ska bli spännande att se om coachen kan göra något av detta.

Read Full Post »

En olycka kommer sällan ensam

Med glimten i ögat

Med glimten i ögat

Häromdagen kom en av stalltjejerna in i stallet efter att ha varit ut och skrittat en av konvalescenterna. Hon började ivrigt att berätta.

… när jag red förbi … helt galen … mer upp i luften än på marken … jag trodde Tjejen skulle gå i taket men hon skötte sig exemplariskt … alla fyra fötterna i luften och åt alla håll …

Jag lyssnade med ett halvt öra eftersom jag höll på med annat men efter en liten stund insåg jag att det var Drömprinsen hon pratade om. En utflykt till bergshällen utanför stallet bekräftade att det var min häst som for runt som en galning i hagen.

Han hade stått en (1) dag.

Problemet med att inte fodra hästen någon havre eller annat kraftfoder är att det inte finns något att plocka bort när hästen behöver bli mindre pigg. Ja, kanske lite betfor och lite mindre hösilage.

Efter min senaste sejour i ridhuset under helgen, då han gick mycket bra, så tyckte medryttaren att han inte gick riktigt rent bak. Träningsvärk gissningsvis, så han fick bara en timmes skrittpromenad den dagen. Dagen därpå gick han fortfarande inte rent bak och det fick sin förklaring i ett broddtramp som behandlades. Eftersom han inte varit ledig sedan dagen före julafton så tyckte min medryttare att han kunde få helt ledigt. Rimligt.

Min plan var att kolla upp såret och sedan gå ut och gå en sväng dagen därpå, som alltså är samma dag han far runt som en furie i hagen.

När jag hämtade upp honom kunde jag konstatera att han lyckats skrapa upp ett stort sår utsidan på kotan, samma bakben, och blodet flödade. Medan jag gjorde rent såret svullnade kotan något. Efter någon dag ser såret fint ut men han linkar fortfarande och är lite varm och svullen. Nu är det bara att hoppas att han inte har trampat snett och stukat sig också.

Om detta ska bli ett bättre år än 2008 är det nog dags att bryta trenden snart. Inledningen har ju inte varit direkt lysande.

Read Full Post »

I väntan på vatten

Ny standardkoppling på plats, en förutsättning för vatten-bypass.

Ny standardkoppling på plats, en förutsättning för vatten-bypass.


Tillfällig vattenledning

Tillfällig vattenledning förbi misstänkt läcka


På den tredje dagen fick vi tillfälligtvis vatten till vårt hus genom en provisorisk vattenledning över marken från pumpen. Iklädd isolering och med värmekabel inuti. Fasaden har fått ett nytt fint (nåja) hål och jag får nöjet att såga till en ny figursydd foderbräda till köksdörren eftersom den förra inte riktigt höll för kofoten.

Engelskt rörmokeri

Engelskt rörmokeri

Igår kväll konstaterade vi att brunnen tömdes genom läckan ned till min svärmor så vi var tvungna att stänga av vattnet till stallet under natten. Under förmiddagen fick husets ungdomar fylla alla vattenkar och -hinkar åt både får och hästar med hjälp av dunkar när vi tillfälligtvis släppte på vattnet dit ner igen. Mycket populärt (inte). De ser inte nödvändigtvis fram emot onsdagens upprepning.

Marken har nu garanterat tjäle i Stockholmstrakten ifall någon undrar. Det krävdes en brasa för att mjuka upp marken innan det gick att börja gräva. Grannens traktor fick ändå slita hårt för att komma igenom. Läckan är inte lokaliserad än.

På jakt efter en av två vattenläckor

På jakt efter en av två vattenläckor

För att komplettera dagen så sprack det utgående röret från cisternen när den käre maken klättrade ned på eftermiddagen. Han hävdar att det var en ren tillfällighet att han befann sig i pumphålan när det sprack. Själv undrar jag om det inte var ”dåliga vibrationer”. Det hade ju hållit i 70 år.

Tisdagens tillfälliga vattentillgång gav oss ändå möjlighet att gräva fram diskbänken under all disk och tvätta ett par maskiner så att smutstvätten numera åtminstone ryms i tvättkorgarna.

