Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stall’

Drömmar

Drömfångare, kan den hjälpa? Från <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/File:Atrapasuenos.jpg">Wikipedia</a>.

Drömfångare, kan den hjälpa? Foto: Jorge Barrios, från Wikipedia.

Genom min arbetsgivare har jag fått möjlighet att samtala med en livs- och karriärcoach. Jättekul, även om mycket av det vi kommer fram till är saker som jag misstänkt eller redan visste. Nu börjar vi närma oss slutet av våra samtal och det har blivit dags för mig att formulera mina drömmar. Inför varje samtal har jag hemläxor. Fundera på ord som beskriver mig, be kompisar göra detsamma, göra någon test etc.

Egentligen skulle vi ha träffats förra veckan men dagen innan ringde jag lätt panikslaget. Jag kom ingenstans med läxan, att beskriva mina drömmar. Allt var som ett blankt papper. Det enda jag kunde tänka på var mer tid till mig … Kanske allt arbete den senaste tiden spökade. Vi kom överens om att hitta en ny tid istället.

Och nu sitter jag där igen och funderar över vad som är mina drömmar. Inte är det lätt. Egentligen inget av det som jag drömmer om kan ge mig en rimlig inkomst.

Jag drömmer om att:

  • kunna rida medelsvår dressyr på Drömprinsen (det är inte omöjligt att nå men ger inga pengar).
  • skriva klart min bok, och kanske fler, men ni vet vad det första rådet till författare är: ”Don’t quit your day job!”, just nu hittar jag inte ens tid.
  • fotografera mer och bättre.
  • odla tillräckligt med grönsaker för självhushållning, tyvärr kräver det antagligen att jag lagar maten också och det är jag mindre road av.
  • bygga nytt stall med fodringsautomatik, förresten nytt hus skulle inte heller vara dumt om jag ändå ska drömma.

Det ska bli spännande att se om coachen kan göra något av detta.

Read Full Post »

I väntan på vatten

Ny standardkoppling på plats, en förutsättning för vatten-bypass.

Ny standardkoppling på plats, en förutsättning för vatten-bypass.


Tillfällig vattenledning

Tillfällig vattenledning förbi misstänkt läcka


På den tredje dagen fick vi tillfälligtvis vatten till vårt hus genom en provisorisk vattenledning över marken från pumpen. Iklädd isolering och med värmekabel inuti. Fasaden har fått ett nytt fint (nåja) hål och jag får nöjet att såga till en ny figursydd foderbräda till köksdörren eftersom den förra inte riktigt höll för kofoten.

Engelskt rörmokeri

Engelskt rörmokeri

Igår kväll konstaterade vi att brunnen tömdes genom läckan ned till min svärmor så vi var tvungna att stänga av vattnet till stallet under natten. Under förmiddagen fick husets ungdomar fylla alla vattenkar och -hinkar åt både får och hästar med hjälp av dunkar när vi tillfälligtvis släppte på vattnet dit ner igen. Mycket populärt (inte). De ser inte nödvändigtvis fram emot onsdagens upprepning.

Marken har nu garanterat tjäle i Stockholmstrakten ifall någon undrar. Det krävdes en brasa för att mjuka upp marken innan det gick att börja gräva. Grannens traktor fick ändå slita hårt för att komma igenom. Läckan är inte lokaliserad än.

På jakt efter en av två vattenläckor

På jakt efter en av två vattenläckor

För att komplettera dagen så sprack det utgående röret från cisternen när den käre maken klättrade ned på eftermiddagen. Han hävdar att det var en ren tillfällighet att han befann sig i pumphålan när det sprack. Själv undrar jag om det inte var ”dåliga vibrationer”. Det hade ju hållit i 70 år.

Tisdagens tillfälliga vattentillgång gav oss ändå möjlighet att gräva fram diskbänken under all disk och tvätta ett par maskiner så att smutstvätten numera åtminstone ryms i tvättkorgarna.

Nåja, om vi ska se det från den ljusa sidan. Det är i alla fall inte krig här.

Read Full Post »

… vi säljer rubbet och flyttar! Den käre maken var mycket positiv i bilen igår när hela familjen var på väg till kinarestaurangen för att äta middag. Varför?, undrar ni naturligtvis. Skälet är detsamma som anledningen till att vi hade klämt in oss i bilen och åkt iväg för att äta ute.

