Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pendeltåg’

Måndag. Med typiska måndagstecken. Seg start. Mjölken slut. En knapp i blusen som jag hastigt strukit envisades med att gå upp hela tiden. Det upptäckte jag först på pendeltågsperrongen. Utskrifterna på jobbet blev vita, en av färgerna var slut. Måndag.

Inget träningspass min vanliga tid. Nedriven kontaktledning på hemvägen med svåra förseningar för pendeltåget till följd. Den käre maken konstaterade att han har två (2) dagar kvar till ledigt, själv har jag tre (3) veckor. Måndag.

Men några positiva saker har också hänt. Den käre maken har fått igång den nya pumpen vid sjön. Varde … vatten!

I alla fall nästan; en massa skit kommer just nu upp och sätter igen filtren i kopplingar och spridare så att jag inte kan vattna rabatterna eller de gula gräsmattorna. Jag tog en bild av den veka strålen men batteriet på kameran ansåg sig urladdat när jag skulle föra över den till datorn. Måndag.

Men en gammal favorit har kommit tillbaks för säsongen. Det är positivt.

Foyle’s war. Måndag!

Annonser

Read Full Post »

Tågspråk

Jag tillbringar relativt mycket av min vakna tid på tåg: pendeltåg och tunnelbana. Faktiskt motsvarande ungefär en arbetsvecka i månaden. Ingen av oss som sitter där är särskilt intresserade av att förlänga den tiden. Men förseningar är vanliga. Under förra hösten tror jag att mina fingrar räcker för att räkna det antal pendeltåg som jag åkte med som höll tidtabellen. Undersökningar visar ju också att kundnöjdheten inte är särskild hög. Åtminstone kan den förbättras eller har förbättringspotential, som det brukar heta när någon vill uttrycka sig lite diskretare.

Kommunikation brukar i dessa lägen anses viktig och de ansvariga är säkert medvetna om, att om passagerarna vet om varför de är försenade så är risken mindre att de ringer och skäller på cheferna.

Så idag när tåget kröp fram längs rälsen kom det ett meddelande i högtalarna:
”Vi kör nu långsamt på grund av relativ tågsignal.”

Jaha. Det var ju solklart, eller hur? Relativ tågsignal, kan det betyda att tåget får framföras på egen risk? Eller att den bara gäller pendeltåg?

Det är tydligt att tågföraren hade gått grundkursen; berätta för passagerarna varför tåget är sent. Men han hade inte gått fortsättningskursen; berätta för passagerarna varför tåget är sent på ett sätt som de förstår. Fast det är klart, han kan ju ha gått överkursen; distrahera passagerarna genom att ge dem ett obegripligt meddelande som de sen grunnar på istället för att klaga.

Det lyckades ju onekligen med mig.

Read Full Post »

Skrivbordsprodukter

Under nästan hela mitt vuxna liv så har jag varit pendlare. Till universitetet och till arbetet. Pendeltåg och tunnelbana. Buss ibland. Ett sätt att resa som (nåja, rätt ofta, åtminstone på hemväg) ger mig möjlighet att läsa. Böcker eller de numera frekventa gratistidningarna. De senare är riktigt praktiska eftersom jag för det mesta glömmer bort att stanna bilen vid brevlådan på vägen till infartsparkeringen. Den egna morgontidningen får istället avnjutas till middagen.

Som pendeltåg rullar nu flera olika modeller. Den äldsta modellen, X 1, den är ganska bra ur pendlarsynpunkt. Den har lite problem med vinterperioden och det ger förseningar vilket inte är roligt, men ändå, på det hela taget är den ganska bra. Den modernaste modellen (utan X-nummer vad jag kan se) den är riktigt bra, det är bara synd att den så sällan trafikerar min linje. Rejält med utrymme för stående passagerare och möjligheten att kunna gå inne i stora delar av tåget är också kanonbra. Då spelar det inte så stor roll vilken dörr man kliver på genom.

Mellanmodellen (X 10) däremot, när den kom var det väldigt tydligt att den som designat tåget aldrig hade pendlat själv, dvs. vad en viss Findus skulle ha kallat en ”opendlare”, och därför skapat en skrivbordsprodukt. Inte plats att passera varandra i gången, skålade stolar i flygplansformation, tre och tre efter varandra. ”Ursäkta, ursäkta, men jag ska gå av på nästnästa station. Kan ni vara snäll och släppa förbi mig?” Jag undrar, hur tänkte de? Efter ett par veckor i trafik så togs vagnarna visserligen in och byggdes om så att stolarna placerade efter varandra istället blev motstående men det var bara en mindre förbättring.

I höstas föreslog en politiker i Stockholm (som jag, så här inom parentes, inte heller tror pendlar alltför ofta) att genom att dra ner på antalet insatståg under rusningstrafiken, så skulle det kunna bli bättre för Mälardalstrafiken. Ytterligare en skrivbordsprodukt. Missförstå mig rätt, självklart bör det bli bättre för Mälardalstrafiken men jag tror faktiskt inte detta är rätt lösning. Redan idag så finns det ofta bara plats kvar på hatthyllorna när tåget har några stationer kvar till Centralen. Det är inte heller roligt att stå på perrongen i snörök och konstatera att det var andra tåget som jag inte kom med på därför att det var fullt. Att öka spårkapaciteten måste vara enda möjligheten; istället för nya infartsleder. Bättre och större vägar leder som bekant inte till färre bilar, och mindre trafik är ju nödvändigt för både människor och miljö.

Hur skulle du själv välja? 40 minuter på en iskall perrong och sedan en halvtimme uppklämd mot en dörr i pendeltåget eller en halvtimme i din uppvärmda bil med favoritartisten i högtalarna. Pendeltåget. Bravo, ytterligare en miljömartyr! Du är sååå välkommen! Vi har som sagt fortfarande platser kvar på hatthyllan.

Däremot var det nog en pendlare som har designat parkeringshuset som jag nyss besökte; utrymme för att öppna dörren och kliva ur bilen måste ha varit tillval. Skrivbordsprodukt?

Read Full Post »