Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ko’

Skogsmulle

Höhöhö, en häst! Kan vi få honom att springa? (Mina statistkor, kameran var inte med ut i skogen)

Höhöhö, en häst! Kan vi få honom att springa? (Mina statistkor, kameran var inte med ut i skogen)

I lördags tog vi vår första långtur, Drömprinsen och jag. Fortfarande har vi inte tagit oss runt på alla ställen som jag och min förra häst brukade rida runt på. Den stig vi valde att följa i lördags har kommunen gjort i ordning som ridstig för några år sedan. Trevlig men lite blöt.

Mitt inne i skogen ligger en beteshage. I den gick det kor. Enligt uppgift så ska Drömprinsen vara van vid kor så jag brydde mig inte särskilt mycket. Drömprinsen stannade också och tittade när de dök upp på håll men verkade inte upprörd eller stressad. Så vi fortsatte utan svårighet.

Längst bort på stigen så tappade jag bort ridstigsmärkningen. Däremot så fanns det gott om andra märkningar; blå pilar åt olika håll, blå prickar, röda prickar … Vad välja? Lokalsinnet fick avgöra. Efter att ha ridit förbi ett torp som jag vet inte ligger vid ridstigen hittade jag äntligen tillbaks till den. Precis ovanför kohagen.

Sen vi såg dem sist hade korna förvandlats till farliga kreatur. Drömprinsen var mycket tveksam till förslaget om att gå förbi kohagen. Steg för steg, sakta sakta närmade vi oss. Plötsligt kom några ungdjur runt hörnet som tyckte det var jättekul att det kom en häst förbi – typ dagens händelse näst efter att bonden fyllt på vattnet. Det var bara för mycket för en stackars ensam häst långt från sina hemtrakter. Var är nödutgången???

Tur att han är så tillitsfull, efter att ha backat och gjort ett par utbrytningsförsök så gick han med på att trots allt gå förbi. Det är alltid trevligt att komma hem tillsammans med hästen.

Read Full Post »

Lantliv


Korna på bilden har inget med dagens händelse att göra.

Idag arbetade jag hemma. Jag hade i och för sig kunnat tänka mig bättre väder men å andra sidan skulle jag ju jobba. Effektivt, inga telefonsamtal. Massor att göra och dessutom behövde jag sluta tidigare för att hinna städa huset innan morgondagens fest för sonen.

På eftermiddagen ringde plötsligt telefonen. Det var mekanikersvågern.

”Tjena, vet du om att ni har blivit kobönder?”
”Va, vaddå kor?”
”Ja, det är en hel skock här. De försöker hitta en väg över till morsan. Har du någon aning om vems det är?”
Jag tassade över till ett fönster och kunde konstatera att det drällde kor över hela stallplanen och att hästarna i hagarna var hysteriska.

”Ähh, nej. Inte direkt. Fast det borde i så fall vara den nye grannbondens. De kanske har släppt dem på bete idag.”
”Aha, på fågeldammen.”
”Ja, just det.” Våtmarksbete alltså, tänkte jag, men sa inget.
”Har du något nummer till han? Annars får du ge dig ut och valla.”
”Nä, inte vad jag vet. Men jag kan ringa maken och höra. Annars kan du åka till grannen och kolla om de är där.”

Sagt och gjort, men maken hade inte heller något nummer. Sonen rapporterade att det såg ut som om korna var på hemgång. Så jag försökte avsluta det jag höll på med.

Sen ringde det igen. Det var en av stalltjejerna som ville berätta att korna befann sig på ridvolten, de hade ångrat sig. Bara att klä på sig lämpliga kläder och bege sig ut.

När vi var på väg ned mot volten mötte vi hela vår fårhjord. De var upprörda över något. Kor, kanske.

Jag kikade efter korna och kunde se dem springa mot granngården med grannens Border Collie i hasorna. Så idag slapp vi trots allt valla kor. Jag övergår till städning istället.

Read Full Post »