Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vatten’

Vatten, vatten …

Det sägs att nästa stora världskrig kommer att handla om vatten. En förutsättning för liv och rent vatten håller på att bli en bristvara i världen. Så även här på gården.

Det var nog inte en slump att en av den första frågorna som mina svärföräldrar ställde min svägerska när hon tog hem och presenterade sin blivande man för första gången var:
”Han är händelsevis inte rörmokare …?”
Efter att ha granskat kostymen, den välstrukna vita skjortan och den välknutna slipsen konstaterade svärmor till sin besvikelse att det nog inte var troligt. Och det hade hon ju rätt i. Det gick bra ändå.

Själv fick jag inte den frågan och såvitt jag vet ställdes den inte heller till den käre maken. Kanske borde jag vara lite förolämpad över det, feministiskt intresserad som jag är. Å andra sidan har jag mer utbildning inom jordbrukområdet än någon annan här på gården och har gängat rör för vattenledningar för stallbruk och det kan faktiskt räcka med att veta att jag kan.

De av er som läst inlägg på denna blogg tidigare vet att vattenproblem inte är ovanliga hos oss. När sommargästerna flyttade ut tog det inte många dagar innan det började spotta och fräsa i vår kökskran. Den käre maken började hälla upp vatten i en kanna på kvällen för att säkra mitt morgonkaffe och i övrigt tillbringa mycket tid i brunnshålet eller jagande vattenläckor. Det stora bekymret är att få vattnet att räcka till djuren. När det har varit så här varmt som det har varit under månadsskiftet så kan en häst dricka upp till fyrtio liter per dygn. När håret börjar kännas som stålull eller de som kommer in svarta med höboss efter att ha lastat av en vagn hör är det inte heller så roligt att vara utan vatten. Även om det går att bada i sjön så ger det inte riktigt samma känsla av renhet. Disk och tvätt har också en benägenhet att torna upp sig med en oroväckande hastighet.

Så gissa om det var ett glädjande besked när några av sommargästerna meddelade att de skulle borra varsin egen brunn i år. Sådana händelser är också en del av sommarunderhållningen så här på landet. En anledning till spontana besök. I flera dagar kunde vi höra brunnsborraren arbeta till långt in på kvällen.

Ljudet av drillandet i berget pågick i flera dagar

Ljudet av drillandet i berget pågick i flera dagar

Så förra söndagskvällen efter ha suttit hos svägerskan och hennes man och pratat, slagits med myggen och tagit ett glas vin eller två så var det när det började mörkna dags för mig att gå hem. Den käre maken räknade jag med skulle ha hunnit krupit i säng redan. Pågående höskörd tillåter inte alltför långa sovmorgnar, för övrigt är han mer en morgonmänniska. Så döm om min förvåning när jag kom in och mötte den käre maken på väg ut. Vad nu?

Jo, efter att ha avslutat sitt borrande ganska sent på kvällen så bestämde sig brunnsborraren att köra hem direkt istället för att återkomma nästa dag och hämta utrustningen. Det skulle han naturligtvis inte ha gjort, för han kom inte så långt. I första kurvan så gick han för nära den fuktiga vägkanten och satte lastbilen i diket. Efter att ha misslyckats med att få upp bilen så ringde grannen till oss och den käre maken fick rycka ut med sin traktor. Även detta misslyckades och eftersom det var midnatt körde maken in brunnsborraren till tätorten istället.

En lastbil i diket stänger effektivt till vägen

En lastbil i diket stänger effektivt till vägen

Nya försök nästa dag. Lastbilen hade naturligtvis fastnat på ett ställe som effektivt blockerade all trafik till och från samtliga sommarstugor nere vid sjön så en grannfru som hade ärenden inne i civilisationen fick låna en av våra bilar för att komma iväg. Först framåt eftermiddagen lyckades en bärgningsbil få upp lastbilen.

Den käre maken får dock fortsätta att roa sig med vattnet. Nu ska en bit ledning bytas i stallet eftersom vi misstänker att det kan finnas en läcka i marken där.

