Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Funderingar’ Category

Om vikten av kontroll …

Förra helgen var det dags att byta till vinterdäck på bilen. Eftersom vi bor på landet så behöver vi ha dubbdäck för att kunna ta oss fram men man vill ju inte byta för tidigt. Så jag brukar vela lite innan jag kommer till skott. Ibland har jag tur, som för några år sedan när jag bytte dagen innan ett snöoväder lamslog hela Stockholm och det låg bilar i dikena både till höger och vänster när jag körde hem från det flera timmar försenade pendeltåget. Andra gånger har jag slirat runt och kunnat konstatera att sommardäck vill man inte ha på min bil när det är snö. Rena turen att det inte har slutat i någon dikeskörning eller krock.

Så i helgen var det alltså dags att ta fram vinterdäcken. Men vad sjutton hade hänt med dem under sommaren?

Däck som sett bäst-före datum

Har en katt gått lös på dem? Näh, knappast. Men det gick ju inte att sätta dem på bilen.

Så vad göra? Den käre maken, som skaffat en ny bil under sommaren, föreslog att jag skulle se om däcken till hans förra bil passade. Dem kunde han ju ändå inte använda och utgifter har vi så det räcker ändå denna höst. Sagt och gjort, fram med hans gamla däck för kontroll och visst var det samma dimension.

Perfekt! Däcken lades fram, bilen kördes ur garaget och sönerna fick i uppgift att byta däck medan jag vårdade min förkylning så att jag skulle kunna jobba nästa dag. Bilen gick lite ankigt när jag körde tillbaks den in i garaget men den käre maken hade påpekat att jag behövde lufta däcken för det hade inte sönerna gjort, så jag tänkte inte mer på det.

Nu kom jag inte iväg till jobbet nästa dag, och inte heller dagen därpå för bilen vägrade starta och jag insåg att jag inte var så frisk som jag trodde. På onsdagen skrek diafragman av smärta efter allt hostande och jag fick nästan inte luft. Den käre maken vaknade av hostan, kommenterade lakoniskt ”Du har säkert fått lunginflammation, det kan gå fort.”, vände sig och somnade om. Hmmm, hur skulle jag tolka det?

Att jag är lite snuvig brukar inte stoppa mig från att jobba men den här gången hade jag faktiskt varit hemma en hel vecka för en vanlig bonnförkylning. Mest av hänsyn till andra med tanke på den hysteri som råder kring svininfluensan. Men inte var jag istånd att gå tilllbaks till jobbet efter denna vecka. Skulle jag verkligen behöva gå till en läkare? Sjuk, det brukar vara sånt som drabbar andra. Men lunginflammation ska man inte leka med, det dör fortfarande personer av lunginflammation.

Det är nästan så jag inte vet hur man gör för att få en läkartid. När jag fick kontakt med vårdcentralen frågade de vilken doktor jag har. Hur skulle jag kunna veta det? Är husläkarsystemet fortfarande i drift? För jag måste erkänna att jag aldrig har träffat den läkare som vi valde då systemet lanserades.

Nåväl, jag fick en tid nästan omedelbart så det var bara att kasta sig ut till bilen och hoppas på att den startade. Den laddning batteriet hade fått under natten var tillräcklig så jag kom iväg. Men efter en liten bit var jag tvungen att kliva ur bilen för att kika på hur lite luft det egentligen var i däcken. OK, de var inte platta men så värst mycket mer var det inte varken i ena framdäcket eller ena bakdäcket. Men jag bedömde att den skulle räcka in till huvudorten och så skulle jag kunna stanna på macken efter läkarbesöket.

Det var en ytterst obehaglig körtur, dessa få kilometer in till huvudorten men jag kom fram. Kurvtagningar var ganska okej men på raksträckor så vickade ratten fram och tillbaka. Jisses, så obalanserade däcken var. Hade den käre maken verkligen kunnat köra med dem?

Det gick bra, och snabbt, på vårdcentralen men när jag tog fram mitt högkostnadskort (som jag behöver visa arbetsgivaren) så garvade receptionisten, muttrade något om antika dokument och kastade dem och gav mig ett nytt kort. ”Så här ser de ut nu för tiden!” Jaha. Inte ville de ha min patientbricka heller. ”Nej, de används bara på sjukhus!” Okej, men sjukhus är det enda jag har någon större erfarenhet av även om det inte brukar vara för egen räkning så hur skulle jag veta det. Är det inte ett och samma landsting? Förvirrat.