Nåja, om vi ska se det från den ljusa sidan. Det är i alla fall inte krig här.

Read Full Post »

… vi säljer rubbet och flyttar! Den käre maken var mycket positiv i bilen igår när hela familjen var på väg till kinarestaurangen för att äta middag. Varför?, undrar ni naturligtvis. Skälet är detsamma som anledningen till att vi hade klämt in oss i bilen och åkt iväg för att äta ute.

Vatten, vatten, vatten!

Som vi inte har något i huset för tillfället. Inte svärmor heller. Men som tur är har hästarna än så länge vatten. I stallet är bara problemet att vattnet fryser i vattenkoppar och kranar när hästarna är ute på dagarna. Framåt kvällen brukar det ha tinat upp. Men för säkerhets skull så har vi också hängt in vattenhinkar i boxarna.

Gårdagen startade med en rapport från stallet om att det saknades vatten. Det hade frusit. En kontroll i stallet visade också att värmekabeln till vattnet var avstängd. Ha! Ett lätt fixat fel. Sådana gillar vi.

Senare på eftermiddagen kom jag på att man nog måste vattna amaryllisarna för att de ska sätta fart och blomma. Några har klämt länge på sina knoppar. Men inte en droppe, inte ett pyyyyys, kom ut kranen när jag öppnade den.

– ”Ähum, inte för att jag ytterligare vill förgylla din dag, men vi har inget vatten”, ropade jag upp till den käre maken som just slagit sig ned vid datorn för att koppla av efter dagens insats.
– ”Det är nog bara hydroforen som är tom, av- och påslag behöver nog trimmas lite”, sa den käre maken, klädde på sig igen och gick under jorden.

Vår version av brunnslock

Vår version av brunnslock

Sex timmar senare kravlade han upp ur hålet för sista gången och hade konstaterat att vi nog för säkerhets skull har läckage både upp till oss och någonstans in till svärmor.
– ”Jag ringer grannen, han får komma upp och gräva igen. Den här gången har vi i alla fall koll på var några av kopplingarna ligger”.

Hålet där den käre maken tillbringade gårdagen, i bakgrunden den misstänkte hydroforen.

Hålet där den käre maken tillbringade gårdagen, i bakgrunden den misstänkte hydroforen.

Det här är inte första gången vi jagar vattenläcka här. Av någon outgrundlig anledning inträffar detta framförallt under den kallaste tiden på året. Förra gången höll den käre maken, med hjälp av grannen, på i tre veckor under januari månad. Förhoppningsvis stannar det vid tre dagar denna gång.

Idag, dag två, har den käre maken snurrat runt bland hufvudstadens rörbutiken i jakt på en udda koppling som inte sålts de senaste tjugofem åren. Imorgon ska det grävas igen.

Denna bild skulle visa den sällsynta kopplingen men kameran tycktes vara mer intresserad av det lokala djurlivet. Trots flera försök är det bara skärpa på spindelnätet. Så varsågoda!

Denna bild skulle visa den sällsynta kopplingen men kameran tycktes vara mer intresserad av det lokala djurlivet. Trots flera försök är det bara skärpa på spindelnätet. Så varsågoda!

Read Full Post »

… den andres bröd

Frostnupen gren av japanskt körsbärsträd.

Det japanska körsbärsträdet har laddat för det nya året.


Så var det dags att öva upp konsten att ange 2009 som år vid alla datumangivelser. För mig brukar det gå ganska bra så här i början men någon gång i början av februari så brukar jag få ett återfall till det gamla året.

Hos oss är nyår en ganska lugn historia. Vi har aldrig haft egna fyrverkerier här utan nöjer oss att beundra de som skjuts av runt omkring sjön. Vissa år, som t.ex. vid millennieskiftet, klättrar vi upp på berget i skogen bakom oss och tittar på skådespelet över huvudstaden. En viktig anledning till att vi avstår egna fyrverkerier är djuren. Dels blir hästarna nervösa av allt skjutande, dels behöver vi inte oroa oss för att någon raket sätter eld på stallet. För många med hästar i förortsstall är nyårsnatten en nervös upplevelse. Vissa spikar för stallfönstren med skivor för att minska brandrisken.