Read Full Post »

Ända till påsk

Amaryllis till påsk

Amaryllis till påsk


Nymphamaryllis i en härligt djup röd färg

Nymphamaryllis i en härligt djup röd färg


De säger att julen varar ända till påska. I det här huset har det verkligen blivit så i år. I höstas släpade jag in alla amaryllisarna från växthuset och planterade tre nya, införskaffade för att jag skulle vara säker på att få några amaryllisar som blommade till jul.

Med lite trixande så har nu nästan alla mina amaryllisar blommat i år. För att locka dem att blomma har jag varit tvungen att ställa upp dem i vårt sovrum som är ett av de få rummen som klarar att hålla minst tjugo grader vilket krävs för att få igång amaryllisarna. När knopparna var på väg så fick de flytta ned i vardagsrummet där temperaturen sällan orkar över femton grader en riktig vinter.

Men fortfarande nu i påsk så har jag blommande amaryllisar. Sist ut är en av dem som jag köpte för att säkra amaryllisblom under julen. Ironiskt. Men den var väl värd att vänta på. Precis den mörkt röda färg som jag är särskilt förtjust i. Sen är det hög tid att bära ut hela gänget till växthuset igen.

"Manhål" tömt på vatten inför återfyllning

En annan sak som också varat ända till påsk är hålet som den käre maken tillsammans med grannen ägnade några veckor åt att gräva för att hitta vinterns vattenläcka. Nu har det äntligen skottats igen. Denna gång med en markör straxt under markytan för att kopplingen lätt ska kunna hittas nästa gång. Själv hoppas jag att det inte blir någon nästa gång. Elräkningarna de sista månaderna har inte varit nådiga. Uff!

Och nu slår det mig att julgardinerna fortfarande hänger i köket. Kanske dags att ta ned tomtarna. Fast då måste jag kanske tvätta fönsterna också. Hmm. Får se hur jag gör.

Read Full Post »

Vinterblues

Leriga stövlar bär vittne om den käre makens fritidssysselsättning januari 2009.

Leriga stövlar bär vittne om den käre makens fritidssysselsättning januari 2009.

… läckan är lagad. Nu ska återfrysning förebyggas. Söndag startade vattenlöst på grund av isproppar.
Man undrar när det ska ta slut.

Read Full Post »

I väntan på vatten

Ny standardkoppling på plats, en förutsättning för vatten-bypass.

Ny standardkoppling på plats, en förutsättning för vatten-bypass.


Tillfällig vattenledning

Tillfällig vattenledning förbi misstänkt läcka


På den tredje dagen fick vi tillfälligtvis vatten till vårt hus genom en provisorisk vattenledning över marken från pumpen. Iklädd isolering och med värmekabel inuti. Fasaden har fått ett nytt fint (nåja) hål och jag får nöjet att såga till en ny figursydd foderbräda till köksdörren eftersom den förra inte riktigt höll för kofoten.

Engelskt rörmokeri

Engelskt rörmokeri

Igår kväll konstaterade vi att brunnen tömdes genom läckan ned till min svärmor så vi var tvungna att stänga av vattnet till stallet under natten. Under förmiddagen fick husets ungdomar fylla alla vattenkar och -hinkar åt både får och hästar med hjälp av dunkar när vi tillfälligtvis släppte på vattnet dit ner igen. Mycket populärt (inte). De ser inte nödvändigtvis fram emot onsdagens upprepning.

Marken har nu garanterat tjäle i Stockholmstrakten ifall någon undrar. Det krävdes en brasa för att mjuka upp marken innan det gick att börja gräva. Grannens traktor fick ändå slita hårt för att komma igenom. Läckan är inte lokaliserad än.

På jakt efter en av två vattenläckor

På jakt efter en av två vattenläckor

För att komplettera dagen så sprack det utgående röret från cisternen när den käre maken klättrade ned på eftermiddagen. Han hävdar att det var en ren tillfällighet att han befann sig i pumphålan när det sprack. Själv undrar jag om det inte var ”dåliga vibrationer”. Det hade ju hållit i 70 år.

Tisdagens tillfälliga vattentillgång gav oss ändå möjlighet att gräva fram diskbänken under all disk och tvätta ett par maskiner så att smutstvätten numera åtminstone ryms i tvättkorgarna.

