Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tid’

Höger och vänster hand

Ibland kan jag förundras över skillnaden mellan teori och praktik. Eller kanske det är skillnaden mellan politik och förvaltning som fascinerar mig. Eller så är det helt enkelt mitt professionella intresse för styrsystem som gör sig gällande.

Jag pendlar. Det är enligt de styrande (politiker) bra och något som fler borde göra för att nödvändiga miljö- och klimatmål ska kunna uppnås.

Jag bor på landet. I alla fall utanför den allmänna infrastrukturen, så jag inleder denna resa med att ta bilen in till samhället. Att resa till och från arbetet, bilresa, parkering, promenad till tåg, byta till tunnelbana, promenad till jobbet tar mig ca 2½ timme per dag. Av naturliga skäl så är jag inte särskilt intresserad av att förlänga denna restid. Att cykla till tåget, vilket åtminstone under barmarksperioden skulle vara möjligt, innebär en restid på över 3 tim. dag.

(Att bo ute i landet är antagligen mycket bättre.)

Ett riktigt nålsöga där jag bor är tillgången på infartsparkeringar. Den är inte tillräcklig, delvis beroende på att många använder infartsparkeringen som boendeparkering. Antingen för att det saknas boendeparkering eller så är de för snåla för att betala för boendeparkering.

Igår när jag kom in till samhället en stund tidigare än vanligt konstaterade jag att sommarförarna hade tagit fram sina bilar. Det fanns inte en p-plats på någon av infartsparkeringarna runt stationen. Det slutade med att jag fick köra till en annan station där en stor infartsparkering har byggts. Det tog mig en halvtimme extra. No fun!

Idag var jag ännu tidigare på plats och fick tag på en p-plats. Men, när jag hämtade bilen upptäckte jag att det var uppsatt skyltar på en hel rad av platserna. De har övergått till att bli boendeparkering för en bostadsrättsförening.

Det är ju i och för sig bra att det blir fler boendeparkeringar. Men inte på bekostnad av infartsparkeringarna! Nu undrar jag igen, hur tänker de? Vet höger hand om vad den vänstra gör?

Read Full Post »

En stilla stund (uppdaterat)

Fem minuter är låååååång tid. När man står på en fot och inte får röra på sig. Bara tanken på att man inte får röra sig gör att tiden på något sätt rör sig extra långsamt. Fast det var ju frivilligt så man kan ju inte klaga. Många var vi också som deltog i tisdagens stora improvisationshow på Stockholms Centralstation inspirerad av World Freeze Organisation.

Det var häftigt att vara med. Tyvärr är man ju beroende av att se videoupptagningar som andra gjort för att till fullo uppleva det. Som ”frusen” så var ju synfältet något begränsat. Nästa gång, om det blir någon, ska jag nog göra som Hakke, och gå runt och uppleva. En liten snutt kan ses på ABC nytt. Rapporter från YouTube har ännu så länge lyst med sin frånvaro. (Här finns en bra film som visar hur det såg ut. Jag är själv med i panoramabilderna.)

Det var också kul att träffa några av de personer som jag konverserat med det senaste halvåret i ett antal väldigt långsamma samtal. Bloggande är ju onekligen en form av ”slow talk”.

I samband med något av Lottens inlägg så kom vi in på frågan om det OK att gå fram och hälsa om man misstänkte att det var hon. Men självklart! var svaret. Så idag på väg till Centralen så funderade jag naturligtvis på hur man inleder ett sådant samtal. Jag visste ju hur hon ser ut men hon hade inte en susning om hur jag ser ut.

”Hej, det är du som är Lotten, va?”, eller ”Hej Lotten! Det är jag som är Dieva.” eller ”Lotten, I presume!”. Jag fastnade för den sistnämnda, den tyckte jag var mest passande med sin litterära touch.

Hur blev det då? Ja, inte som jag tänkt mig.

”Men, var har du plommonstopet då?” var den något mindre artiga öppningsrepliken. Som om vi är vänner sedan länge. Och det kanske vi är även om det bara har varit i cyberrymden tills idag. Jag samtalar onekligen mer med henne än många av mina vänner ”in real life”. Förhoppningsvis blir det fler träffar.

