Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tåg’

Christa (von) Bernuth – Inre säkerhet

Omslag Christa Bernuth - Inre säkerhet

Omslag Christa Bernuth - Inre säkerhet

Det finns böcker som man i och för sig inte tycker är så märkvärdiga när man läser dem; till intrig, persongestaltningar eller språkmässigt. Inget som står ut så att man spontant myser och njuter av att läsandet av en riktigt god bok. Trots det lämnar boken ett intryck, den ligger kvar i tankarna långt efter det att man har lagt den ifrån sig.

Christa Bernuths ”Inre säkerhet” (”Innere Sicherheit” i original) är en sådan bok. Åtminstone har jag svårt att släppa tankarna på den. Till det yttre verkar det vara en vanlig, simpel, mordhistoria. Ett kvinnligt offer – en polis som ska reda ut vad som hänt.

Vad som så småningom blir uppenbart är dock att ramverket är ett helt annat än det vi är vana vid. Värderingar och företeelser följer helt andra regler. Det förklaras inte, det bara är där. Först känns bilden skev, sedan så småningom så inser man att det måste vara så. Eller jag kanske skulle skriva ”jag” istället för ”man”. Intressant är det i alla fall.

Boken utspelar sig i DDR. Det framgår inte direkt men min gissning är att den tidsmässigt är placerad i slutet av sjuttiotalet, början av åttiotalet. I väst är minnet av Bader-Meinhof-ligan färskt och skildringen av DDR låter ana att en viss upplösning pågår. Den första insikten i att något i ramverket avviker är när det framgår att ”flykt till väst” är ett värre brott än mord. Ett brott som även för med sig konsekvenser för familjemedlemmar men också för de poliser som tjänstgör i området.

Nästa insikt kommer när det anses vara självklart att personer som är för frispråkiga, och kanske kritiserar missförhållanden, kan bli av min sin tjänst. Att inte alla böcker är lämplig läsning för ”vanligt” folk. Listan kan göras längre.

Jag besökte Berlin 1980, och gjorde naturligtvis en liten avstickare till Östberlin. Det var skrämmande. Det gick nästan att ta på misstänksamheten. En tur med S-Bahn passerade även östsidan och jag konstaterade fascinerat att det bodde människor i halva hus, baksidan kanske saknades, ett badkar kunde hänga över kanten på det rivna golvet. Fasaderna var sönderskjutna, inget hade renoverats sedan kriget utom vissa propagandistiska betongklossar som byggts.

Boken ger en inblick i hur det var att bo där. Även om författaren inte riktigt lyckas hela vägen i sina personskildringar vill jag rekommendera den.

Annonser

Read Full Post »

En av mina första teaterupplevelser i livet var en pjäs som min mamma satte upp som regissör för en amatörteatergrupp. Det var Dario Fo’s ”En olycka kommer sällan ensam”. Jag var kanske nio år och jag måste väl erkänna att jag just inte kommer ihåg något av pjäsens handling. Det enda jag egentligen kommer ihåg var sentensen i pjäsen. Detta att slumpmässiga händelser inte sker sällan och jämt utspritt utan tenderar att komma mer klumpvis. Händer en sak så händer gärna fler …

Idag är jag i Göteborg. Helt i tjänsten men jag ville gärna passa på och träffa Översättarhelena när jag ändå var här eftersom jag inte lyckades ta mig ner i samband med bloggträffen under sportlovet. Och en kollega i stan tyckte att vi kunde ses och ta en öl. Men, javisst, tyckte jag. Jättetrevligt.

Men ett huvudbry uppstod kring hur jag skulle få ihop tisdagskvällen. Till slut bestämde jag träff med min kollega straxt efter ankomst till Göteborg (det höll på att spricka direkt eftersom tåget var sent) och så gjorde Helena och jag upp om att hon skulle komma till samma lokal när jag räknade med att kollegan hade lämnat.

Riktigt så blev det inte. Min kollega var kvar när Helena kom insmygande och började försöka lista ut vem av gästerna som var undertecknad. Sen visade det sig att de hade gemensamma bekanta, och intressen, så ett tag kände jag mig nästan utanför! Totalt sett en lyckad kväll tycker jag.

Till yttermera visso (ooh, jag har längtat efter ett tillfälle att använda det begreppet!) så visar det sig att det är bloggträff på fredag i Stockholm och Helena kommer nog dit. Och min kollega kommer till Stockholm på måndag. Först kommer ingenting, sen kommer …

När det gäller mitt hotellval så var det kanske mindre lyckat. Jag hade två kriterier när jag valde hotell; ganska nära tågstationen och med fri Internetuppkoppling (förstås!). I det första kriteriet var jag lite för lyckosam. Bedöm själva.


Utsikt från hotellrummet.

Gissa hur väl en person, som är van att sova på landet (där det är tyst så när som på några koltrastar som försöker hinna före väckarklockan), sover intill en bangård? Early bird … men jag kan sova på tåget hem.