Nåja, om vi ska se det från den ljusa sidan. Det är i alla fall inte krig här.

Read Full Post »

… vi säljer rubbet och flyttar! Den käre maken var mycket positiv i bilen igår när hela familjen var på väg till kinarestaurangen för att äta middag. Varför?, undrar ni naturligtvis. Skälet är detsamma som anledningen till att vi hade klämt in oss i bilen och åkt iväg för att äta ute.

Vatten, vatten, vatten!

Som vi inte har något i huset för tillfället. Inte svärmor heller. Men som tur är har hästarna än så länge vatten. I stallet är bara problemet att vattnet fryser i vattenkoppar och kranar när hästarna är ute på dagarna. Framåt kvällen brukar det ha tinat upp. Men för säkerhets skull så har vi också hängt in vattenhinkar i boxarna.

Gårdagen startade med en rapport från stallet om att det saknades vatten. Det hade frusit. En kontroll i stallet visade också att värmekabeln till vattnet var avstängd. Ha! Ett lätt fixat fel. Sådana gillar vi.

Senare på eftermiddagen kom jag på att man nog måste vattna amaryllisarna för att de ska sätta fart och blomma. Några har klämt länge på sina knoppar. Men inte en droppe, inte ett pyyyyys, kom ut kranen när jag öppnade den.

– ”Ähum, inte för att jag ytterligare vill förgylla din dag, men vi har inget vatten”, ropade jag upp till den käre maken som just slagit sig ned vid datorn för att koppla av efter dagens insats.
– ”Det är nog bara hydroforen som är tom, av- och påslag behöver nog trimmas lite”, sa den käre maken, klädde på sig igen och gick under jorden.

Vår version av brunnslock

Vår version av brunnslock

Sex timmar senare kravlade han upp ur hålet för sista gången och hade konstaterat att vi nog för säkerhets skull har läckage både upp till oss och någonstans in till svärmor.
– ”Jag ringer grannen, han får komma upp och gräva igen. Den här gången har vi i alla fall koll på var några av kopplingarna ligger”.

Hålet där den käre maken tillbringade gårdagen, i bakgrunden den misstänkte hydroforen.

Hålet där den käre maken tillbringade gårdagen, i bakgrunden den misstänkte hydroforen.

Det här är inte första gången vi jagar vattenläcka här. Av någon outgrundlig anledning inträffar detta framförallt under den kallaste tiden på året. Förra gången höll den käre maken, med hjälp av grannen, på i tre veckor under januari månad. Förhoppningsvis stannar det vid tre dagar denna gång.

Idag, dag två, har den käre maken snurrat runt bland hufvudstadens rörbutiken i jakt på en udda koppling som inte sålts de senaste tjugofem åren. Imorgon ska det grävas igen.

Denna bild skulle visa den sällsynta kopplingen men kameran tycktes vara mer intresserad av det lokala djurlivet. Trots flera försök är det bara skärpa på spindelnätet. Så varsågoda!

Denna bild skulle visa den sällsynta kopplingen men kameran tycktes vara mer intresserad av det lokala djurlivet. Trots flera försök är det bara skärpa på spindelnätet. Så varsågoda!

Read Full Post »

Måndag. Med typiska måndagstecken. Seg start. Mjölken slut. En knapp i blusen som jag hastigt strukit envisades med att gå upp hela tiden. Det upptäckte jag först på pendeltågsperrongen. Utskrifterna på jobbet blev vita, en av färgerna var slut. Måndag.

Inget träningspass min vanliga tid. Nedriven kontaktledning på hemvägen med svåra förseningar för pendeltåget till följd. Den käre maken konstaterade att han har två (2) dagar kvar till ledigt, själv har jag tre (3) veckor. Måndag.

Men några positiva saker har också hänt. Den käre maken har fått igång den nya pumpen vid sjön. Varde … vatten!

I alla fall nästan; en massa skit kommer just nu upp och sätter igen filtren i kopplingar och spridare så att jag inte kan vattna rabatterna eller de gula gräsmattorna. Jag tog en bild av den veka strålen men batteriet på kameran ansåg sig urladdat när jag skulle föra över den till datorn. Måndag.