Read Full Post »

Mer helgdagar åt folket …

Imorse när jag vaknade var jag övertygad om att det var lördag. Döm om min besvikelse när jag så småningom kom på att det redan var söndag. Arbetsdag redan imorgon! Inte så att jag inte tycker om mitt arbete, tvärtom så arbetar jag nog lite för mycket lite för ofta. Så det blir för lite tid över till annat som måååste göras. Som att städa, fixa i trädgården, sortera tvätt, umgås med släkt och vänner, läsa inköpta böcker, träna, skriva, slöa … 

Det är faktiskt så att jag ibland så smått börjar längta efter pensionen. Men jag kan ju inte skjuta upp livet tills dess så istället försöker jag göra lite av varje vartefter men halkar obönhörligt efter på alla fronter. Tröttsamt är det. Som tur är kommer påsken nästa helg, kanske hinner jag beta av några områden. Påsk har varit städtid för mig sedan barnen var små. Fler helgdagar skulle vara perfekt.

Igår jagade jag digitalkamera utan att få tag på den jag ville ha. Bara ett makroobjektiv som försäljaren hävdade även skulle passa i min analoga kamera men som inte gör det. Nytt försök nästa vecka. Idag har jag istället lånat den käre makens lilla digitalkamera för att ta bilder i trädgården för att ha till studiecirkeln imorgon. Svårt att få bra bilder.

Read Full Post »

Relativ tid

Lagom till jul för några år sedan så slutade min armbandsklocka att gå. ”Slut på batteri!”, tänkte jag, och bestämde mig för att fixa det först efter helgerna så att jag kunde njuta av ledigheten utan att stressas av tidens gång.

Jag har ännu inte tagit på mig klockan igen. Det var för övrigt inte slut på batteri i klockan, den tog bara lite ledigt (fast nu är nog batteriet slut).

Jag upptäckte snabbt att en armbandsklocka trots allt inte är nödvändigt i dagens moderna liv. När jag arbetar, eller nu, så kan jag kasta ett öga på klockan nere till höger på datorskärmen. Är jag ute och rör på mig, finns det offentliga klockor på många ställen. Om inte annat så har mobiltelefonen en klocka förutsatt att jag har kommit ihåg att ladda den. Jag har till och med en väggklocka i mitt arbetsrum. Den retar gallfeber på alla som passerar dagarna efter byte mellan sommar- och vintertid (och viceversa) eftersom jag inte brukar vara så snabb att ställa om den och alla är vana att titta på den. Fortar sig gör den också.

Jag undrar mer och mer hur jag fick tiden att räcka till förr i tiden. Idag tycks den inte räcka till något. Då, med småbarn, heltidsarbete, häst etc., hade jag ändå tid att sy egna kläder eller sticka. Idag hinner jag inte mycket mer än att äta middag och titta på något teveprogram samtidigt som jag bloggar. Sen är det dags att sova. Hur gick det till? Om jag skaffar ny häst, då försvinner minst två timmar varje dag.

Men det finns kanske hjälp att hämta. Författaren Stefan Klein har skrivit en bok om tidstjuvar som refereras i en artikel i Svenska Dagbladet idag. Kanske ytterligare en bok att studera?

Read Full Post »

Tidstolkar

Idag tjuvlyssnade jag på ett samtal vid ett kaffebord. Det var intressant.

” … men du, det är väl enkelt att bara läsa in?”

”Jo, det kanske skulle gå att fixa om någon kan logga in på vårt system.”

”Du, kolla med IT och se om de kan sätta upp ett konto. Messa mig sen så kör vi en test.”

Ja, samtalet var ju inte intressant så där rakt av för den som inte var inititerad. Men det var just det som fick mig att tänka på hur det skulle gå om det plötsligt gick att resa i tiden. Inte skulle väl mannen från sjuttonhundratalet som plötsligt dyker upp begripa vad de talar om. Det är tveksamt om han ens skulle förstå vad någon av oss säger. I alla samtal, överallt vimlar det av nya ord till nya företeelser som kanske inte ens fanns för femton år sedan.

Hur många av gemene man kände då till webben, mejl, internettjänster? Ja, några fanns det men inte var de många. Det är nu nästan precis femton år sedan jag först kom i kontakt med webben (som då inte hade något svenskt namn) och installerade den första webbservern och lärde mig att hantverksmässigt skriva html. Till min förskräckelse tycks det vara en utdöende konstart. Inte ens många som är webbansvariga kan html. Men nu höll jag på att spåra ur.

Vi som skulle resa bakåt i tiden, vi skulle ju alltid ha fördelen av att kunna studera tiden, språket, ja i stort sett allt, innan. Men om man reser framåt i tiden går ju inte det. Så även om vi ibland drömmer om att resa framåt i tiden för att få veta hur det kommer att gå så är det inte säkert att vi skulle begripa.

Om vi inte på något sätt lyckas förmedla till framtiden att vi behöver tolkar.

Read Full Post »