När läkaren konstaterat akut bronkit men ingen allvarlig infektion så var jag i alla fall ganska nöjd med besöket och efter att ha löst ut min medicin så var det dags att anträda färden hemåt, via macken. När jag körde ut ur garaget så tutade en bil bakom mig och körde upp intill. En tjej lutade sig genom fönstret. ”Du, dina bakdäck vobblar. Om jag vore du skulle jag inte köra längre.” Iii! Hon lovade ligga bakom min bil tills jag svängt in till macken. Tack okända medbilist!

Så nu var jag strandsatt på macken. Den käre maken hade lovat stå standby ifall jag inte fick igång bilen när jag skulle till läkaren men efter fyrtiofem minuters försök att nå honom på hans mobil gav jag upp. Istället försökte jag med svågern, vår bilmek, med lite tur hade han ännu inte gett sig iväg till jobbet. Och tur hade jag, han var bara två minuter bort och kom straxt över.

När jag beskrev problemet sa han att det bara vara grabbarna som inte skruvat åt bultarna ordentligt men efter att ha kikat på bakdäcken kunde han konstatera att problemet var att däcken inte satt på hjulaxeln ordentligt, fälgen passade helt enkelt inte på bakaxeln. Inte konstigt att hjulen vobblade! Så vi åkte hem, hämtade mina gamla bakdäck, som inte exploderat, och en son och åkte tillbaks till macken. Däcken byttes i en rasande fart och sen kunde sonen och jag åka hem igen. Det var bättre men inte bra, ratten vickade fortfarande men bilen kändes stadigare. Sonen undrade ändå förskräckt om bilen skulle gå så. När vi pressade sönerna så kom det fram att de tyckte att det varit lite problem med bakdäcken men inte tänkte de på att säga något om det.

Nu har nya däck införskaffats till mina framfälgar och imorgon ska de få ersätta den käre makens gamla.

Nåja, av denna långa fabel kan man lära sig att det är bra att kontrollera jobb som man har lagt ut på entreprenad.

Annonser

Read Full Post »

Tjuv(ar) och rackarspel

En trevlig matplats i kvällsolen

En trevlig matplats i kvällsolen


Äntligen semester!

Vädret kan inte heller bli bättre med Dieva-mått mätt. Jag är en äkta katt; Det kan inte bli för varmt. Ja, i alla fall i princip, sen kan det bero vad man behöver göra. Att arbeta Drömprinsen på volten mitt i stekande middagssolen gör jag inte gärna, men det är delvis av omtanke om honom.

Nååå, på semesterns första dag var tanken att jag och den käre maken skulle göra svägerskan och hennes man sällskap ut på deras flotte med middag ute på sjön i kvällsolen. Visst lät det som en mysig plan!

Av denna blev intet …

På morgonen knackade svägerskan och hennes man på dörren och berättade att det inte skulle bli någon tur eftersom någon, eller några, hade passerat under natten och stulit deras båtmotor, skottkärra och två trasiga cyklar. Vartefter dagen led upptäckte vi flera saker som försvunnit under natten. I stallet efterlystes flasköppnaren av en annan hästägare och det var väldigt lite ridspön i spöhållaren, bl.a. saknade jag mitt dressyrspö när jag skulle rida. En granne hade blivit av med alla verktyg i sin bastu, en båtmotor, fiskerullar och fiskedrag, en annan granne en båtmotor osv. Några saker hade också hittats under dagen.

Så småningom fick vi ihop följande lista:

  • Svågerns och svägerskans skottkärra – upphittad där vår båt legat
  • Deras två trasiga cyklar – upphittade i diket på väg ned mot sjön
  • Svågerns båtmotor – upphittad av polisen men trasig
  • Vår båt – lagad samma dag, upphittad av polisen
  • Ratten till den käre makens gamla opel – upphittad av polisen
  • En liten lykta av finskt hantverk som maken hade i opeln
  • 3-4 ridspön i stallet – 2 spön upphittade, bl.a. mitt dressyrspö (hittat i sjön)
  • En rostig och trasig buskhack – upphittad i sjön (inte saknad)
  • En ridhjälm – upphittad av polisen
  • En flasköppnare från stallet
  • 4 läskflaskor och lite växelpengar från stallet
  • En trasig hammare från stallet – upphittad
  • En whiskyflaska tömd på sista slatten hos ena grannen
  • En båtmotor från grannen vid sjön – upphittad i sjön och fungerande
  • Alla fiskerullar och fiskedrag och spön avbrutna hos grannen vid sjön
  • Flertal verktyg, skruvdragare m.m. hos grannen vid sjön
  • En båtmotor från en annan granne