Men en gammal favorit har kommit tillbaks för säsongen. Det är positivt.

Foyle’s war. Måndag!

Read Full Post »

Bara vanligt vatten

Vi har egen brunn här på gården. Det har jättebra vatten, nog bland det bästa i Stockholmsområdet om jag har tolkat länsstyrelsens mätningar rätt. De mäter med viss regelbundenhet allt från metalljoner till salt i ett antal brunnar runt om i länet. Vår brunn är en av deras mätstationer. Det är skönt att veta att vi har bra vatten.

Men det var just det, ”ha” … det är liksom ett nyckelord här.

En baksida med att ha egen brunn är att den kan tömmas eller pumpen gå sönder eller någon rör, slang eller koppling brister. På landet blir det mycket rörmokarjobb. Rörmokare och elektriker står på alla blivande svärmödrars önskelista om de bor på jordbruk. Ett år blev vi av med allt vatten i januari och den käre maken och grannen ägnade eftermiddagar och helger i tre veckors tid åt att försöka lista ut var läckan fanns. Tur att det gick att duscha på jobbet.

Tidigare år drabbades vi ofta av vattenbrist under somrarna när svärfar skulle vattna trädgården. Det blev värre med åren när han glömde vattnet på … Det var alltid vi som upptäckte eftersom vårt hus ligger högst upp. Så till slut investerades i en pump som ger oss sjövatten till trädgårdarna, efter det blev det mycket bättre. Tyvärr gick den sönder i höstas så nu har vi varit tvungen att införskaffa en ny. Vi väntar ivrigt på att den ska bli inkopplad, den käre maken jobbar på det.

Under tiden lever vi farligt och igår var det dags igen. När jag tänkte mig en dusch igår kväll så droppade det bara vatten från kranen. Med viss möda kramade jag ur en halv kaffekanna ur systemet för att rädda morgonkaffet.

Som tur vad hade brunnen hämtat sig under natten.

Read Full Post »

Expedition guldfisk

Det är lika bra jag erkänner det. Jag har guldfiskminne. Ja, det vill säga, inte på jobbet, där har jag nästan järnkoll på allt och lite till. Men privat är det sämre ställt. Särskilt när det gäller böcker jag läst eller filmer jag har sett.

Den käre maken kan nästan på klocklaget berätta när vi såg filmen förra gången om vi någon kväll sätter oss framför teven. Själv kan jag svära på att jag aldrig har sett nämnda film tidigare. Efter en timme tjugo minuter kan jag möjligtvis gå med på att jag har sett delar av filmen tidigare. I bästa fall kan jag hålla med maken om att vi har sett filmen när den har kommit till slutet men det är inte alla gånger. Därför kommer jag bara ihåg filmer som jag har sett måååånga gånger. Det nöts väl in hjärncellerna efter ett tag.

Så när nu Lotten utmanar sina läsare med att ställa tre frågor om film så har hon ingen aaaaning om dimensionen på denna fråga. Den är enorm. Det är som Jason och det gyllene skinnet. Men det är väl bara att dra igång expedition Guldfisk.

1. Min första filmupplevelse

Det är grumligt … jag simmar mellan gamla hjärnceller … det är grönt … Jasså, nehej! En hjärncell meddelar att det var grönt. Mycket grönt i filmen. Granncellen rapporterar något kattlikt och en massa apor, en tredje vill minnas sång och dans. En cell längre in i vindlingarna, under ett tjock lager damm, påstår med trött stämma att det var tecknat. ??? Jaha, och vad blir det här? Efter konfererande lämnar cellerna ett förslag om att det var ett biobesök med föräldrarna ”Don’t know where, don’t know when …” (fast gissningsvis 1967, det stämmer bra med åldern) och att filmen var …

Om ni inte heller har lyckats gissa, kan ni kika på facit här.

Att något överhuvudtaget rapporteras av minnet beror nog på viss upprepning.

2. Min bästa filmupplevelse

?? Ooh. Den här var svår. Det är många filmer som är bra, fast på olika sätt. Men ni ska veta att jag gillar och ser mycket aktion.