Vatten, vatten, vatten!

Som vi inte har något i huset för tillfället. Inte svärmor heller. Men som tur är har hästarna än så länge vatten. I stallet är bara problemet att vattnet fryser i vattenkoppar och kranar när hästarna är ute på dagarna. Framåt kvällen brukar det ha tinat upp. Men för säkerhets skull så har vi också hängt in vattenhinkar i boxarna.

Gårdagen startade med en rapport från stallet om att det saknades vatten. Det hade frusit. En kontroll i stallet visade också att värmekabeln till vattnet var avstängd. Ha! Ett lätt fixat fel. Sådana gillar vi.

Senare på eftermiddagen kom jag på att man nog måste vattna amaryllisarna för att de ska sätta fart och blomma. Några har klämt länge på sina knoppar. Men inte en droppe, inte ett pyyyyys, kom ut kranen när jag öppnade den.

– ”Ähum, inte för att jag ytterligare vill förgylla din dag, men vi har inget vatten”, ropade jag upp till den käre maken som just slagit sig ned vid datorn för att koppla av efter dagens insats.
– ”Det är nog bara hydroforen som är tom, av- och påslag behöver nog trimmas lite”, sa den käre maken, klädde på sig igen och gick under jorden.

Vår version av brunnslock

Vår version av brunnslock

Sex timmar senare kravlade han upp ur hålet för sista gången och hade konstaterat att vi nog för säkerhets skull har läckage både upp till oss och någonstans in till svärmor.
– ”Jag ringer grannen, han får komma upp och gräva igen. Den här gången har vi i alla fall koll på var några av kopplingarna ligger”.

Hålet där den käre maken tillbringade gårdagen, i bakgrunden den misstänkte hydroforen.

Hålet där den käre maken tillbringade gårdagen, i bakgrunden den misstänkte hydroforen.

Det här är inte första gången vi jagar vattenläcka här. Av någon outgrundlig anledning inträffar detta framförallt under den kallaste tiden på året. Förra gången höll den käre maken, med hjälp av grannen, på i tre veckor under januari månad. Förhoppningsvis stannar det vid tre dagar denna gång.

Idag, dag två, har den käre maken snurrat runt bland hufvudstadens rörbutiken i jakt på en udda koppling som inte sålts de senaste tjugofem åren. Imorgon ska det grävas igen.

Denna bild skulle visa den sällsynta kopplingen men kameran tycktes vara mer intresserad av det lokala djurlivet. Trots flera försök är det bara skärpa på spindelnätet. Så varsågoda!

Denna bild skulle visa den sällsynta kopplingen men kameran tycktes vara mer intresserad av det lokala djurlivet. Trots flera försök är det bara skärpa på spindelnätet. Så varsågoda!

Read Full Post »

… den andres bröd

Frostnupen gren av japanskt körsbärsträd.

Det japanska körsbärsträdet har laddat för det nya året.


Så var det dags att öva upp konsten att ange 2009 som år vid alla datumangivelser. För mig brukar det gå ganska bra så här i början men någon gång i början av februari så brukar jag få ett återfall till det gamla året.

Hos oss är nyår en ganska lugn historia. Vi har aldrig haft egna fyrverkerier här utan nöjer oss att beundra de som skjuts av runt omkring sjön. Vissa år, som t.ex. vid millennieskiftet, klättrar vi upp på berget i skogen bakom oss och tittar på skådespelet över huvudstaden. En viktig anledning till att vi avstår egna fyrverkerier är djuren. Dels blir hästarna nervösa av allt skjutande, dels behöver vi inte oroa oss för att någon raket sätter eld på stallet. För många med hästar i förortsstall är nyårsnatten en nervös upplevelse. Vissa spikar för stallfönstren med skivor för att minska brandrisken.

Lite nervöst har det nog ändå varit i stallet under natten, boxarna bar spår av en och annan baluns. Drömprinsen hävdade att hans egen skugga var farlig när vi red ut på morgonen i det sagolikt vackra vädret (men kallt, burr! nu vill jag få mina termochaps levererade).

