Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mat’

Matrapport London

En god vän till mig, irländare bosatt i Dublin, är bra på att berätta historier. En egenskap som jag är avundsjuk på för själv är jag urusel, kan i princip bara en. För några år sedan berättande han en historia om himlen och helvetet som var riktigt rolig. Särskilt i det aktuella sällskapet som bestod av personer från flertalet EU-länder. Den spelar på alla våra fördomar om varandra.

Heaven, is a place where,
the French are the cooks,
the Germans organise things,
the Italians provide the wine,
the Brits entertain,
the Irish provide the whiskey,
the Swedes do public service.

Hell, is a place where,
the French do public service,
the Germans provide the whiskey,
the Italians organise things,
the Brits are the cooks,
the Irish provide the wine,
the Swedes entertain.

Ungefär så där, fast med fler länder inblandade och möjligen med lite andra egenskaper tillskrivna de inblandade nationaliteterna. Men faktum är att brittisk matlagning inte hör till mina favoriter och när jag är i Storbritannien så brukar jag äta allt annat än inhemsk mat. Så ock denna gång.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så hamnade vi den första kvällen på en italiensk restaurang på Baker Street, ”Strada”. Det var den första riktiga restaurang som vi passerade och eftersom vi var trötta ville vi inte förlänga jakten. Men den såg full ut och vi var på vippen att gå vidare men sen såg jag en bit vägg i bakändan, som kanske var något annat än gången ut till köket, så jag tyckte att det kunde löna sig att åtminstone fråga. Tur var det. De hade fler bord och fantastisk italiensk mat. Vi rullade ut efter att ha ätit mjäll spenatsallad och en pepparstek som smalt i munnen. Kan absolut rekommenderas.

Nästa kväll hade vi tänkt att gå på det som vi nästan börjat betrakta som ett stamställe, en vietnamesisk restaurang på Queensway, men en första rekogniceringsvända på väg till hotellet dag ett visade att den var borta. Till stor besvikelse. Så då ville jag att vi skulle välja en av de indiska där istället. Nu blev det inte så.

När vi vacklade ut från British museum var klockan drygt ett och hög tid för lunch. Eftersom vi inte var så jättelångt ifrån kinakvarteret så började vi gå i den riktningen med en outtalad tanke om att äta lunch där. Det skulle passa bra med våra planer att besöka bokhandlarna längs Charing Cross också. Men magarna knorrade och en bit in på Great Russell Street så gick vi förbi en indisk restaurang. Det såg vid första anblicken visserligen ut som en hål-i-väggen restaurang men indiskt är indiskt så det skulle nog gå att äta.

Vilket misstag, detta var en restaurang som affärsluncher avåts i. Maten var absolut himmelsk. Den käre maken, som varit lätt skeptisk till indisk mat sedan mitt något misslyckade försök att laga till Matälskarens indiska recept, var helt lyrisk över en aubergineröra han beställt (som jag tyvärr glömt namnet på, Aal poong?) och min Green Chicken Masala var nog den bästa jag någonsin ätit. Jag vet inte vad den indiska motsvarigheten till paltkoma kan vara men den inträffade när jag släpade mig upp till kaféet på Foyle’s. Boj, oboj.

Det enda vi ångrar idag är att vi inte gick tillbaks och åt ytterligare en måltid där. Åker ni till London och tycker om indiskt och ev. lite stark mat så se till att gå till ”Malabar Junction” på 107, Great Russell Street (mellan British Museum och Tottenham Court Road). De specialiserar sig på sydindiskt kök.

Annonser

Read Full Post »

Rostig kock

Det är faktiskt helt och hållet Matälskarens fel. Först introducerade hon gröna nyårslöften som jag naturligtvis var tvungen att haka på och av någon outgrundlig anledning tyckte jag att det var lämpligt att inkludera ett löfte om att försöka få familjen att äta vegetariskt minst en gång i veckan.

Självklart borde jag ha räknat ut att den enda möjligheten att åstadkomma detta är att jag lagar maten själv. Det gör jag vanligtvis inte. Sedan så började hon publicera aptitretande indiska recept på sin blogg. Sagt och gjort. Idag angrepp jag köket i akt och mening att tillaga sydindisk potatiscurry, kikärtspannkakor och thoran till middag.

Det var ett tag sedan jag stod vid grytorna. Så jag hade glömt några viktiga saker. Som att det är lämpligt att läsa igenom hela receptet innan man börjar. Och om man ska laga till flera saker samtidigt så brukar det vara smart att ha hackat, strimlat, skalat, mätt upp alla ingredienser innan så att man skyffla ned dem vid rätt tidpunkt i de olika anrättningarna.

Denna gång blev resultatet inte så hemskt. Jag lyckades bränna vid thoran (där jag för övrigt böt ut kokosen, som jag bör undvika, till lite rivna paranötter) och potatisen kokade sönder i potatiscurryn. Och det tog naturligtvis mycket längre tid att laga än jag hade tänkt mig. Det smakade hyfsat så länge det var varmt. Men av någon anledning var det dåligt med sting trots en stor bit ingefära, flera vitlöksklyftor och säkert tio centimeter chili. Nästa gång får jag köpa Jalapeno och Habanero istället för någon obestämd sort chili.

Familjens kritik var blandad. Den yngste sonen är fortfarande tveksam till ny mat. Den käre maken hade, antagligen i konspiration med sin katt, garderat med att ta fram räkor för att tina till kvällen. I detta nu kompletterar sönerna med mackor.

För övrigt kan jag meddela att senapsfrön inte bara poppar när de blir heta, de flyger! Det ligger senapsfrön runt hela spisen.

Read Full Post »