Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skriva’


Men hoppsan! Hur gick det här till egentligen? Mer än en månad sedan ett inlägg på bloggen. Undrar om det kan vara så att man har ett begränsat antal ord i sig att fästa på papper eller skärm?

Jag har sällan skrivit så mycket som jag har skrivit under den senaste två månaderna. Remissvar på tre statliga utredningar (de måste läsas också naturligtvis …), minnesanteckningar vid ett otal möten på jobbet och så mina Bones-episoder förstås.

Skrivandet av mina Bones-episoder är en intressant upplevelse. Som en flodvåg väller det fram. Jag har aldrig förr haft ett större behov av att skriva än att läsa, inte ens när jag började på min bok, men nu bär jag med mig samma pocketbok, nästan oläst, som för en månad sedan. På tunnelbanan, på tåget, på perrongen så åker istället min anteckningsbok fram och jag skriver, och skriver.

Nu har jag skrivit klart synopsis (får jag väl lov att kalla det) till två avsnitt och tragglar med ett tredje. Jag har lite problem med det, i förrgår kom jag på varför så nu ska jag skriva om det lite. Det blir tredje försöket på just det avsnittet. Avsnitten ska ju helst passa in i säsong 5. Till skillnad mot många andra som skriver fan-fiction så är jag inte särskilt intresserad av alternativa förlopp i befintliga avsnitt utan är mer intresserad av att fortsätta historien. Jag har dessutom uppslag till ytterligare tre avsnitt som rullar runt i hjärnan. Ibland önskar jag att jag kunde skriva flera episoder parallellt.

Nästa steg blir att översätta synopsis till manus. Det blir en intressant övning. Det gäller att få till gnabbandet, spänningen, övriga karaktärers interaktion och språket. Jag har kul.

Under tiden växer ogräset i rabatterna och dammråttorna frodas.

Read Full Post »

Drömmar

Drömfångare, kan den hjälpa? Från <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/File:Atrapasuenos.jpg">Wikipedia</a>.

Drömfångare, kan den hjälpa? Foto: Jorge Barrios, från Wikipedia.

Genom min arbetsgivare har jag fått möjlighet att samtala med en livs- och karriärcoach. Jättekul, även om mycket av det vi kommer fram till är saker som jag misstänkt eller redan visste. Nu börjar vi närma oss slutet av våra samtal och det har blivit dags för mig att formulera mina drömmar. Inför varje samtal har jag hemläxor. Fundera på ord som beskriver mig, be kompisar göra detsamma, göra någon test etc.

Egentligen skulle vi ha träffats förra veckan men dagen innan ringde jag lätt panikslaget. Jag kom ingenstans med läxan, att beskriva mina drömmar. Allt var som ett blankt papper. Det enda jag kunde tänka på var mer tid till mig … Kanske allt arbete den senaste tiden spökade. Vi kom överens om att hitta en ny tid istället.

Och nu sitter jag där igen och funderar över vad som är mina drömmar. Inte är det lätt. Egentligen inget av det som jag drömmer om kan ge mig en rimlig inkomst.

Jag drömmer om att:

  • kunna rida medelsvår dressyr på Drömprinsen (det är inte omöjligt att nå men ger inga pengar).
  • skriva klart min bok, och kanske fler, men ni vet vad det första rådet till författare är: ”Don’t quit your day job!”, just nu hittar jag inte ens tid.
  • fotografera mer och bättre.
  • odla tillräckligt med grönsaker för självhushållning, tyvärr kräver det antagligen att jag lagar maten också och det är jag mindre road av.
  • bygga nytt stall med fodringsautomatik, förresten nytt hus skulle inte heller vara dumt om jag ändå ska drömma.

Det ska bli spännande att se om coachen kan göra något av detta.

Read Full Post »

Skrivproblem

Mina ridlärare påpekade alltid att en galopp blir aldrig bättre än själva fattningen. Det går inte att låta hästen att rusa framåt och falla in i galoppen. Då blir hästen lång och framtung och bär varken sig själv eller ryttaren. En häst i god form kan man glömma. Istället krävs det att hästen förberedds ordentligt genom att den plockas upp med halvhalter och när den är i balans förmås fatta rätt galopp när ryttaren förändrar sin tyngdpunkt. Någon fart krävs inte alls.

Jag börjar undra om inte samma gäller för skrivandet av en bok. Åtminstone deckare.

Jag köpte min dator för ett år sedan och som villkor hade jag satt att jag skulle skriva den bok som jag länge tänkt att jag skulle skriva. Jag har aldrig gått någon skrivarkurs men har med tiden upptäckt att jag tycker om att skriva och arbeta med text. Jag hade en grov idé om vad boken skulle handla om men inte mer. En deckare. Kanske för att jag själv läser många och tycker att de är underhållande.

Eftersom jag inte hade så stor aning om vad som skulle hända i boken så lät jag tangenterna rassla på och historien utveckla sig själv. Det gick förvånansvärt lätt. Sida lades efter sida och idag motsvarar texten 190 sidor. Men nu det är stopp. Trots att jag egentligen vet vad som ska hända sen, slutet har jag ganska klart för mig. Det känns som jag någonstans har hamnat på fel sida om en flod. Jag vet att jag behöver befinna mig på andra sidan stranden men jag har inte en aning om hur jag ska ta mig dit. Högst frustrerande.

Jag så småningom insett att jag nog måste börja om, åtminstone skriva en skiss på hela boken. Berätta om var och en av personerna; exakt vad som har hänt och varför. Men jag drar mig. Jag har faktiskt dragit mig för det under större delen av hösten.

Jag provade att fortsätta skriva igår men det blev bara några hundra ord. Jag slirade på tomgång. Det är bara att bita i det sura äpplet.

Read Full Post »