Read Full Post »

Hållbara saker

På vägen hem idag gick jag långsamt längs perrongen på centralen och funderade på vad dagens bloggämne borde bli. Ett tag funderade jag på att skriva om hur husets tillstånd har sjunkit från medelsvenssonsstädnivå till sunkigt, enligt Citys mätskala, eftersom jag jobbat så intensivt den sista månaden men det kändes så tråkigt. Sen funderade jag på de pågående förhandlingarna mellan mig och den käre maken om en ny traktor.

Det är intressant med traktorer och andra dieselmotorer, de tycks hålla i evigheter. Våra traktorer har ganska många år på nacken, två av dem närmar sig de femtio och den ”nya” traktorn är runt tjugo år. Detta gick jag och tänkte på där på perrongen.

På det motsatta spåret kom då ett tåg intuffande. Det drogs av ett lok av märket Rapid och enplakett på loket talade om att det var lika gammalt som jag (och därmed nästan lika gammalt som våra äldre traktorer). Kul bekräftelse av mina tankar!

Min uppmärksamhet flyttades från bloggen till tåget. Det hade klassiska bruna vagnar och jag tänkte på hur jag med brutet ben och kryckor en gång för många år sedan skulle ta nattåget till Umeå. Hur jag fick kasta in bagaget och kryckorna först, i ögonhöjd, och sedan dra mig upp i handtagen. Jag har full förståelse för behoven att anpassa offentliga miljöer för personer med funktionshinder. Det kan drabba oss alla.

Sedan noterade jag att tåget hade en restaurangvagn av gammalt stuk. Sätena hade den gamla ”slitstarka” sortens tyg. Sist i tåget fanns en kombinerad postvagn (Kungl. postvagn) och resgodsvagn. Så här långt var jag faktiskt lite förvånad, jag hade ingen aning om att så gamla tåg fortfarande var i trafik.

Sen läste jag destinationsskyltarna, där stod: ”Extratåg, Nässjö järnvägsmuseum”. Jaha, det förklarade ju en del.

Read Full Post »

Tågpris

Att resa har på senaste tiden blivit en komplicerad fråga. Behovet av att sänka koldioxidutsläppen globalt gör att vi alla måste fundera på hur vi tar oss fram. Problemet med att bo på landet är att man är beroende av bil. I vårt fall har vi två bilar eftersom vi har olika tider. Den senaste bilen fick bli en dieselbil för att den avger mindre koldioxid trots att den är dyrare i skatter. Jag skulle allra helst ha en hybridbil, el/ diesel, när det är dags att byta nästa bil får vi se om det finns att få tag på. De lär vara under utveckling.

Just nu pågår två utställningar i London som både jag och min man skulle vilja se, de kinesiska terrakottakrigarna och Thutankamoun. Vi försökte hitta en helg i höstas att komma iväg på men det misslyckades. Istället föddes tanken att vi skulle försöka ta tåget till London nu under våren. Då skulle vi få chansen att både åka över Öresundsbron och genom kanaltunneln. Det har stått på min lista att undersöka detaljerna för resan ett längre tag men jag har inte hunnit.

Nu ser det ut som om jag kan bespara mig besväret. Enligt en artikel i Svenskan så kostar det 7 600 kr att ta tåget till London. Det är bra mycket mer än jag tycker är rimligt att lägga på en sådan resa. Nu får vi fundera på om vi ändå ska flyga eller stanna hemma.

Read Full Post »

Matälskaren har avgett gröna nyårslöften och utmanar oss andra att göra detsamma. Det är visserligen många år sedan jag slutade med att avge nyårslöften, men okej då. Jag brukar ändå då och då bestämma mig för att förändra något. Men det behöver inte vara just vid nyår. Strängt taget så är det ju inte längre nyår heller.

Dessutom är jag övertygad om att det i första hand är vi enskilda människor som genom vårt eget agerande måste lösa klimatkrisen. Om inte jag bryr mig om miljön och klimatet, vem ska då göra det?

Nåväl, här är mina gröna löften som jag anser vara någotsånär realistiska:

  1. Att så långt som möjligt äta vegetariskt till lunch under arbetsveckorna.
  2. Att försöka få familjen att också äta vegetariskt, åtminstone ett mål per vecka. (Kanske det mest orealistiska målet.)
  3. Att återuppta grönsaksodling i trädgården och försöka hitta något bra sätt att lagra grönsakerna en bit in på hösten/ vintern. Kanske byggandet av en jordkällare kan vara ett lämpligt semesterprojekt om den käre maken är med på noterna och gårdens traktorer samarbetar. Fast viltstängslet måste vara på plats först.
  4. Att äta mer av våra egenproducerade lamm.
  5. Att på allvar undersöka om det är möjligt och realistiskt att bygga ett eget vindkraftverk för gårdens behov.

Jag flyger normalt inte inrikes och tänkte inte göra det i år heller men det ser jag inte som ett nyårslöfte eftersom det inte är en förändring. Privat reser jag väldigt lite, är en oförbätterlig stugsittare. Det är knappt jag tar mig in till centralorten på semestern. Tjänsteresor kan det bli några stycken men de är svårare att påverka. Går det att ta tåg så väljer jag det i första hand. Tåg är överhuvudtaget ett underskattat sätt att resa.

Read Full Post »