När jag hade hittat en lämplig bok att plocka ett citat ur till veckans tisdagsförströelse så kikade jag som vanligt också på pärmens insida. Boken har jag fått ärva efter min mammas fostermor och hon hade som vana att skriva i de böcker som hon läste. Vardagliga såväl som världsliga händelser, små dagboksanteckningar till eftervärlden. Själv skriver jag inte en rad utöver mitt namn och telefonnummer i mina böcker. Något som jag ibland kan tycka är dumt. Jag är ju trots allt otroligt road av de anteckningar som jag hittar. Det är kanske synd att inte på samma sätt bjuda någon annan i framtiden på samma upplevelse.
Antecknar ni något i de böcker ni läser?
Citatboken hade två anteckningar. Den första angav bara att den var köpt på Karlavägens antikvariat inför en Brysselresa 1961. Den andra gav mig däremot rysningar. Den löd (min komplettering inom parentes):
Robert Kennedy skjuten, begr. i går T.V. Christel Lindblom dog igår. Hjärnblödning. U(lrika) tel idag därom. Omläst i hast, endast bitvis. Deppig! Kanske skulle jag tyckt BRA om den, om jag haft harmoni o lugn i mig o läst den ordentligt.
Sönd den 9 juni 1968
Robert Kennedy.
Nog känns historiens vingslag nära då en sådan anteckning dyker upp.
Med dagens teknik kan vi se vad hon såg. Visst är det fantastiskt! Och nu har ni kanske fått ytterligare en ledtråd till citatet, åtminstone om senast möjliga utgivningsår.
Antecknar inte ens namn i mina böcker, med undantag för om jag kommer ihåg att nånstans i början stämpla det stiliga exlibris som jag har ritat åt Maken och mig. I nån bok har vi gemensamt strukit under glosor och skrivit betydelserna i kanten (det är sällan man råkar på böcker där det är sex ord på varje sida man inte begriper). Men det vore kanske najst att klottra lite, jag är ju inte en sån som tycker det är helgerån att läsa så det syns på bokryggen.
Däremot händer det att jag skriver i receptböcker hur det var att tillaga — om man skulle ta mer eller mindre av nåt, om det var meckigt eller enkelt, om det blev gott eller om man kan strunta i att laga det fler gånger.
Och i kokböcker brukar det ju bli andra efterverkningar också, i alla fall i de flitigt använda…
Vilken guldgruva att finna sådana bokanteckningar som den citerade! Det skulle jag uppskatta också i en antikvariatsköpt bok.
Själv skriver jag mitt namn, året och var köpt överst till höger på titelsidan med röd penna om det är en bok som befinner sig på min arbetsplats. Ofta blir inköpsorten numera Amazon. I skönlitterära böcker skriver jag sällan ens mitt namn; de lämnar i regel inte hemmet för att återvända, och ska de i alla fall BookCrossas eller BookMoochas eller ges bort på annat sätt behöver de inte valsa runt med mitt namn i, tänker jag. När jag kommit så långt att jag vill skriva i boken är det dock avgjort att den kommer att stanna hos mig. Då kan det bli en blyertsanteckning på titelsidan om vilka sidor jag fastnat för och varför.
Ibland blir jag irriterad på kulspetsklotter i böcker inköpta på antikvariat, som i somras Ekelöfs Promenader och Utflykter. Men min ilska stillas medan jag skriver det här och kommer till insikt om att det ju kan vara någon som avsåg att behålla boken hela livet ut och faktiskt också gjorde så. Att dödsboet skänkt till välgörenhetsloppisen ska jag förstås vara tacksam för.
Att du hade en morsfostermor som läste böcker på originalspråket engelska när Robert Kennedy blev mördad – det var allt bra mycket ovanligare då än nu. Att läsa på engelska alltså.
Jag skriver ibland mitt namn när jag ska låna ut boken. På sistone har jag dock slarvat med det, eftersom jag i princip bara lånar ut till min kompis Hanna. Hon är nämligen den enda som upprepade gånger lämnat tillbaka böckerna efter lån. 😉 Ibland blir det långlån, men det gör ju inget eftersom jag vet var böckerna är.
Så när jag letar i min bokhylla och inte hittar det jag söker, ringer jag till Hanna och hör om hon läst klart boken än.
Min mammas fostermor bodde en period i London och många goda titlar på engelska har jag fått genom henne. Bland annat har jag upptäckt en första upplaga av Agatha Christie i min bokhylla. Tyvärr utan omslag så den är nog inte värd så mycket (fast egentligen har det ingen betydelse).
Jag glömde säga att jag friskt lånar ut böcker – som inte alltid hittar tillbaka det får jag erkänna. Periodvis försöker jag skriva upp vilka jag har lånat ut, det går si och så att komma ihåg.