Nu har jag säkert glömt något men det gör inget. De senaste dagarna har vi försökt lista ut vad som hänt och hur händelseförloppet såg ut. Kanske är jag skadad från mitt skrivande. Det går ganska bra att få ihop en historia utifrån dessa ingredienser; det enda vi inte riktigt får på plats är ratten till den käre makens gamla opel, den fyller liksom ingen funktion i sammanhanget.
Kan ni komma på någon?

Två dagar senare inträffade ytterligare en händelse som kommer att skriva in sig i den lokala historien; det ser ut att bli en händelsrik sommar.
Mer om det senare, imorgon måste jag skriva om en bok jag läst.

Read Full Post »


Men hoppsan! Hur gick det här till egentligen? Mer än en månad sedan ett inlägg på bloggen. Undrar om det kan vara så att man har ett begränsat antal ord i sig att fästa på papper eller skärm?

Jag har sällan skrivit så mycket som jag har skrivit under den senaste två månaderna. Remissvar på tre statliga utredningar (de måste läsas också naturligtvis …), minnesanteckningar vid ett otal möten på jobbet och så mina Bones-episoder förstås.

Skrivandet av mina Bones-episoder är en intressant upplevelse. Som en flodvåg väller det fram. Jag har aldrig förr haft ett större behov av att skriva än att läsa, inte ens när jag började på min bok, men nu bär jag med mig samma pocketbok, nästan oläst, som för en månad sedan. På tunnelbanan, på tåget, på perrongen så åker istället min anteckningsbok fram och jag skriver, och skriver.

Nu har jag skrivit klart synopsis (får jag väl lov att kalla det) till två avsnitt och tragglar med ett tredje. Jag har lite problem med det, i förrgår kom jag på varför så nu ska jag skriva om det lite. Det blir tredje försöket på just det avsnittet. Avsnitten ska ju helst passa in i säsong 5. Till skillnad mot många andra som skriver fan-fiction så är jag inte särskilt intresserad av alternativa förlopp i befintliga avsnitt utan är mer intresserad av att fortsätta historien. Jag har dessutom uppslag till ytterligare tre avsnitt som rullar runt i hjärnan. Ibland önskar jag att jag kunde skriva flera episoder parallellt.

Nästa steg blir att översätta synopsis till manus. Det blir en intressant övning. Det gäller att få till gnabbandet, spänningen, övriga karaktärers interaktion och språket. Jag har kul.

Under tiden växer ogräset i rabatterna och dammråttorna frodas.

Read Full Post »

Uppskjuten vår

Här hade jag tänkt att göra Miss Gillette glad och gå ut och fotografera mer av vårtecknen runt omkring huset. Kanske tofsviporna som flyger runt våtmarken där sångsvanarna kliver runt eller stararna som drar runt ängarna. Riddarbaggarna som solar på fasaden under burspråket eller myrorna som återupptäckt köksbänkarna.

Men det snöööööar ute, bläh!

Nu vill jag inte ha mer vinter.

Read Full Post »

Bara en vecka?

På väg till jobbet förra veckan

På väg till jobbet förra veckan


Äntligen börjar blommorna återkomma

Äntligen börjar blommorna återkomma

Jag kan inte låta bli att förundras hur snabbt det går så här års. Förra veckan var jag tvungen att ta med mig kameran och stanna på vägen för att ta några kort. Vägen är så otroligt vacker med träden klädda i nysnö.

I söndags noterade jag att de första blommorna slagit ut i trädgården. Nu gäller det att ta tillvara på varje tillfälle att njuta av våren.

Read Full Post »

Besatt

Jag borde i och för sig ha varit varnad. Lotten beskrev ju i sitt inlägg hur allt runt omkring henne förföll medan hon var fast vid TV:n för att baaaara se ett avsnitt till av ”Bones”. Men inte trodde jag att det skulle vara så illa. Fast det är det. Värre.