Lite nervöst har det nog ändå varit i stallet under natten, boxarna bar spår av en och annan baluns. Drömprinsen hävdade att hans egen skugga var farlig när vi red ut på morgonen i det sagolikt vackra vädret (men kallt, burr! nu vill jag få mina termochaps levererade).

Jag gör inte många knop nu utöver att sköta och rida Drömprinsen. Igår var det premiär för oss i grannens ridhus. ”Terminen” för ridhuskortet startar visserligen inte förrän 1 februari men en av mina kompisar som löst kort har tyvärr fått sin häst halt och kan inte utnyttja det under den återstående tiden. Som tur är går det att överlåta till en annan häst. Det tackar vi för!

Drömprinsen tyckte det var väldigt läskigt att gå till ridhuset; den vägen har vi aldrig gått förut! Pigg grabb, kanske ökade alertheten av gänget med femtiotalet veteranmopeder som vi mötte på vägen. Men såååå lyyyycklig han var när vi väl kom in i ridhuset. Öronen framåt och högt tempo men jobbade bra när han sprungit av sig. Som tur var så var inga hinder uppställda, då hade jag kanske fått problem med styrningen.

Read Full Post »

Jaa, en kompis! (uppdat.)

Drömprinsen har fått ny lekkamrat

Drömprinsen har fått ny lekkamrat


Idag fick Drömprinsen en ny lekkamrat i sin hage. Den tomma boxen bredvid honom har vi äntligen lyckats få uthyrd. En äldre, stadgad New Forest-herre har flyttat in denna helg och på söndagen var det dags att släppa ihop herrarna. Det vinterväder vi fått är visserligen välkommet men inte optimalt eftersom man helst inte vill ha broddar på hästar som inte känner varandra. Men, men ska man välja mellan pest och kolera så vet vi ju att kolera är att föredra.

Vi förberedde båda hästarna genom att rida dem innan och att låta dem äta lunch var för sig så att det inte skulle uppstå bråk om den. Dessutom hade de fått bekanta sig i stallet under natten.

Jättekul, tyckte Drömprinsen och hängde i Herrns täcke (och ja, han hade förstås lyckats dra sönder det lite grann under eftermiddagen). Mindre kul, tyckte Herrn åtminstone i början. På det hela taget var det ganska odramatiskt och de gick lugnt tillsammans ganska snabbt efter att vi släppt ihop dem.

Bra. Mindre bra var att Drömprinsen under ridturen innan lämnade en bakbensdamask och en sko i skogen. Nu måste jag jaga hovslagaren igen, suck! Samma hov, vad är det med den grabben?

Uppdatering: Den käre maken hävdar att Drömprinsen är en bandit. Kanske har han rätt. Idag jagade han den stackars Herrn i hagen så Herrns ägare till slut bestämde sig för att sära på dem och Herrn fick stå inne. Tydligen tog inte Drömprinsen ett nej för ett nej – han ville bara fortsätta leka. Så Herrn ska förhoppningsvis få någon annan som hagkamrat och Drömprinsen blir återigen ensam Kung i hagen. (Men ny sko har han fått idag – idag hade jag tur!)

Read Full Post »

Bucklor och sånt

Priser och utmärkelser

Priser och utmärkelser


Håhåjaja, det var inte mycket att skryta med när det kom till kritan. Här tänkte jag passa på när Lotten tyckte att vi skulle ta tillfället i akt och skryta lite. Så jag rensade i vitrinskåpet för att se vad som fanns där i gömmorna. Men jag måste tillstå att det var ett ganska skralt byte och då har jag till och med tagit med simmärken. Kräver det åtgärder?

På bilden har jag ringat in det som inte är mitt; i den röda ringen finns medaljer som härrör från den käre makens farfar. Dels från försäkringsbolaget Oden (För förtjänstfulla insatser) och ett första pris på 100 m från Solna Idrottsförening 1933 (fast den kan vara någon annans, årtalet stämmer inte riktigt).