Jag gör inte många knop nu utöver att sköta och rida Drömprinsen. Igår var det premiär för oss i grannens ridhus. ”Terminen” för ridhuskortet startar visserligen inte förrän 1 februari men en av mina kompisar som löst kort har tyvärr fått sin häst halt och kan inte utnyttja det under den återstående tiden. Som tur är går det att överlåta till en annan häst. Det tackar vi för!

Drömprinsen tyckte det var väldigt läskigt att gå till ridhuset; den vägen har vi aldrig gått förut! Pigg grabb, kanske ökade alertheten av gänget med femtiotalet veteranmopeder som vi mötte på vägen. Men såååå lyyyycklig han var när vi väl kom in i ridhuset. Öronen framåt och högt tempo men jobbade bra när han sprungit av sig. Som tur var så var inga hinder uppställda, då hade jag kanske fått problem med styrningen.

Read Full Post »

Hästlängtan

I full frihet

I full frihet


Efter att ha tillbringat i stort sett hela semestern i stallet med renoveringsarbete så har det börjat dra i hästtarmen efter ett hästlöst år. Så nu har jag börjat titta på hästannonser. Men usch, det är så länge sedan jag letade häst sist att jag knappt vet hur jag ska börja. Och ska jag vara ärlig så är det mer än ett år sedan jag sist red eftersom min förra häst fick gå som pensionär de sista åren.

Read Full Post »

Min katt är en hund

Min katt är ett sällskapsdjur. Det är ett jobb han alltid har tagit på största allvar. När jag skriver det här så sitter han bredvid mig på golvet. Lite irriterad över att jag inte sitter ordentligt så att han kan sitta i knät, för det är helst där han sköter sin plikt. Eller så kan han sitta på ena eller andra sidan om datorn, beroende på var jag har lagt upp papper som jag behöver läsa i. På dem ska han sitta, vänd mot datorn så att han kan drägla på den.

Han kan också tänka sig att ligga ute på balkongen i solen och hålla koll på vad jag gör. Man vet ju aldrig, människan kan ju få för sig att åka bort. Det har ju hänt alldeles för många gånger.

(Nu har han tagit sig över bordet, datorn och ned i mitt knä. Purrrrr!)

Att katter ska sitta i knät är ju inget ovanligt. Standard operations procedure, skulle man kunna säga. Däremot så följer min katt även gärna med när jag går omkring här på gården. Förr i tiden var det nästan dagliga turer ned till stallet när jag skulle mocka och borsta av min häst. Nu är det mer sporadiska turer dit.

Han har kommit bort några gånger, antagligen därför att han har följt med personer ut i skogen som inte har kollat att han har kommit med hem. Han är nämligen väldigt social och gillar främmande människor. Till skillnad från flertalet andra katter som jag känner. Han är också den enda katt jag vet som kommer om jag kallar på honom. Vi brukar säga att han är gårdens hund. Fast vi har inte lyckats lära honom att valla fåren.

På skogspromenad
På skogspromenad med Matte.

Read Full Post »

Dålig kvinna

Ett granskande ögaNormalt så brukar jag bli sjuk till sportlovet. Så fort jag slappnat av efter årets stora insats på jobbet. ”Pang!”; så har förkylningen gjort entré. Jag skulle nästan kunna påstå att den kommer som ett brev på posten. Men inte så i år. Jag tror att det kanske har med vår Londonresa att göra. Jag hade ju inte tid att vara sjuk då heller.

Men nu är den här. Typiskt. Jag har idag stått och slitit i stallet med kofot, såg och skruvdragare för att åtgärda vad som går av kommunens lista. Inte alla hästar var så glada över det. En av fyra punkter orkade jag med, och då hade jag hjälp av den yngste sonen, men de övriga tre är lättare, så jag tror det borde gå att ordna imorgon.

När jag kom upp igen var jag helt slut. Ansiktet hettar och andningen är ytlig. Feber. En dålig kvinna med andra ord.

Kanske var det förkylningarna som duggat tätt på jobbet, eller möjligen sonens förkylning, som däckade mig denna gång.

Jag måste ha slappnat av på jobbet. Min nye chef är äntligen på plats. Jag tror att vi kommer att jobba bra ihop, om de första tecknen stämmer. En lättnad. Ergo, avslappning.

Read Full Post »

Older Posts »