*Paus. Middag, med ett par glas vin och konfererande med den käre maken*

Okej, det var nästan fusk men guldfisken behövde lite ledtrådar och jag inser att jag måste dela upp svaret på två kategorier; film jag har sett på bio och film jag har sett på TV. De har något gemensamt. Det finns bara en mästare och han heter Steven Spielberg.

På bio. Känslan när man damp ner i föreläsningssalen är obeskrivlig. Inte kunde man tänka sig att historia gjorde sig så bra på film! Inte var det sämre av att huvudpersonen också hade spelat i Star wars-trilogin, som jag också tyckte om och där jag faktiskt lyckades gå på alla tre premiärerna. En uppföljare sägs vara på gång.

Inte? Kolla här.

På TV. Den här filmen har jag aldrig sett i sin helhet och det beror inte på att jag var tvungen att springa ut och föda barn (se Lottens kommentarer om detta verkar obegripligt). Jag har ärligt talat ingen som helst aning om varför jag inte har sett hela. Antagligen blev det strömavbrott, för att jag skulle ha gått ifrån verkar osannolikt, helt enkel inte möjligt. Så fast blev jag. Och detta trots att man inte kan säga att det händer så mycket egentligen. Jag menar, han kör ju bara bil. Och kör om då och då. Och blir omkörd då och då. Och ändå, så är pulsen uppe i hundraåttio efter tjugo minuter.

Har du missat denna film, kika här på egen risk.

3. Min värsta filmupplevelse

Märkligt nog är även detta en variation på ett hos Lotten välbekant tema. Det handlar inte ens om en dålig film. Detta är scenen.

Det är högsommardag. Sent nittiotal. Jag har semester och det är varmt, mycket varmt. Yngste sonen har sin sista sommar som inte är sommarlov. Den käre maken tycker att det är en lämplig dag för min ”ensam-på-stan-utan-barn”-dag som jag införde som tradition under småbarnsåren.

Efter att ha besökt ett nytt (för mig) museum och shoppat lite så är det dags för att avnjuta en lunch. På restaurang. Inget McDonalds här inte. En god pasta, ett glas svalt vitt vin och, eftersom det verkligen är väldigt varmt, ett stort glas vatten. Lata funderingar över vad eftermiddagen ska ägnas åt. Tvärsöver gatan ligger Rigoletto. Jaa, en bio! Svalt och skönt. Precis vad jag behöver. Sagt och gjort.

Hmm. En efterföljare med Sandra Bullock. Den första filmen fick ju bra kritik och det kan ju vara kul med lite fart. Den tar jag. Och jag vill sitta bra, mitt i stora salongen. Med min stora mugg Cola. Jag är fortfarande törstig och dricker girigt.

Efter halva muggen har tjugo minuter gått av filmen och jag har insett mot vilken bakgrund filmen utspelar sig. ”Just some nice tropical showers …” kommenterar skurken när några passagerare misstar honom för kapten ute på däck. Trots detta dricker jag upp, ett beslut som jag ganska snart kommer att ångra. Efter halva filmen börjar jag fundera på om det skulle vara möjligt att slinka ut i lobbyn för ett ”pitstop”. Jag kikar både till höger och till vänster. Det är ganska glest i salongen, men inte på min rad. Ookeeej. Jag har en ganska bra blåsa. Det ska nog gå bra ändå.

Final; jakt med vattenskotrar, sportbåtar och vattenfyllt ostoppbart skepp. Och jag lovar, om det inte droppade ur mina öron måste det ha varit ett misstag. Min andning var vid detta lag ganska grund, profylaxövningarna kom här väl till pass. Smärtsamt. Filmen slutar äääntligen och jag gör mig beredd att kasta mig ut i lobbyn och till damrummet. Har ni varit på Rigoletto? Då vet ni. Det är inte dit man får gå. Nej, ut på gatan ett kvarter bort. Knipövningar lärde barnmorskan också ut. Utan dom hade jag aldrig klarat mig tillbaka till toaletten.

Har ni ännu inte listat ut vilken film jag pratar om, så finns här ett klipp. Jag gillar filmen nu, men går alltid på toa först, för säkerhets skull.

Read Full Post »