Gröna nyårslöften – hur gick det?

Regntung sparris

För drygt ett år sedan anslöt jag mig till Matälskarens gröna nyårslöften. Nu tänkte jag berätta hur det gick.

De gröna löften som jag avgav var dessa:

1. Att så långt som möjligt äta vegetariskt till lunch under arbetsveckorna.

Det här har gått ganska bra, normalt innebär det att jag äter vegetariskt 3-4 dagar i veckan. Jag har möjlighet att arbeta hemifrån en dag i veckan och då blir det oftast matrester. Men det är ju också bra för klimatet.

2. Att försöka få familjen att också äta vegetariskt, åtminstone ett mål per vecka. (Kanske det mest orealistiska målet.)

Det här har inte gått så bra. Men det anade jag ju redan från början.

3. Att återuppta grönsaksodling i trädgården och försöka hitta något bra sätt att lagra grönsakerna en bit in på hösten/ vintern. Kanske byggandet av en jordkällare kan vara ett lämpligt semesterprojekt om den käre maken är med på noterna och gårdens traktorer samarbetar. Fast viltstängslet måste vara på plats först.

Grönsaker blev odlade i år. Finast blev mina purjolökar men de flesta skördade fåren till min stora besvikelse. Någon jordkällare blev det inte heller eftersom jag var tvungen att prioritera ombyggnader i stallet under min semester.

4. Att äta mer av våra egenproducerade lamm.

Nja, vi har ätit av lammen men egentligen inte så mycket mer än vanligt.

5. Att på allvar undersöka om det är möjligt och realistiskt att bygga ett eget vindkraftverk för gårdens behov.

Nej, det orkade jag inte ta itu med.

Jag tänkte att de kan få gälla även detta år.

Read Full Post »

Helgfunderingar

Tid för avkoppling efter helgerna (från Flickr Commons: George Eastman collection)

God jul allihop, eller snarare god fortsättning! Liksom de sista åren innan jag gav upp julkortsskrivandet är jag lite sen med dessa önskningar.

Så här på annandag jul brukar den värsta julhetsen ha lugnat sig. Äntligen finns det tid att faktiskt njuta lite av att det är helg och ledigt. Detta skriver jag sittande framför TV:n. Där visas just nu ”Gladiator”, en film jag gärna ser om. Den yngste sonen, som gör mig sällskap i soffan, hävdar att särskilt musiken är bra. Och nu när jag ser om filmen så kan jag inte annat än hålla med. Jag är svag för afrikansk musik och även de amerikanska tolkningarna av afrikanska musik. Jag kan ibland drabbas av en oemotståndlig lust att se ”Blackhawk Down” eller ”Tears of the Sun” enbart för att höra musiken. Det skulle kanske vara enklare att köpa filmmusiken. Men filmerna är bra också.

Lottens julkalender är slut för året och jag lider av post-julkalender syndrom. Jag är rastlös. Efter en hektisk höst kan det också vara ett tecken på att jag inte har kopplat av ordentligt än. Dessa helger, mer än någon annan tid på året, är då jag kopplar av. Under sommarsemestern brukar det alltid vara mängder av arbete på gården så det blir inte riktigt samma avkoppling. När nu familjeförpliktelserna är avklarade är det mer lusten som avgör vad som blir gjort. Visserligen har jag lyckats ge mig själv tre morgonpass i stallet, jag som inte gillar tidiga mornar, men det överlever jag. Har jag väl kommit upp ur sängen brukar det vara ganska skönt att ge sig ut att rida på morgonen.

Nu finns det återigen tid att ägna sig åt bloggen som lidit svårt under december. Inläggsidéer har poppat upp i huvudet men tid att skriva ned dem har inte funnits. Okeeej, lite är faktiskt Lottens fel.

En idé som kommer att publiceras på nyårsafton är en summering av mitt bokår.
Hur har ert bokår varit? Nya författare, nya favoriter, oväntade guldkorn? Skriv gärna.

Jag har idag upptäckt att min blogg är nominerad till Årets blogg 2008 alla kategorier. Vilken ära! Jag har inga illusioner om att vinna denna illustra tävling, det finns betydligt bättre kandidater i startfältet, men är överväldigad av att ens ha blivit nominerad. Tack!

Read Full Post »

Tidsnöd

Är det någon mer som upptäckt att tempot ökar något ohyggligt när julen närmar sig, eller för all del också när semestern lurar runt hörnet? Allt ska bli färdigt! Bokslutet närmar sig, det som ska ske i år måste göras nu, nu ska det rapporteras …

Nåväl, det blir lite sparsamt bloggat resten av denna vecka och sannolikt nästa också – jag måste nog kika efter julklappar.

Men sen är jag ledig – nu är det nedräkning!

Read Full Post »

Brasklapp

Om det verkar som om jag är lite disträ och frånvarande här så beror det på att jag ofta befinner mig i Lottens kommentatorsbås nu i julkalendertider. Men det visste ni säkert redan!