I den blå ringen finns ett par bucklor som jag fått efter min morfar. Dessa har han erövrat i ”prisridning”. Honom träffade jag tyvärr aldrig eftersom han dog flera år innan jag ens var påtänkt. Men han var hästkarl och tillhörde skånska husarerna (men kom från Björneborg i Värmland). Så det måste vara härifrån som mitt hästintresse stammar, för det är väldigt ont om det i övrigt i min släkt. Den enda jag kan komma på är mina bröders syster, och vi är inte ens släkt.

Det jag själv har bärgat är:

  1. Plaketter från Kommendantstaben i Stockholm. Nu kan jag inte komma på vad jag fick dem för. Stalltjänst eller luciatåg i mässen på K1 är tänkbara alternativ.
  2. Aah, ett pris! Det här har jag vunnit i en dressyrtävling medan jag fortfarande red på ridskola.
  3. Äkta medaljer med namn och årtal för förtjänstfulla insatser i frivilligförsvaret.
  4. De få simmärken jag lyckades skrapa ihop. Så länge det handlade om att simma gick det väl bra, jag har till och med simmat kilometersim, men för att få de högre magistermärkena så krävdes hopp från tornet så det var bara att glömma. Med min svindel kom jag inte ens upp i hopptornet.
  5. Oh, ytterligare ett pris. Denna gång var det polisens idrottsförening som förärade mig plaketten i orientering. Det var ett tredje pris, men jag tror att vi kanske var fyra som startade. Men, ja visst ja, det var skryta som gällde så stryk det sista. (Gjort.)
  6. Några ridborgarmärken har jag också lyckats skrapa ihop. Några på ridskola, några på egen häst.

Nu har jag inte plockat fram den käre makens samling med bucklor från hans schackspelande dagar, de hukar lite här och var i gömmorna. Det hade jag ju kunnat göra men det var för besvärligt.

Read Full Post »

Förslagen grabb

i_lunchhagen
När jag köpte Drömprinsen så fick han en tillfällig reservation i sin försäkring eftersom han hade varit skadad tidigare under våren. Skadan var utläkt men försäkringsbolag är nu en gång för alla försäkringsbolag; finns det en mikroskopisk chans att de ska behöva betala ut något i framtiden försöker de slingra sig om det går.

För att häva reservationen krävdes ytterligare en veterinärbesiktning och den planerades till idag. Eftersom skadan gällde ett ben så gällde det att Drömprinsen inte linkade.

Precis en vecka sedan fick jag ett sms från min medryttare. Drömprinsen hade tappat en sko. Precis inte vad man önskar sig. Onsdag och torsdag jagade jag förgäves min hovslagare. Fredag fick jag besked om att han skulle höra av sig måndag.

Tänk om han inte kunde komma före onsdagen!? Plan B. En bekants bekant som är hovslagare jagades upp på helgen och lovade ställa upp som reserv om min ordinarie inte kunde komma i tid.

Men som tur var kunde han komma tisdag men lämnade ett oklart besked om när han skulle komma. ”Efter lunch” kan enligt min erfarenhet betyda allt ifrån straxt efter elva till sen eftermiddag när det gäller hovslagare och veterinärer. Inte kunde jag lämna Drömprinsen inne hela dagen!

Så planen var att låta honom vara ute fram till lunch och sedan låta honom äta inne i boxen. Ingen lunch till honom i lunchhagen alltså. Problemet var bara att Drömprinsen inte var insatt i denna plan. När lunchgrinden öppnades gick han som vanligt in i sin lunchhage och konstaterade att den var tom, någon hade GLÖMT! Men grannen hade minsann hö i sin hage. Så vad gör en hungrig Drömprins? Han hoppar naturligtvis in till grannens hage och snor hans lunch – självklart!

Veterinärbesiktningen gick för övrigt bra, och longeringen som jag hade oroat mig lite för eftersom jag inte gjort det någon gång med honom och det såg lite stökigt ut när jag köpte honom gick lysande. Vi talade exakt samma språk där, som om det var något vi gör varje vecka.

Read Full Post »

Older Posts »