Efter Lottens inlägg så insåg jag att jag nog skulle tycka om serien. Jag, som nästan bara tittar på CSI, Criminal minds och liknande program och som dessutom har Kathy Reichs som en av mina absoluta favoritförfattare, kunde inte motstå. Så jag beställde de två första säsongerna. Nu är de nästan slut. I helgen har jag nog sett minst en halv säsong. Märkligt nog har jag också hunnit städa hela huset och rida min häst också. Det var nog för att jag tänkte belöna mig med en skiva ”Bones” när jag var klar.

Det finns saker jag inte gillar; signaturmelodin störde mig oerhört i början men nu börjar jag vänja mig; huvudpersonernas karikatyrartade nördaktighet – skildringen spär verkligen på fördomar om forskare, vilket jag kan tycka är onödigt. Fast jag kanske inte är rätt person att ha en åsikt där, som har varit bakom kulisserna på Smithsonian som ju måste varit förebilden till seriens ”Jeffersonian” och har kollegor som arbetar med fylogenetisk systematik.

Men, om man undantar de riktigt äckliga scenerna så skulle det kunna vara Nora Roberts som stod för manus. Verkligen något att titta på om man behöver något uppmuntrande eller romantisk boost. Det riktigt sprakar mellan dem. Och det här väntar jag på hela tiden, hur tröga får de vara egentligen?

Men hör ni, nu måste jag beställa fler säsonger! Jag önskar det gick att beställa Booth.

Read Full Post »

När jag gjorde slag i saken för några år sedan och köpte mig en egen laptop så ingick ett antivirusprogram i köpet. Eller ja, i alla fall tre månader, sedan kostade det en årsavgift på ett antal hundralappar.

”Så praktiskt, ” tänkte jag, ”man behöver ju alltid ett virusskydd.” Det var rätt men fel tänkt. Rätt tänkt var att man behöver ett virusskydd. Fel tänkt var att välja det program som ingick. Alltså, det finns uppenbarligen ett skäl till att programmet ”skänks” bort trots att det inte är ett gratisprogram.

Långsammare dator att starta har jag nog aldrig varit med om. Utan vidare kunde man starta datorn och gå och borsta tänderna, eller sätta på kaffet eller någon annan sådan lämplig rutin. Hade man tur var dator klar att användas när man kom tillbaka. Annars var den bara allmänt otillgänglig.

Efter ett tag misslyckades den med uppdateringen av programvaran. Varje gång. Inte ens uppdatering av operativsystemet hjälpte. Och eftersom antivirusprogrammet inte blev uppdaterat så ansågs Internet osäkert. För mitt eget bästa fick jag således inte längre surfa. Oavsett webbläsare. Dock fick jag fortfarande hämta e-post.

”Det måste vara någon inställning i brandväggen!” konstaterade jag och öppnade programvaran för att åtgärda saken. Men programmerarna har tydligen utgått ifrån att alla har samma skärm som de själva. Delar av fönstret var fullständigt omöjligt att komma åt. Ingen scrollist fanns, det gick att hoppa ned med hjälp tabbarna och inte hjälpte det att ändra skärmupplösning heller. När jag kämpat med detta ett tag upptäckte jag ett käckt meddelande i e-lådan från leverantören om att de automatiskt förnyat prenumerationen ytterligare år och beloppet hade dragits från mitt konto. Va!!? Inte precis vad jag ville. Hade jag kryssat i något alternativ, eller kanske inte kryssat i något som jag borde ha kryssat i? Försöken att logga in på mina kontosidor för att rätta till detta misslyckades också skändligen.

Så jag har varit lite brydd i hur jag ska förhindra en upprepning utan att behöva ringa till USA, som om inte annat är besvärligt på grund av tidsskillnaden (och sen är jag, om jag ska vara ärlig, inte särskilt förtjust i telefon som medium). Men det löste sig automatiskt, ha! Under året fick jag ett meddelande från min bank om ett utbyte av mitt visakort eftersom det fanns en risk att det var skimmat (nej, jag har inte blivit av med några pengar). Perfekt, nu kan de inte dra pengar automatiskt. Istället lär jag väl med start i veckan få sjutton meddelanden om att förnya mina uppgifter på sidan som jag inte kan logga in till.

Näh, nu ska jag leta efter bättre alternativ. AWG? Är det något att satsa på?

Read Full Post »

Older Posts »