Read Full Post »

Bucklor och sånt

Priser och utmärkelser

Håhåjaja, det var inte mycket att skryta med när det kom till kritan. Här tänkte jag passa på när Lotten tyckte att vi skulle ta tillfället i akt och skryta lite. Så jag rensade i vitrinskåpet för att se vad som fanns där i gömmorna. Men jag måste tillstå att det var ett ganska skralt byte och då har jag till och med tagit med simmärken. Kräver det åtgärder?

På bilden har jag ringat in det som inte är mitt; i den röda ringen finns medaljer som härrör från den käre makens farfar. Dels från försäkringsbolaget Oden (För förtjänstfulla insatser) och ett första pris på 100 m från Solna Idrottsförening 1933 (fast den kan vara någon annans, årtalet stämmer inte riktigt).

I den blå ringen finns ett par bucklor som jag fått efter min morfar. Dessa har han erövrat i ”prisridning”. Honom träffade jag tyvärr aldrig eftersom han dog flera år innan jag ens var påtänkt. Men han var hästkarl och tillhörde skånska husarerna (men kom från Björneborg i Värmland). Så det måste vara härifrån som mitt hästintresse stammar, för det är väldigt ont om det i övrigt i min släkt. Den enda jag kan komma på är mina bröders syster, och vi är inte ens släkt.

Det jag själv har bärgat är:

1. Plaketter från Kommendantstaben i Stockholm. Nu kan jag inte komma på vad jag fick dem för. Stalltjänst eller luciatåg i mässen på K1 är tänkbara alternativ.
2. Aah, ett pris! Det här har jag vunnit i en dressyrtävling medan jag fortfarande red på ridskola.
3. Äkta medaljer med namn och årtal för förtjänstfulla insatser i frivilligförsvaret.
4. De få simmärken jag lyckades skrapa ihop. Så länge det handlade om att simma gick det väl bra, jag har till och med simmat kilometersim, men för att få de högre magistermärkena så krävdes hopp från tornet så det var bara att glömma. Med min svindel kom jag inte ens upp i hopptornet.
5. Oh, ytterligare ett pris. Denna gång var det polisens idrottsförening som förärade mig plaketten i orientering. Det var ett tredje pris, men jag tror att vi kanske var fyra som startade. Men, ja visst ja, det var skryta som gällde så stryk det sista. (Gjort.)
6. Några ridborgarmärken har jag också lyckats skrapa ihop. Några på ridskola, några på egen häst.

Nu har jag inte plockat fram den käre makens samling med bucklor från hans schackspelande dagar, de hukar lite här och var i gömmorna. Det hade jag ju kunnat göra men det var för besvärligt.

Read Full Post »

Den första gången

Uppmaning, utmaning, bloggkavle … företeelsen har många namn. De sveper runt bloggosfären och vem vet hur många som är aktuella i detta nu. Lotten vädjade till mig att jag skulle bevara denna eftersom flera av de som hon hade utmanat inte tänkte svara på den i brådrasket. Men den härstammar från Lady Stalker.

Första gången jag …

1. … åt tacos: ??? Hmm. Nej, kommer inte ihåg. Det kan ha varit hemma hos min bästa kompis någon gång i mitten av åttiotalet. Men guldfisken har svårt med detta minne.
2. … körde bil: Det beror lite på hur man definierar köra bil. Som barn fick jag sitta i pappas knä och ratta vår stora Mercedes när vi körde den sista biten på skogsvägen till vårt landställe. Sedan dröjde det länge.
3. … sov i tält: Under min universitetsutbildning ingick några fältkurser där vi fick tälta. Naturligtvis ösregnade det i flera dagar och sista morgonen hade yttertältet lagt sig mot innertälten så att det hade börjat regna in. Det har inte blivit så värst många fler tältningar för min del.
4. … drack alkohol: Då bjöd min mamma mig på en martini efter att jag hade varit ute och hjälpt min bror tiokamparen att löpträna. En kylig aprildag och jag kom in frusen efter att ha stått med tidtagaruret i högsta hugg. Den smakade gott. Då var jag redan myndig. Inga tonårsfyllor här inte, alldeles för präktig.
5. … fick ett jobb: När jag var tolv år reste jag på egen hand till Isles of Scilly utanför Cornwalls kust. Där bodde jag på ett litet pensionat och hjälpte till i köket som betalning för rummet. Jag hjälpte också till på öns lilla ridskolan och red en av deras ponnyer till och från pensionatet. Värre kunde en tolvåring ha på sommarlovet, jag lovar.
6. … stod på en scen: Det var nog i femman vill jag minnas. Klassen hade fått i uppdrag att skriva en pjäs om Gustaf III:s död. Pjäsen skrev jag och sedan tror jag att jag envisades med att spela huvudrollen, Anckarström. Pjäsen spelades i skolans matsal (fast någon riktig scen fanns inte) för ditkommenderade släktingar. Jag kommer däremot inte ihåg hur det gick. Någon vän av scenen är jag inte, alldeles för utsatt när allas blickar vänds mot mig.
7. … svimmade: Det har ännu inte inträffat. Däremot har jag vid några tillfällen fått blockering på synnerven. Det är klart obehagligt kan jag intyga. Första gången det blev helt svart för mig var under en fysiklektion när jag gick på gymnasiet. Som tur var släppte det efter några minuter.
8. … svarade på en fånig enkät: Ytterligare en fråga som jag nog ärligt talat inte kan svara på. Vem lägger enkäter på minnet? De brukar jag försöka glömma så snabbt som möjligt, särskilt de som passerar mig i tjänsten. Som den idag till exempel.

