Långfredag och snöyra utanför fönstret. Som förutspått var det inte läge att idka trädgårdsarbete idag. Efter att ha läst ut min bok så jag började lite förstrött med att rensa runt golvet vid sängen, där ett par veckors tidskrifter hade samlats. Konstaterade att det var väldigt dammigt på sängbordet också. Trasa hämtades och så städade jag igenom sängbordet. Slängde nässpray som gått ut för ett par år sedan (okej, okej, det är ett tag sen jag röjde i den lådan men när det börjar bli svårt att hitta något så måste man ju …) och hittade flera par guldörhängen som jag letat efter.
Den käre maken kikade längtansfullt ut genom fönstret och bedömde snödjupet. Inte tillräckligt djupt för att starta upp traktorn och haka på snöplogen. Suck!
”Ska vi åka och köpa din kamera? Vi kan passa på att äta lunch någonstans också.”
”Hmm. Vart tycker du vis ska åka? Så kan jag kolla om det är öppet, det är ju ändå långfredag.”
”Kungens kurva blir väl bra, där finns ju flera butiker som kan ha kameran.”
”OK. Så kan jag passa på att beställa gardinerna till köket som vi pratat om.” sa jag, och sprang ned till köket för att mäta fönstren.
”Va, vänta nu! Menar du att vi ska gå in på IKEA?”
”Bara beställa gardiner tar inte så lång tid. Dessutom kanske det inte är så mycket folk en sån här helgdag.”
”Gruff, okeeeeej dåååå!”
Sagt och gjort, ut i bilen och iväg mot Kungens kurva. När vi närmade oss IKEA började vi undra om inte folk har några liv, det absolut vimlade av människor. Beslutet att ge sig in i ”Dungeon of Despair” började kännas mindre klokt.
”Lunch först och sen ned till gardinerna.”
Det började på väg ned till prylmarknaden. En stor hög med tofflor, äldste sonen behövde nya. Vi letade rätt på ett par och tog under armen. Något mer skulle vi inte ha; fast maken skulle kunna tänka sig en ny liten kastrull istället för den som gnomerna har försnillat – om – han såg en på vägen mot kassorna.
På gardinavdelningen visade det sig att gardinkappor av den bredd som jag behöver inte kunde levereras av deras syservice. Så går det när man inte bor i ett standardhus. Och jag som tyckte att skulle ha varit så skönt att slippa sy upp gardinerna. Nu blev det flera meter gardintyg istället.
”Onej! Jag vet hur det här kommer att sluta! Din symaskin fungerar inte och så måste du köpa en ny …” Maken såg förskräckt ut. Han har en poäng. Men vi får se, det kanske räcker med service.
Med tofflor och gardintyg fortsatte vi. Halvvägs mot kassorna började vi leta efter en kasse och ett par kastruller, grillåda och fyra lakan senare tog vi oss igenom en av de nya snabbkassorna med självservice (kanonbra!).
De borde sätta upp varningsskyltar på IKEA! ”I, som härin träder låtom hoppet fara.”
Digitalkameran???
Jo, det blev sån också. Fyra minuter innan elektronikbutiken stängde hoppade jag in genom dörrarna och bestämde mig för en av två kameror jag tittat på, en Canon EOS 400D. Nu är batteriet på laddning. Sen kan den här bloggen uppgraderas med bilder.
Dievas liv och äventyr 