Nu är det er tur att fundera.

Read Full Post »

Välkommen tillbaka!

När jag pensionerat min förra häst märkte jag så småningom (vi hade inte fungerade våg hemma) att vikten ökat och kläderna av något underlig anledning tycktes ha krympt i garderoben. Efter ett par år klev jag upp på en våg under en hotellvistelse och fick en mindre chock. Någonstans i samma veva var det inte längre särskilt kul att gå att köpa kläder. Inte för att jag hör till dem som roar mig med att shoppa men ibland behöver man ju faktiskt nya kläder.

Vid en hälsokontroll på jobbet konstaterades visserligen att jag hade bra värden men vikten låg lite högt och det skulle nog vara bra om jag försökte utnyttja min rätt att motionera på arbetstid. Men det hade jag ju inte tid med, hur skulle jag hinna med det?

En dag när jag satt i möte med några av cheferna knackade det på dörren, en av våra kollegor hade avlidit i en hjärtattack under natten. En kollega som vi bara några månader hade varit och gratulerat på hans 50-årsdag. Den dagen gick jag och köpte ett gruppträningskort på den närbelägna träningsanläggning. Det är nu nästan på dagen tre år sedan. Jag har tränat varje vecka (utom under semestern) sedan dess.

Jag tog det lugnt inledningsvis och har gradvis trappat upp även om jag sedan jag köpte Drömprinsen tränar mindre på anläggningen. Jag hade förhoppningar om att gå ned i vikt och minska midjeomfånget.
Efter ett halvår började jag se förbättringar i kroppsformen men ingenting på vikten. Efter första året hade jag tvärtom gått upp i vikt, efter andra också.

Men nu, äntligen börjar det hända något. Vikten börjar äntligen sjunka, fem procent hittills, och midjans omfång har minskat med tio procent. Välkommen tillbaka! Skam den som ger sig.

Read Full Post »

Hörselvilla

Jag tog mig ett långt skönt bad med skum i söndags. En ruggig grå novemberdag var det precis vad som behövdes. Jag sjönk ned i skummet i sällskap med Miss Mary Russell (Mrs. Holmes). Hon ute i regnet på Dartmoors hedar på jakt efter stora hundar och spökekipage längtande efter sina varma bad, jag i det varma badet med det kalla regnet strilande utanför huset. Tur att det inte var tvärtom!

Denna historia berättas om i boken, men Mr. Holmes är inte så road.

Där jag låg i badet insåg jag plötsligt att det var något som lät. Nu skulle man kunna förledas att tro att min fantasi skulle spela mig ett spratt och låta mig höra ljuden av stora hundar, men icke. Istället lät det så här.

Nog kan det ha varit min fantasi alltid. Jag som längtar efter sommaren igen, eller kanske till ett varmare ställe men som inte tycks hitta tid att vara ledig och åka iväg.

Eller så var det ett originellt fall av tinnitus.

Read Full Post »

Nu glöder hösten

Asp med gyllene höstlöv

Nu, precis nu, är nog hösten som mest fantastisk. Nu hänger det gyllene, bruna och röda löv på alla träd runt om, utom det japanska körsbäret som släppte alla sina löv förra helgen när jag vände ryggen till. Det är ett träd som är fantastisk men bara under mycket korta perioder. Det blommar som en stor gigantisk sockervadd under knappt en vecka och de blodröda höstlövet håller inte mycket längre.

Men alla andra träd är nu magnifika. Nästan alla löv sitter kvar på träden. Ända tills första höststormen sveper bort dem. Eller den första snön hastigt och lustigt (ibland mindre lustigt) lägger sitt vita täcke över allt och löven som svartnat bara dryper av träden. Ljudet av löv som faller mot marken dominerar i den för övrigt dämpade ljudbild som uppstått när snön svept in allt.

De senaste åren har ju den första snön kommit första veckan i november i dessa trakter. Det är bara två veckor dit. Hög tid att plocka undan trädgårdsmöblerna och leta fram vinterdäcken. Jag undrar vart tiden tog vägen i år. Det känns som om jag missade sommaren i år; kanske för att det var flera saker som jag brukar göra under semestern som jag bara inte hann med. Fönstren är fortfarande otvättade, om de ska bli rena till jul så måste jag nog boka in tider för tvätten i min kalender. Kanske söka några extra semesterdagar. I år hade jag återigen tänkt mig en ledig vecka under hösten, som nog (som vanligt) inte blir av på grund av jobbet. Jaja, till jul får jag ledigt i alla fall.

Read Full Post »

Ja, jag erkänner …

En övergiven sko är utmärkt att bygga ett spindelnät mot.

… det är ett tag sedan jag dammsög detta hörn i hallen. Och sonen har inte behövt sin sko på ett tag heller.

Read Full Post »